Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Kubister och futurister (L. E. Å.) - Romantiker (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Olaf Rude (f. 1886),
Komposition I, 1918. Samma år som denna
målning utfördes skrev Rude om
Picasso — »det er ikke en ny
Maade at opfatte Naturen, han
har lært os, heller ikke egentlig
en ny Maade at se Billedet paa,
men selve det principielle,
over-hovedet kun at se Billedet i alt
hvad vi gør, forstaa, at det kun
er i Følsomheden for vort
Mate-riale at vort Talent bestaar, og
at det er den vi skal dyrke og
øve og støtte os paa i vort Arbejde,
saa vore Linier kan faa den store
og adle Rhytme, vore Farveflader,
idet de ligesom indbyrdes opbygger
og afstemmer hverandre den stærke
og fulde Klang.»
måleriet en blomstringstid 1918—19 med William Scharff, Olaf Rude och
Vilhelm Lundström bland danskarna och Kurt Jungstedt bland
svenskarna. Många av dessa arbeten var direkta tillämpningar av den syntetiska
kubismen och dess teknik med papier collé kom till flitig användning.
Olika impulser blandades om varandra. I arbeten av Lundström och
Rude fick den franska kubismen omsorgsfulla och välgenomtänkta
varianter. Scharff intresserade sig mera för Kandinsky och sådana
Sturm-konst-närer som Franz Marc vilket framgår av hans spirituella hönsbilder och
fantastiska legendtavlor. Han skulle fortsätta traditionen på detta område
medan kubismen för Lundström och Rude blev en övergående episod.
Deras återvändande till verkligheten gick dock mot mycket
formmedvetna uttryckssätt. Kubistiska tendenser kunde också iakttagas hos finnar
som Alvar Cawén och norrmän som Revold och Alf Rolfsen.
R omantiker
Konstverkets formella uppbyggnad var det viktigaste för de flesta av
1 o-talets målare. Motivet var huvudsakligen en förevändning för att sätta
samman färger och former på ett stiliserat sätt, geometriskt, arabeskartat
eller personligt rytmiskt. Känslan för motivets egenvärde kunde dock
varken kubister, matissare eller i synnerhet sådana särgestalter som
Gier-sing helt utplåna i sin konst. Flykten från vardagen till en ren fantasivärld
kunde emellertid ligga nära till hands för dessa konstnärer som inte hade
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
