Alt, mus., betecknar den djupa kvinnorösten (gossrösten) och räknas omfatta ostrukna a till tvåstrukna c. Musikinstrument med lägre tonläge kallas altinstrument, t. ex. altviolin. Alta’i, centralasiatisk bergskedja, sträckande sig från Irtisch’s och Obs källområden i v. in i Gobiöknen i ö. I v. högsta toppen Bjelucha, 4,540 m. Betydande gruvdrift i synnerhet på guld och silver. Huvudort Barnaul med järnvägsförbindelse till sibiriska banan. AFtair, fixstjärna av första storleken i örnens stjärnbild. Alta’iska språk, en språkstam, som äldre forskare ansett besläktad med de uralska språken. A. delas i: 1. Det tungusiska spiåket, 2. De mongoliska språken, 3. De turko-tatariska språken. AItami’ra, ort i n. Spanien, berömd för sina kalkgrottor med målningar från äldre stenåldern. Jfr fig. till Grottmålningar. Alta’n, en på pelare vilande, öppen, med bröstvärn försedd utbyggnad på ett hus. A. användes ofta liktydigt med balkong*. Altenburg, stad i Tyskland, s. om Leipzig, 40,000 inv. Huvudstad i forna hertigdömet Sachsen-A. Alteration, oro, förskräckelse. — Altere’ra, oroa, uppröja.. Al’ter e’go, lat., ”andra jag”, betecknar vanligen en i tycken och åsikter överensstämmande vän. Alternativ, utväg, val mellan två el. flera möjligheter. — A 11 e r n e’-rand e, turvis växlande. Altlise’a, växtsläkte av fam. Mal-vacese. Stockrosen (A. rosea) är en omtyckt prydnadsväxt. Roten av A. officinalis innehåller växtslem och användes för beredning av läkemedel. AFtona, tysk stad, fullständigt sammanbyggd med Hamburg* vid Elbes utlopp. 170,000 inv. Livlig industri, handel och sjöfart. Altoona [seltå^ia], stad i Pennsylvania (TJ. S. A.). 60,000 inv. Metallindustri. Altranstädt, by i Tyskland nära Liitzen, där Karl XII 1706 slöt fred med August av Sachsen på villkor, att denne avstod från sin polska krona. År 1707 slöt vidare Karl XII här ett fördrag med kejsar Josef I, genom vilket lutheranerna i Schlesien fingo religionsfrihet. Altruism, den åskådning el. karak-tärsriktning, som i motsats till egoismen sätter andras väl före det egna jagets. — A 11 r u i s’t i s k, oegennyttig. AlumPnium, en av de lättaste metallerna. Kemiskt tecken Al. Atomvikt 27. Atom värde 3. Spec. vikt 2.7, smältpunkt 657°. A. är en silver- glänsande metall, som i luften överdrages av en grå oxidhinna. — A.-oxi-den el. lerjord »[AI2O3] förekommer i naturen som ädelstenarna korund, safir och rubin. Av A.-salterna el. ler-jordssalterna märkes sulfatet, som med alkalimetallernas sulfat ger dub-belsalter, alunarter (jfr Alun). — A. användes inom järn- och stålindustrien, vid lödning och svetsning (se Termitsvetsning), för mekaniska ändamål, särskilt när materialets lätthet är av betydelse som i flygmaskiner. A. användes på grund av sin stora elektriska ledningsförmåga ibland för telefonledningar o. d. — En stor del av A.-pro duktio nen går vidare till tillverkning av kärl o. d. för husliålls-ändamål el. för den kem. industrien. — Ehuru A. är den i naturen vanligaste metallen, den ingår i fältspat och många andra vanliga mineral, är den ganska dyrbar att framställa i metalliskt tillstånd. A. framställes tekniskt på elektrokemisk väg ur mineralet bauxit. Världsproduktionen av A. uppgick 1924 till 167,000 ton, varav omkring hälften från U. S. A. Priset på A. är omkring 50 öre pr kg. Aluminotermi, framställning av svårreducerbara metaller ur deras oxider genom reduktion med aluminium. I princip utföres reduktionen på så sätt, att metalloxiden blandas med den mängd aluminiumpulver, som är behövlig för att binda syret i metalloxiden, varefter blandningen* antändes och brinner vid mycket hög temperatur. Därvid bildas aluminiumoxid (lerjord) och den andra metallen blir fri. Alum’n, skyddsling, lärjunge. A’lun, ett dubbelsulfat av kalium och aluminium [KA1(SO.j)23. Den framställes ur bauxit el. kryolit genom behandling med svavelsyra och tillsats av kaliumsulfat el. ur mineralet alunit, som består av ett annat dubbelsulfat av kalium och aluminium. A. användes i garverier och i färgämnesindustrien m. m. Numera ersättes i tekniken A. till stor del av aluminiumsulfat. Alun kiffer, en lerskiffer, vilken innehåller kol och kollialtiga ämnen, ofta tillräckligt för att kunna användas som bränsle. Den har sitt namn därav, att man förr ur den framställde alun; skiffern innehåller nämligen svavelkis, vilken vid bränning inverkar på andra mineralbeståndsdelar till bildning av alun. Jfr vidare Oljeskiffrar. Alv, det närmast under matjorden liggande jordlagret, som är mindre rikt på multnande beståndsdelar och oftast ljusare till färgen än matjorden. Alvaret, beteckning för den öländska, av en stäppartad natur utmärkta kalkstensplatån.