Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Nordiska fauvister (L. E. Å.) - Kolorismens konstruktörer (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Thorvald Erichsen
(1868—-I939\ Två kvinnor och en
yngling, 1903. Privat ägo. Thorvald
Erichsen modellerar liksom
Cézanne inte med neutrala valörer
utan med de rena färgerna,
utnyttjande kontrasterna mellan kallt och
varmt i de olika valörerna: »Form
og farve er for meg ett. Ubevisst
arbeider jeg formen inn mens jeg
fester färgen pä lerredet. Men den
konstruktive opptegning av linjer
forstår jeg ikke. Kartongkunst
interresserer meg ikke. —
Cé-zanne f. eks. maler ikke en
muskel riktig, han hekter allting
lost på hverandre, men allikevel er
hans kunst det mektigste jeg vet.»
Ivan Agueli, (1869—1917),
Aktstudie, omkring 1911. Privat
ägo.
uttrycksfull kontrast till toner av grönt, grått och gult. I sin personliga
utveckling blev Giersings måleri det närmsta motstycket till Sveriges
och Norges huvudsakligen av Matisse inspirerade moderna falang.
Kolorismens konstruktörer
Alltsedan Cézannes minnesutställning 1907 behärskade hans konst
tiden. Olika riktningar byggde sina teorier på grundval av hans måleri
men också med utgångspunkt i hans uttalanden. Även nordborna fick
snabbt klart för sig hans storhet. De kunde studera honom i norske
generalkonsuln Pellerins stora samling i Paris. Werenskiold som 1908
besökt Pellerin skrev hem: »Jeg er ikke et øyeblikk i tvil om at jeg setter
Cézanne hoyest av alle möderne kunstnere, han er den største nord for
Alpene siden Rembrandt, og den eneste som vekker samme følelse hos
meg som denne». Det året hade Harriet Backer en retrospektiv
utställning, som gjorde ett oerhört intryck på de unga. Henrik Sørensen mötte
henne på gatan och omfamnade henne: »De er vor Cézanne, De!»
Jens Thiis behandlade Cézanne med beundran och respekt i andra
delen av »Norske malere og billedhuggere», som utkom 1907. Men han
såg i honom en representant för den nya primitiva konstnärstypen som
spontant och impulsivt och utan intellektuell överläggning når den
artistiska fulländningen: »Man kan begripe, at de unge, som er overtræt
af civilisation, i den gamles oprindelighed ser selve den frelsende visdom.»
Några år senare insåg han sitt misstag och han hyllade Cézanne som den
siste store klassikern, som målmedvetet bygger upp sina kompositioner
med obeveklig logik och som skapar nya lagar för den konst som vill
återuppbygga verkligheten med rent måleriska medel.
Det var detta Matisse ständigt påpekade för sina elever. Det var detta
som också kubisterna utgick ifrån i sitt från Matisse så fullkomligt
väsensskilda måleri. De nordiska konstnärer som i början på 1910-talet närmade
sig kubismen accepterade inte de outrerade kubisternas resultat utan gick
tillbaka till utgångspunkten, till Cézanne. Ivan Aguéli var förmodligen
en av de första skandinaver som förstått Cézannes storhet. Då han 1910
återupptog sitt måleri var det i nära kontakt med kubisterna, Picasso,
Le Fauconnier och Léger, med vilka han flitigt umgicks och vilkas
intellektuella prestationer han beundrade. Men han blev aldrig själv
kubist utan höll sig mera i Cézannes närhet. Yngve Berg som träffade
Aguéli i Paris 1910 har redogjort för hans tankegångar: »Konsten skall
vara cerebral och verka direkt genom att hos åskådaren väcka den inre
känslan av livets pulsslag, rytmen. Allt vad konsten vill uttrycka genom
andra medel än vältaliga proportioner, det vill säga talens harmoni i
intensivt personlig betoning, är av ondo. Varje konstutövning består i att
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
