hjordar inom stäpp- och ökentrakter. I Europa finnes en art, Gemsen. Bland afrikanska A. märkas Skruv-antilop, Gnu, Spring b ock m. fl. G a z e 11 e r finnas i såväl Asien som Afrika. I Asien leva N i 1 g a i-, B e z o a r- och F yrhornade A. m. fl. Antimakass’er. Fordom brukliga, oftast virkade skydd, som löst kastades över ryggstöden på stolar och soffor. Jfr Makassarolja. Antimo’n, en tämligen sällsynt, blyglänsande metall. Kem. tecken Sb. Atomvikt 120. Atomvärde 3 el. 5. Spec. vikt 6.8, smältpunkt 629°. A. användes i olika metallegeringar. Typmetall, som användes i tryckeriernas typer, brukar hålla ungefär 67 % bly, 28 % A. och 5 % tenn. — A.-före-ningarna äro med få undantag utan praktiskt värde; kräkvinsten är en i medicinen använd organisk A.-före-ning. — A. förekommer i naturen i mineralet spetsglans [Sb2S3]. Antinomi’. Antinomier benämnas motsatta påståenden, som var för sig från en viss ståndpunkt synas berättigade. Anti’nous, en vacker yngling, som var kejsar I-Iadrianus käraste förtrogne. Han dog omkr. 130 e. Kr. Sägnen berättar, att han av egen drift kastade sig i Nilen för att därigenom giva ett längre och lyckosammare liv åt sin välgörare. För honom instiftades en särskild offerkult, och efter honom anlade Hadrianus staden Anti-noopolis nära den plats, där A. drunknat. Flera bildstoder finnas bevarade, vilka framställa A. som en vek och drömmande yngling. Antioki’a, stad i Syrien, 24,000 inv., under forntiden en betydande stad, mötespunkt för grekisk-romersk och österländsk kultur. Under sin glansperiod hade A. över % milj. inv. och en betydande handel. I A. grundades den första kristna församlingen utanför Palestina. Anti’ope, enligt Homeros dotter till flodguden Asopos. Födde Zeus son Amfion. Antipassa’der, de i motsatt riktning mot. passadvindarna och över dem försiggående återströmningarna av luft från tropikerna mot högre breddgrader. Antipati’, motvilja, avsky; motsats sympati. Antipo’der, ”motfotingar”, de som befinna sig på motsatt sida av jordklotet. Sveriges antipodområde är Nya Zeeland. AntipyrPn, ett temperaturnedsättan-de och smärtstillande medel. Antisemitism kallas en mot judarna riktad rörelse av dels politisk, dels religiös karaktär. Alltsedan 300-talet har ett stundom uppblossande judehat gjort sig märkbart i alla länder med judiskt inslag. Särskilt efter fransktyska kriget 1870—71 grep denna rörelse omkring sig med början i Tyskland. Efter världskriget har judehatet tilltagit ännu mera, delvis beroende på de många judiska element, som ingå i bolsjevikiska och andra revolutionära partier. Antiseptisk, de olika metoder, medels vilka man undertrycker och hindrar utvecklingen av bakterier. Under äldre tider ansåg man varbildning i ett sår samt sårfeber som en nyttig reaktion mot skadan. Ett rikligt vårflöde ansågs fördelaktigt för sårläkningen. En ungersk läkare, Semmelweis, påvisade redan 1847, att barnsängsfebern inträffade mindre ofta, om man noggrant tvättade händerna med klorkalklösning, innan man skötte om barnsängskvinnan. Han lyckades emellertid ej lämna någon tillfredsställande förklaring på denna för den tiden underliga iakttagelse. Sedan Pasteur upptäckt bakterierna, kunde Lister 1865 påvisa, att varbildningar och sårfeber orsakades av bakterier. Medel, som dödade bakterier, kallade Lister antiseptiska. Genom att indränka händer och instrument med karbolsyra uppnådde han antiseptisk verkan och kunde utföra operationer med bättre resultat, än förut varit möjligt. Detta betydde ett oerhört framsteg i operationstekniken. De antiseptiska medlen verka, emellertid ej blott dödande på bakterierna, de verka också giftigt och förstörande på vävnaderna i människokroppen. Numera har antiseptiken därför ersatts av aseptiken. Antis’tenes, 450—370 f. Kr., grekisk filosof, lärjunge till Sokrates. A. bildade egen skola och lade särskild vikt vid den yttre självbehärskning, som Sokrates anbefallt. A. ansåg vidare, att allt, som överskred livets nödtorft, alltså även konst, vetenskap o. d. var förkastligt. Anhängarna benämndes cyniker. Antite’s kallas en sats, som utsäger det motsatta till en annan sats, tes. Antitoxi’n. Sjukdomar såsom mässling, scliarlakansfeber m. fl. får man högst en gång i livet. Vid undersökning av blod från personer, som genomgått en dylik sjukdom, har det visat sig, att i blodet finnas ämnen, som verka som motgift mot sjukdomen. En del av dessa ämnen angripa bakterierna och förstöra dem. (Se Antikroppar.) Andra ämnen förstöra av bakterierna avsöndrade gifter. Bak-teriegifterna kallas toxiner, varför dessa i kroppen bildade motgifter kallas antitoxiner. Om deras kemiska sammansättning vet man föga. San-