Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Krohg och Dardel (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Han väckte omväxlande jubel och raseri med sitt sätt att driva alla
konstnärliga problem till det yttersta och ge publiken chock på chock. Hans
lekfullhet och fantasirikedom var outtömliga. »På høstutstillingen 1918
hadde han en veldig plakat han kalte ’Pang’. Midt i biidet eksploderer en
granat, og deler av hester, tren og folk slenges til alle hjørner. Biidet skal
produsere et sjokk ikke bare for øyet, men for hele vår tanke om et maleri,
der står skrevet PANG midt over lerretet til og med, og det er vitterlig
ingen målerisk virkning. Per Krohg vil i det hele bort fra maleriske
virkninger, slik man hittil hadde förstått begrepet. Det er derför han maler på
voksduk, og derför vil han ikke benytte seg av impresjonistenes fargete
skygger.» (Håkon Stenstadvold.) Krohg hade gått på Matisse’s akademi
men undvikit att ta för starka intryck av denne. Futurismen kan urskiljas
som impulsgivare åt honom, denna riktning kunde ge material åt hans
böjelse för det paradoxala. Han deltog som frivillig i världskriget och
målade några fantastiska minnesbilder av dessa upplevelser. Han kunde
tillåta sig vilka fantasier som helst — »det man ser bør overdreves, det man
ikke ser, kan males som det er». Mötet med kubismen blev av stor
betydelse för honom, han måste ta ställning. — »Det grodde fram kubister
som paddehatter. Jeg måtte ta stilling til kubismen. Det var en meget
al-vorlig avgjørelse, en avgjørelse for livet. Jeg var helt ensom den gängen.
Jeg hadde ikke en eneste malervenn i Paris som jeg kunne diskutere
med. Jeg fant ut at kubismen ikke passet for meg.» Han målade en rad
dramatiska skildringar av personer och uppträden i abstrakta
teaterlik-nande rum, som visar hur intensivt han arbetade med att försöka smälta
samman de kubistiska lärdomarna med sin egen expressionism.
I Paris fängslades Nils Dardel först av pointillisterna, av Braques
koloristiskt förfinade kubism och av den allmänna beundran för Rousseau le
Douanier som just då härskade. Det juvelartade, överrika blev hans ideal,
färgprakten i persiska miniatyrer och orientaliska textilier efterbildades i
hans mycket lyxbetonade konst. Den är i högsta grad en flykt från
verkligheten i sin lek med orientalism och dandyism. Han gjorde resor till
Afrika och till fjärran östern under dessa år, vilket ytterligare berikade
hans konst. I »Frälsningsarmén» gjorde han sin personliga variation av
El Greco och närmade sig övriga expressionister. Erik Blomberg har
analyserat den dardelska inställningen: »Det finns både sympati och
ironi i Frälsningsarmén. Dardel, den förfinade esteten, vill också värna
den beträngda själen mot våldet, men han är för ärlig för att blunda för
den naiva verklighetsflykten och för de förträngda driftsimpulserna. Dem
måste han ge uttryck åt — med ’eld och blod’. Expressionismen är i
hög grad det konstnärliga uttrycket för den primitiva driftutlevelse,
framför allt av våldsdrifterna, som följde i krigets spår. Men
primitivis-men lånar hos Dardel, som jag sökt visa, sina stildrag inte från de
primitiva folken — han står märkvärdigt oberörd av negerkonsten, som är på
Nils Dardel (1888—1946),
porträtt av konsthandlaren Alfred
Flechthezm, 1913. Impulserna från
kubismen är märkbara i koloriten,
som domineras av grått och svart,
och i det lekfulla gallermönstret
som bildas av stolen och byxorna.
Därjämte urskiljs en viss
släktskap med tysk expressionism, men
huvudintrycket är en särpräglad
personlig elegans.
Nils Dardel, Visit hos exentrisk
dam, 1921.
57°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
