Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - 1920-talets skulptur (B. L.) - Färgromantiker (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Nils Sjögren (f. 1894), Birger
Simonson, brons. — Rolf Lunde
(1891—1933),
Wiesemonumen-tet, detalj. — Liksom Bror Hjorth
hörde både Sjögren och norrmannen
Lunde till Bourdelles elever. Och
som mästaren sökte de sig fram
till en konstruktivt samlad,
målerisk monumentalitet. »Nu skulle
leire uttrycke en konstruktiv kraft,
bort med de smukke piker i
over-raskende stillinger . . .
Billedhug-gernes berømmelige uttrykksmiddel,
tommelfingeren, var bannlyst fra
nu av. Isteden satte Bourdelle op
som fanemerkefor sin
elev-generation: gipsmakerens stålkniv. Nettop
om kjærligheten til livet dirret
kunstneren gjennem fingrene, sä
skulle figuren mures op med
viden-skapelig bevissthet» (Dyre Vaa).
tören, en primitiv mästare som instinktivt trängt in i skulpturens innersta
väsen.
Bror Hjorth är en av de första målsmännen för den nya livskänslan som
vaknar upp efter kriget. Den reagerar mot efterkrigstidens cynism och
känner åter vördnaden för det mänskliga, för allt liv. Den splittrade,
brustna människan är civilisationens produkt. Nu söker man åter den
hela människan som är oberörd av civilisation, avklädd all förljugenhet.
Livet, det elementära livet, är heligt. I sina kärleksgrupper har Bror
Hjorth velat skapa ett uttryck för denna nya fria livskänsla. Det finns
religiös gripenhet i behandlingen av motivet, där publiken såg ohöljd
nakenhet och skamlös osedlighet. På samma sätt har man med
Thorwald-sens Kristus i minnet reagerat för Bror Hjorths innerligt uttrycksfulla,
Rembrandtbesläktade Kristusuppfattning som för något blasfemiskt.
Färgromantiker
Mot den danska bornholmskolans rena ljusmåleri, sådant det framför
allt utvecklades av Rude, framträdde en grupp målare med motsatta
tendenser, de s.k. »Mørkemalerne». Jens Søndergaard var skapare av
riktningen och deras ideal och till gruppen hörde bl.a. Niels Lergaard
och Erik Hoppe. I 20- och 30-talets danska konst märks en stark vilja att
följa den enkla naturskildring med inslag av romantik och mystik, vartill
1 o-talet hade visat inledningen genom Giersing, Weie, Isakson och Høst.
Det är en sen utlöpare av den själsliga expressionismen och Munch har
också spelat stor roll för denna tungsinta romantik. Den vitalistiska
expressionism som ungefär samtidigt blir så dominerande i det svenska och
Niels Lergaard (f. 1893),
Landskap. Hans målningar är alltid
fast och tungt uppbyggda. Den
absoluta stillheten och tystheten
ger dem en storslagen
monumentalitet. Landskapet på Bornholm,
där han i många år varit bosatt i
Gudhjem, har gett honom rik
inspiration. Vattnets höga rakdragna
horisontlinje är ett utmärkande
drag i hans landskapskonst, och
den djupblå färgklangen i detta
hav brukar vara målningarnas
dominerande färgton.
586
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
