Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Andra världskrigets årtionde (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Erik Thommesen (f. 1916),
Kvinna. Skulptur i ek, 1949.
Privat ägo. — Sigurjøn Olofsson
(f. 1908), Skulptur. Under åren
före andra världskriget hade en
avancerat abstrakt, ofta t.o.m.
nonfigurativ skulptur växt fram
i Danmark. Under inflytande
från den internationella
modernismen har danska skulptörer
efter kriget utvecklat denna
radikala konst med stark känsla
för materialet och konstruktionen
( Thommesen). Friska impulser
från dansk konst har stimulerat
den unga isländska
bildhuggar-konsten, som vägrat vandra vidare
i de upplöjda nationella spåren.
Olofsson är utbildad bl.a. i
Danmark. Sedan har han under
intryck av Arp, Brancusi,
Lip-schitz och Jadkine sökt sig bort
från den omedelbara verkligheten
för att låta materialet själv diktera
formen.
blocket eller trästocken som skall bearbetas. Det är en konst som tar sin
utgångspunkt i 30-talets radikalaste danska skulptur och den ledande
inom den gruppen av skulptörer är fortfarande Henry Heerup. Men också
i Danmark är fortfarande den mera verklighetstrogna skulpturen en
levande realitet. Den har tagit starka intryck av den abstrakta konsten
och har på så sätt fått en kraftig livgivande injektion.
Islänningarna som är lika radikala i sin skulptur som i sitt måleri är
besläktade med de danska abstrakta skulptörerna. Islands främsta
skulptörnamn under 1900-talet har varit Einar Jonson, men hans patetiska
symbolism har varit alltför tidsbunden i sin 90-talsefterklang och hans
artistiska uppfattning alltför svag för effektsökeri. Därför har de unga
isländska skulptörerna utan saknad lämnat den synliga verkligheten för
att i nonfigurativa kompositioner experimentera med skulpturens
elementära problem. Liksom de moderna isländska målningarna är skulpturerna
kraftfullt tillhuggna, gärna överdimensionerade i formatet.
Finnar och norrmän visar inte samma intresse för den nonfigurativa
skulpturen. De finska skulptörerna visar inte samma tveksamhet som sina
målarkamrater. Aaltonens inflytande, som urartat i en karaktärslöst mjuk
manierism, har mötts av en strängare riktning, egyptiskt inspirerad, som
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>