Alnocs, E., f. 1872, norsk kompositör, särskilt bekant för sina sånger. Alnarp, egendom vic) Åkarps station mellan Malmö och Lund. Säte för Statens lantbruks- och mejeriinstitut vid Alnarp, som meddelar undervisning i lantbrukslära på olika linjer, agronomkurs 2-årig, konsulentkurs 1-årig, trädgårdsskola 2-årig, liovbeslags-skola, mejeriskola och lantbruksskola med lägre kurs. Alnö, ö utanför Sundsvall med ett flertal sågverk. N. delen av ön består av en serie egendomliga och sällsynta bergarter (alnöit, nefelinsyenit m. fl.). Alnösundet, sund mellan Alnön utanför Sundsvall och Medelpads fastland; vid dess stränder ligga en mängd sågverk och ett av världens största skeppningsdistrikt för trävaror. A’loe, växtsläkte av familj Liliacese med flera arter i Afrika, särskilt i Kaplandet. Bladen äro rosettställda, köttiga, ofta taggiga. Blommor i axlika klasar. En del arter odlas som prydnadsväxter. Den intorkade saften från en del arter användes inom medicinen som avföringsmedel. Alpack’a. — 1. Se Lamasläktet. — 2. Se Nysilver. Alperna, Europas mäktigaste bergs-kedjesystem, sträcker sig i en båge från sydöstligaste Frankrike genom delar av Frankrike, Italien, Schweiz, Österrike och Jugoslavien. — Man brukar skilja mellan Västalperna, vilka ligga v. om övre Rhen och Lago Maggiore, samt östalperna ö. därom. I Västalperna ligger på gränsen mellan Frankrike ooh Italien Montblanc-massivet med Europas högsta topp (4,810 m. ö. h.). östalperna äro i allmänhet något lägre. Inom A. upprinna Rhen, Donau, Po och Adige samt Rhöne; A:s vattensystem ha således utflöden mot Nordsjön, Svarta Havet, Adriatiska Havet och v. Medelhavet. Förutom vattendragens dalgångar tjäna pass över bergskedjorna som förbindelseleder (S:t Bernhard, Brenner, S :t Gotthard m. fl.). Inom A:s randområden finnas talrika stora sjöar; de största äro Genéve-sjön och Boden-sjön. Klimatet liksom därav beroende växtlighet och odlingsmöj-ligheter är i hög grad växlande frän de bördiga dalarna upp till de av snö och glaciärer täckta topparna. Jfr Schweiz och Ty ro len. — A. äro uppbyggda av en hel serie geologiska formationer med en sammanlagd tjocklek (mäktighet) av flera tusen meter, vilka ha blivit i hög grad hoppressade och sammanveckade, varvid väldiga veck skjutits över varandra flera tiotal kilometer. A. tillhöra den stora tertiära bergskedje-zon, som innesluter jordens samtliga nutida, högsta bergskedjor. Genom de nedbrytande geol. processerna (vitt ring, rinnande vatten, glaciärer m. m.) ha de övre partierna av A:s vecksystem blivit förstörda. Alpinsk ras kallas en underavdelning av den vita människorasen, som kännetecknas av kort, rundad skalle, mörkt hår och bruna ögon, liten kroppslängd och i allmänhet en satt och något grov kroppsbyggnad. Till A. räknas delvis befolkningen i s. Frankrike och Tyskland, n. Italien samt möjligen s. Ryssland. Man antar, att denna ras invandrat från Asien under förhistorisk tid. Alpros, se Rhododendron. Alpviol, se Cyklamen. Alrek, svensk konung av Ynglinga-ätten. Alrun el. alruna (Mandragora offici-narum), flerårig ört, förekommande i Medelhavsländerna. A. har en ofta knotigt förvriden jordstock, som fordom ansågs besitta övernaturliga krafter och därför användes till amuletter, kärleksdrycker m. m. Als, dansk ö vid östkusten av Sön-derjylland. 312 kvkm. Stad: Sönder-borg. ön är medels en flottbro förbunden med fastlandet. Alsace [allsass’], det franska namnet på Elsass. Al se’cco, ”på torr vägg”, kalkmålning på puts, som torkat, innan målningen börjats. Alscn. — 1. Sjö invid Askersund. — 2. Sjö i sv. Jämtland. Alsikeklöver (Trifolium liybridum) är uppkallad efter Alsike socken, Stockholms län. Alsnö, tidigare namn på Adelsö, se detta ord. Där antogs på en herredag 1279 Magnus Ladulås’ stadga om skattefrihet för konungens och hans bröders män, den s. k. Alsnöstadgan, som gav upphov till det världsliga frälset — adeln. Alster. — 1. Socken i s. Värmland, nö. om Karlstad. — 2. Egendom i Karlstads landsförs. Frödings födelseort. — 3. Biflod till Elbe i nv. Tyskland. Alströmer, J. A., 1085—1761, svensk industriman, som inlade stora förtjänster om grundandet av svensk industri. Han lyckades år 1725 intressera konung Fredrik och en del av det blivande hattpartiets medlemmar att bilda ett bolag för utvecklandet av en textilindustri efter engelskt mönster. Tre år senare hade i Alingsås, A:s födelsestad, uppblomstrat en livlig manufakturindustri, som dock delvis levde på statsunderstöd. A. var kanske mera rik på uppslag än på egentlig förmåga att leda sina många företag. A. är även bekant för att i Sverige ha infört potatisen.