Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kolorismens konstruktörer (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Karl Isakson. Stilleben, Privat
ägo. Det var i synnerhet i sina
stilleben som Isakson
experimenterade med komplementärfärgernas
effekter: Han lät ofta en blå skål
stå mot en apelsin, en röd blomma
mot de gröna bladen och en gul
bok mot violett i bakgrunden.
Också i modellstudierna
utnyttjade han kontrastverkningarna,
men där var huvudproblemet den
rätta balansen mellan kalla och
varma nyanser av samma färgton
i modelleringen av den nakna
kroppen.
experiment måste sympatisera med kubismen. Redan 1911 hade han fått
upp ögonen för Picassos betydelse: »Den nya storheten spanjoren Picasso
har absolut övertaget, och jag för min del tycker ju bra om en man, som
jag på sätt och vis kan kalla själsfrände.» Men Isakson var alltför fängslad
av de rena färgernas problem för att kunna acceptera kubismens
motvilja mot all kolorism.
Då Isakson ansåg sig ha nått så långt att han kunde återupptaga sina
religiösa fantasier hade han bara några år kvar att leva. De verk vilka
han själv ansåg skulle utgöra hans bestående insats blev bara ett
storslaget fragment. Ändå var hans livsverk epokgörande i både dansk
och svensk konst. Edvard Weie skrev efter hans död: »Hvis man følger
Udviklingslinien fra den franske Impressionisme ogNaturalisme over den
skandinaviske og særlig den norske Kunst, Munch, Karsten og Heiberg,
synes jeg ikke, der kan være Tvivl om, at man maa tildele Isakson
Prisen som den, der først af alle og heldigst har ført Problemen om de
fuldt logiske Farveklange frem til Løsning og klarhed og har skabt en
grund for andre Kunstnere, der har samme Maal, at arbeide videre paa.»
För finnarna fick Cézannes konst stor betydelse. Cézanne var en
av de få västerländska konstnärer som purfinnarna accepterade som
föredöme. Hans konst blev dem en stor hjälp då det gällde att disciplinera
det explosiva finsk-nationella måleriet. Finnarna gick visserligen inte
upp i färgen, de höll sig envist fast i sin nationella färgskala. De
behöll också sin sträva teknik. Men av Cézanne lärde de sig att med sin
Alvar Cawén {1880—1935),
Gammal kvinna. Finnarna sökte
aldrig Matisse’s undervisning. De
ville inte lära sig Cézanne i
yt-ornamental översättning. De
insåg att Cézannes egen konst var
deras enda lämpliga förebild, då
de ville återge sin egen natur
och sitt eget folk. Men finnarna
ville inte göra avkall på sin
egenart. Deras uttrycksvilja var
emellertid så stark att de insåg det
nödvändiga i en sträng disciplin.
Några, bland dem Cawén,
prövade kubismens principer utan
att försvära sig åt dess radikalaste
yttringar. De återgick snart till
Cézanne.
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
