Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - 1920-talets skulptur (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Ivar Johnsson (f. 1883),
Bortförandet av Patrokles’ lik. Detalj
av relief i Stockholms
stadsbibliotek. — Ivar Johnsson var
den ende skulptör som framträdde
tillsammans med »De Unga» på
utställningen 1909. Den
ytdekore-rande tendens som dominerade
måleriet hos Matisseeleverna fick sitt
uttryck i Johnssons tidiga
skulpturer i de ornamentalt utformade
små detaljerna. Den dragning mot
medeltida arkaiserande drag som
skönjdes hos vissa skulptörer strax
före världskriget anfäktade Ivar
Johnsson för en kort tid, men det
blev de klassiska impulserna som
blev de avgörande.
Förrenässansens skulptur blir hans ideal. Den
tendensen når sitt fullödigaste
uttryck i hans David, som på sin
tid väckte chockerad förundran.
Under 20-talet blev klassicismen
alltmer utpräglad i hans verk och
i relieferna för Stadsbiblioteket
visar konstnären hur väl han
förstått den antika konsten. Senare
har han övergett stilimitationerna
och eftersträvat en naturlig
monumentalitet utan dragning mot
pastisch.
formgivning de söka inbilla sig själva och andra vara grekisk, men som
intet annat är än brist på skapande fantasi, eller med andra ord skulptural
impotens». Det är Adam Fischers uppfattning som Bror Hjorth delar.
Hjorth har sökt sig tillbaka till den primitiva svenska konsten,
stimulerats av dess stränga formkänsla och dess naiva sinne för färgens
dekorativa värden. Döderhultaren står för honom som den störste svenske skulp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
