(betyder egentl. syndafloden), varmed istidens bildningar då betecknades. Allätare, djur, som leva av födoämnen både från växt- och djurriket. Alm. Gren med blad. Blomställningar på bar kvist. Alm (Ulmus montana) förekommer i s. och mell. Sverige särskilt i parker och alléer. Blommor i brunaktiga, runda gyttringar på bar kvist. Bladen äro sträva och elliptiska. Frukter platta, med bred hinnkant. Virket är hårt och tungt och användes till möbler, vagnshjul m. m. Almade’n, stad i mellersta Spanien. 10,000 inv. Berömda kvicksilvergruvor. Alma’gro, Diego, 1475—1538, spansk upptäcktsresande och krigare, erövrade tillsammans med Pizarro Peru och Chile och blev sedan mördad av denne. Almagrundet, grund med fyrskepp vid inloppet till Sandhamn i Stockholms skärgård. AI’ma ma’ter, lat., ”huld moder”, användes som poetiskt namn på universitet. Almanaeli de Gotha [-nakk’dö-], en årlig genealogisk kalender, som innehåller förteckning på furstliga familjer, ambassadörer, konsuler, den högre adeln m. fl. i olika länder. Almanack, skrift med uppgift över årets tidsindelning och med denna förbundna företeelser av olika slag. Tabeller med denna uppgift forekommo redan i det forntida Assyrien; våra förfäders runstavar och kalen-darier kunna också nämnas säsom föregångare till A. Sedan 1500-t. ha svenska A. utgivits (från 1000 årligen). — Rätten till utgivande av A. är i Sverige Vetenskapsakademiens uteslutande privilegium. Almarestäket, sund i sö. Uppland, som förenar mälarfjärdarna Görväln och Skarven. Undermedeltiden låg här ett starkt fäste för Sigtunas och Uppsalas försvar. Ärkebiskop Gustaf Trolle måste uppge fästet i striden mot. Sten Sture d. y. 1517. Alma-Tadema, se Tadema. Almedal, industrisamhälle nära Göteborg med linfabriker samt färgeri-anläggningar Ahneri’a, hamnstad i sö. Spanien. 50,000 inv. Export av sy dfrukter samt av blymalm från innanför liggande gruvor. Aljmesåkra-serien är ett i trakten kring Nässjö förekommande bergarts-område av röda sandstenar och diabas m. m., som räknas till den jotniska formationen. Almkvist, J., f. 1875, folkskoleinspektör, medlem av första kammaren sedan 1919. Ecklesiastikminister 1926. Almquist, C. J. L., 1793—1866, svensk författare. Efter studier i Uppsala började han i Stockholm sin bana som ämbetsman men lämnade snart huvudstaden och slog sig ned i Värmland. Han gifte sig med en bondflicka och levde här som bonde. Försöket slog ej väl ut, och 1826 återvände han till Stockholm, där han sedermera blev rektor vid Nya elementarskolan. Efter en del motgångar i befordringsfrågor, vilka mycket bidrogo- till hans bitterhet mot samhället, övergav A. sin lärarverksam-het. Hans affärer hade alltid varit dåliga, och på sista tiden hade han kommit i händerna på en ökänd pro-centare, v. Scheven. Slutligen flydde A. från Stockholm 1851 och blev samtidigt av v. Scheven anklagad för förfalskning och förgiftningsförsök. Den sista beskyllningen har emellertid aldrig bevisats. Sina sista år tillbragte A. under olika namn i Nordamerika och Bremen. A., som av Ellen Key rätt betecknande kallats ”Sveriges modernaste författare”, är i varje fall den mångsidigaste. Samtidigt som han är en av de förnämsta representanterna för nyromantiken i Sverige, står han som en av de genialaste verkliglietsskildrarna i vår litteratur. Dessutom införde han en för vårt land ny litterär form, folklivsskildringen. En stor del av sina arbeten har han samlat i den s. k. Törnrosens bo k. Ramberättelsen i denna heter Jaktslottet, dessutom ingå flera allmogeberättelser, Kapellet, Skällnora Qvarn m. fl., samt en del romaner, däribland främst Drottningens Juvelsmycke. Svenska fattigdomens betydelse är en ypperlig avhandling över Sveriges natur och svenskt kynne. Våldsamt uppseende och kritik väckte tendensberättelsen Det går an, där A. hävdade en friare uppfattning av kärleken. Aln, ett före metersystemets införande använt längdmått, ursprungligen bestämt efter underarmens längd. A. hade olika längd i olika länder; en svensk aln var 593 mm.