Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kubister och futurister (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Viking Eggeling (1881—1925),
Brottstycke ur Diagonalsymfoni.
Vid 20-talets början hade
Eggeling arbetat bort alla element av
avbildande ur sin konst. Hans
tidigare arbeten hade varit
kubt-serande verklighetsavbildningar,
men med tillämpande av samma
principer som det radikala ryska
och holländska måleriet (Malevitj,
Mondrian) nådde han fram till
en ren, musikalisk rytmisk form.
Han gjorde ofta sina
kompositioner på rullar av papper, där
man säg dem efter varandra som
en svit. Dessa teckningar ligger
till grund för filmen med samma
namn.
William Scharfl (f. 1886),
Höns-gårdsbild, 1919. På Baltiska
utställningen i Malmö 1914 gjorde
Scharff bekantskap med Kandinskys
abstrakta konst. Han tog upp dess
system att arbeta med linjernas
och färgplanens rena
uttrycks-kraft, men hans måleri blev aldrig
helt nonfigurativt. Han blev
hönsmålare liksom Franz Marc
tidigare blivit hästmålare. Men
medan Marc var romantiker och
idealist, är Scharff lekfullt
spirituell. Ur ett flimrande spel av
ljusa färgplan skymtar ständigt
hönsen fram på hans målningar,
självbelåtet sakliga och förnöjda.
hans lärare André Lhote själv, som aldrig följde kubismen utöver det
kubiserande begynnelsestadiet, medan kropparnas gamla sammanhang
fortfarande var klart. Redan 1910 hade John Sten kommit till Paris och
börjat måla i den kubiserande stilen. Inte heller han följde kubismen in
på analysen av verkligheten, utan liksom Pauli tog han dessa övningar
som en åtstramande skola för vidare försök att bygga upp en stor
figurkonst. På samma sätt studerade Karl Isakson 1914 i Paris hos Le
Fau-connier. Många av Matisse’s elever fick också impulser från denna
volym-betonade kubism. Ett självporträtt av Grünewald från 1911 är ett
utmärkt exempel, fast han använde starkare kolorit än vad som kubisterna
brukade.
Viking Eggeling, som tidigt lämnade Sverige för att göra en europeisk
insats, målade redan 1910 kubistiskt i Paris och gick därefter över till en
rent nonfigurativ konst. Sina främsta krafter ägnade han åt filmen.
1912 hade de italienska futuristerna på sin europeiska turné besökt
Köpenhamn med en utställning. På Baltiska utställningen i Malmö 1914
förekom både futurister och konstnärer från Der Sturm. Avgörande
intryck därifrån fick Gösta Adrian-Nilsson, som blev den ende direkte
representanten i Norden för denna italiensk-tyska konst. — »Elektricitet —!
Energi —! Härliga starka hårda tid! Kraft och manlig viljas seger» kunde
han också utropa i Flamman 1917 med en lätt omskrivning av Marinettis
manifest. Ungefär samtidigt började också Otte Sköld att tillämpa
futu-rismens och kubismens principer. I Köpenhamn där han och flera andra
svenska konstnärer var bosatta under krigets sista tid fick det abstrakta
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
