Absolut temperatur, temperatur,
räknad i grader från den absoluta*
nollpunkten.
Absolve’ra, lösa, frigöra, avsluta en
examen.
Absorbe’ra, i sig upptaga. Jfr
Ab-sorption.
Absorption, upptagande. — Fys. 1.
Gasers upptagande i fasta och
flytande kroppar. — 2. Den minskning,
som ljus- och värmestrålning
undergår vid passerandet av olika materia.
När t. ex. ljus passerar en röd
glasskiva, absorberas övriga i vått ljus
ingående färger, och endast de röda
strålarna genomsläppas. (Jfr Ljus.)
Luften absorberar så väl en del av
solstrålningen som den från den
uppvärmda marken utgående
värmestrålningen. — Lantbr.
Växtnäringsämnens upptagande och kvarhållande i
åkerjorden.
Abstinen’s, lat., återhållsamhet.
Abstrahe’ra, bortse från något. —
Abstraktion kallas i
psykologien den handling, genom vilken vi
bortse från mera likgiltiga egenskaper
hos en besläktad grupp av föremål
och i stället fästa uppmärksamheten
på mera väsentliga och gemensamma
egenskaper. På så sätt bildas en
mera omfattande förallmänligad
föreställning, som dock samtidigt är
blekare, mindre livfull än det åskådliga
verklighetsintrycket. Abstrakt’,
något allmänt, som blott utgör en
tankebild (motsats: konkret). A.
användes även för att beteckna något
svårfattligt, dunkelt.
Abstrakt’, se Abstrahera.
Abstru’s, dunkel, svårfattlig.
Absurd’, lat., orimlig,
förnuftsvidrig, löjlig.
A’bu, arab., ”fader”, motsvarar
hebreiska ab.
A’bu Bekr, 573—G34, profeten
Muhammeds svärfar och efter dennes
död den förste kalifen.
Abuki’r, egyptisk hamn nö. om
Alexandria. Vid ett sjöslag utanför A.
1708 förstörde den engelska sjöhjälten
Nelson i grund den franska flottan
under Napoleons egyptiska fälttåg.
Abundan’tia, romersk gudomlighet,
personifierande överflödet, ofta
framställd på mynt, utgjutande penningar
ur ett ymnighetshorn.
Abu-Simbel, ort i Nubien på ö.'
Nil-stranden, omkring 100 mil från Kairo,
berömt för två i strandsluttningen
uthuggna klipptempel från Ramses II :s
tid (omkr. 1300 f. Kr.). Det större
har 4 stycken 20 in. höga
kolossalstatyer vid ingången.
Abtrsus, lat., missbruk. — Per
a b u s u m, genom missbruk.
Abyssi’Tiien, se Abessinien.
Abys’sisk bergart, djupbergart, Jfr
Bergarter,
Aca’cia, växtsläkte av fam.
Leguminosæ. Flera arter träd el. buskar i
varma länder. En del australiska
arter ha skivlika bladskaft, medan
själva bladen äro felslagna och saknas.
Från afrikanska arter erhålles gummi
arabicum. Jfr Ärtträd.
Acajouträdet [akasjo’-] (Anacardium
occidentale) finnes i Sydamerika och
Afrika och odlas för sina frukter,
”elefantlössen”, som användas till
framställning av märkbläck.
Knopp från acanthusört (överst) och acanthusornament.</img>
Acan’thus, ett släkte högväxta örter,
som finnas i Medelhavsländerna.
Deras flikiga och taggiga blad ha
efterbildats särskilt i den antika
byggnadskonstens ornament. Till A. hör
bl. a. Björnkloört (A. mollis),
som hos oss någon gång odlas i
växthus.
A capel’la, mus., ”i kyrkostil”, sång
utan beledsagning av instrument.
Acceleran’do [aks-], mus., förkortat
accel., med alltmer påskyndad
hastighet.
Acceleration, tilltagande hastighet.
(Jfr Hastighet och Tyngdkraftens
acceleration.)
Accent [aksent’]. — 1. Tonvikt,
framhävande i talet (genom styrka el.
ton) av en stavelse framför och i
jämförelse med andra. I svenskan
skiljer man på dels akut A., som är
mera skarp, vanligen med stigande
tonhöjd i första stavelsen, t. ex. anden
av and, dels grav A., som är mera
tung och med sjunkande tonhöjd på
första stavelsen, t. ex. anden av ande.
— 2. Man begagnar termen A. också
för tecken, varmed vissa bokstäver
utmärkas, ofta för att ange olikhet i
uttal. Ex. é = akut A. (fr. accent aigu
[ägy’]), è = grav A., ê = A.
cirkumflex.
Accentue’ra, (se Accent), betona
(t. ex. ord, stavelser, taktdelar).
