Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kolorismens konstruktörer (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Karl Isakson (1878—1922),
Motiv från Christiansö, 1920—
21. Isakson hade första gången
kommit till den lilla ön
Christiansö utanför Bornholm
sommaren 1911, och han återkom dit
somrarna efter kriget. För honom
blev ön ideallandskapet med en
klippstruktur som gav honom
samma sensationer som Cézanne
förnummit i Provence. Landskapet
inbjöd till en analys i Cézannes
anda. Också i landskapsmåleriet
gällde det för Isakson att med
hjälp enbart av rena färger ge
naturens plastiska karaktär.
precisera sin känsla och vilja i avmätta accenter i det tredimensionella
rummet, det vill säga teckning, form i vidsträcktaste mening. Men form
är ljus och ljus är färg. Vid ljusbehandlingens fulländning uppgår
antitesen linje-färg i en högre enhet. Att uppnå en riktig gradering av ljuset,
som avväger massorna och uppbygger rymden, så att man får en gripande
känsla av verklighet, är huvudsaken i konsten.»
På sätt och vis var detta också huvudsaken för Karl Isakson. Men
Isaksons slutmål var ett annat än Aguélis. Isakson var djupt religiös och
hans dröm var, som tidigare antytts, att en gång skapa ett religiöst
monumentalmåleri, befriat från all konventionell sötma och byggt på den
moderna konstens strängaste lagar. Han hade omkring 1910 insett att
han saknade de tekniska grundförutsättningarna för att ge form åt sina
fantasier. Han dömde sig till isolering, besluten att i avskildhet söka lösa
de för honom aktuella form- och färgproblemen: att med hjälp av de
rena färgernas olika kontrastverkningar ge en intensiv upplevelse av rymd
och volym och att samtidigt oberoende av motivet bevara ytans
integritet i en uttrycksfull ytkomposition. Det var med Cézanne som förebild
som han nu lade om hela sin arbetsmetod. Han bar alltid med sig
Cé-zannereproduktioner i fickan för att kunna jämföra med de målningar
han höll på med. Medan han tidigare arbetat med ett motiv på samma
duk i åratal, tills duken var söndersliten, målade han nu nya bilder i det
oändliga, stilleben, modeller och landskap: »Jag har nu målat apelsiner
i fem veckor. En liten skiss — 15 minuters arbete — är det enda
dugliga resultatet.»
Det var naturligt att en konstnär med så starkt intresse för formella
Karl Isakson, Aktstudie. Privat
ägo. Eftersom Isaksons avsikter
aldrig under 1910-talet var att
måla »tavlor», utan bara alt
lösa de elementära koloristiska och
formella problemen valde han de
allra enklaste motiv, sitt eget
självporträtt, en naken modell,
ett stilleben eller ett enkelt
landskap utan romantiska effekter.
Dessa få motiv varierade han i det
oändliga; han slängde duken i ett
hörn, så snart han lyckats eller
misslyckats med det speciella
problemet, varefter han ställde
upp en ny duk på staffliet.
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
