Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Krigshotets tid 1933—39 (B. L.) - Surrealister (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
I Norge var tiden orolig; konsten sökte sig fram på många vägar och
tillståndet vid mitten av 30-talet var kaotiskt. 1934 avhölls den
socialrealistiska utställningen »Tendens», men man kunde ana begynnelsen till
en opposition mot dess ensidigt agitatoriska karaktär. Redan 1933 hade
Ekeland och Fjell väckt uppseende med sin våldsamma expressionism.
De »nya düsseldorfarna» från 20-talet hade utvecklats mot individuell
romantik. Vissa föga livsdugliga försök i surrealism kompletterade bilden
av konstlivet under åren kring 1933. Innehållet tar överhanden över
intresset för det formella; hantverksmässigt präglas måleriet av slapphet.
Målarinnan Else Christine Kielland har 1935 gjort sig till talesman för
den unga generationen, som reagerar mot slappheten: »Vår malerkunst
har ingått i ett kompromiss. Vi er drevet tilbake til naturalistisk
rumsopfat-ning. Samtidig stiller vi store fordringer til farven og dens styrke. Vi er blitt
vant til a t regne starkt med farvens ekspressive egenskaper, det er en trang
som henger sammen med spesielle sider ved vårt lynne, samtidigt som den
er i pakt med tiden, men vi har ikke klart for oss de veldige konsekvenser
dette har for rumbyggningen. For å sette det på spissen: det er ingen
utviklingsmuligheter før vi finner tilbake til farvens og rummets enhet.»
Vad dessa unga önskade uppfylldes redan samma år. Den danske Georg
Jacobsen inkallades som lärare till konstakademien; under åren 1936—40
var han professor.
I Finland levde traditionen från Sallinen och Collin vidare. Samtidigt
kan man emellertid märka att kontakterna med utlandet blev livligare.
Koloriten ljusnade och de formella experimenten blev mot slutet av
30-talet djärvare. Den konstnär som vid sidan av Sallinen på 30-talet väckte
den största uppmärksamheten, i synnerhet utanför landets gränser, var
den gamla målarinnan Helene Schjerfbeck, vars uttrycksfulla syntetism
åtminstone för svensk konstpublik framstod som den aristokratiska
motpolen till Sallinens finskt kärva expressionism.
Surrealister
Den litterära surrealismen introducerades av Gunnar Ekelöf och Artur
Lundkvist 1931 men redan tidigare hade förebud visat sig i konsten.
Dar-del hade sysslat med fantasier som inte saknade förbindelselinjer med
surrealismen, Per Krohg likaså. Omkring 1927 hade Eric Grate i
Tyskland lärt känna den radikalaste konsten; bl.a. hade han fascinerats av
Faul Klees teckningar, vilka han efterbildade. Han försökte sig också på
att skapa surrealistisk skulptur, liksom dansken Henry Heerup några år
senare. I början på 1930-talet når den doktrinära surrealismen av
Salvador Dalis typ Skandinavien, där den får sina två centralpunkter i
Köpenhamn och Halmstad. I Danmark är det Vilhelm Bjerke Petersen, i
Sverige Halmstadsgruppen (Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan
Erik Grate (f. 1896), Columbi
hemfärd, 1927. Grate hade efter
akademistudierna kommit till
Tyskland 1921, där han gjorde
bekantskap med de nyaste radikala
riktningarna. Hans resa räckte ända till
Grekland där han starkt upplevde
den tidiga grekiska konsten. 1924
kom han till Paris, där han svängde
mellan polerna: abstrakt,
surrealistisk och klassiskt realistisk skulptur.
Han hade tagit intryck av Despiau
men också av det undermedvetnas
målare: »Konsten är ett slags
magi, där tingens symboler slå upp
fönstren mot nya världar, där nya
klädnader vänta att omsluta
diktade och ändå lika uråldriga
former. Konsten blir den källa, vars
vatten ger oss möjligheter att
släcka vår törst efter nya äventyr,
nya solar, nya skymningar.»
Vilhelm Bjerke Petersen (f. 1909),
Lyrisk materialisation, 1936.
Privat ägo. Bjerke Petersen hade
under sina studieår vid Bauhaus i
Dessau under Kandinskys och
Klees ledning kommit i nära
kontakt med den abstrakta och
surrealistiska konstens strävanden.
Han hade emellertid inte i sin
surrealism anslutit sig till Klees
automatism utan närmade sig i
stället Dalis fotografiska
illu-sionssurrealism.
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
