konstens köge beskyddare hade man åt A. upprest ett orakeltempel i Delfi* vilket blev vida berömt. A. kallades även dödsguden, emedan man tillskrev honom makt att med sina pilar fälla de för honom misshagliga. Samtidigt var A. försoningens gud och hade makt att avvärja allt ont. I striden var lian en förebild för de unga krigarna. Inom den bildande konsten var A. ett omtyckt ämne. A. di Belvede’re är en ryktbar marmorstod, som finnes bevarad i Vatikanen, och framställer A. som ”fjärrskjutaren”. Apologe’ter kallas de, som under den äldsta kristna kyrkans tid författade försvarsskrifter mot judar och hedningar för att överbevisa dem om kristendomens sanning. Apologi’, försvar för en åskådning el. lära. Apomorfi’n framställes ur morfin genom upphettning tillsammans med saltsyra. Det är ett vitt, i vatten lös-ligt ämne, vilket är mycket verksamt som kräkmedel. Verkan beror på retning av ”kräkningscentrum” i hjärnan, således ej på direkt retning av magslemhinnan. Man kan därför få verkan, om det insprutas under huden, vilket är en fördel exempelvis när det gäller att avlägsna maginne-hållet hos en förgiftad och medvetslös person. I större dos verkar det giftigt. Apoplexi', slag, vanligen av, hjärnblödning orsakad medvetslöshet el. död. Apor (Simia) indelas i smalnäsiga A., som stå människan närmast (gorilla, orangutang, schimpans, gibbo-ner, markattor m. fl.), samt plattnä-siga (rull- och vrålapor). Den förra gruppen finnes i Gamla världen. Den senare gruppen finnes i Sydamerika. I Europa finnes en apart vid Gibraltar. Apos’tel betecknar dels ledare av den äldsta kristna missionen (ex. Ansgar i Sverige), dels Jesu 12 närmaste lärjungar. I konsten förses de med betecknande föremål, Petrus med två nycklar, Paulus med ett svärd, Andreas med ett X-formigt kors, Johannes med en kalk etc. Apostlagärningiarna äro enligt traditionen författade av en läkare, Lukas, möjligen under första årh. e. Kr. ApostoMiska fäder, kyrkolärare i den äldsta kyrkan, enligt traditionen lärjungar till apostlarna. Till A. höra Clemens, som skall ha varit Roms fjärde biskop, Ignatius av Antiokia, Polykarpus, biskop av Smyrna m. fl. Aposto’liska trosbekännelsen eller Apost. Symbolum el. Trons Artiklar är den äldstn av trosbekännelserna och tillkom troligen på 500-t. Aposto’lisk succession benämnes en enligt traditionen obrutet fortsatt kedja av invigning i kyrkliga ämbeten från apostlarnas tid. Den katolska kyrkan lägger särskild vikt härvid liksom även den engelska, vilken utom den svenska är den enda av de protestantiska kyrkorna, som anser sig besitta A. Apostro’f, skrivtecken i radens övre kant (’), som utmärker, att en el. flera bokstäver blivit utlämnade i ett ord, t. ex. ska’ i stället för skall. A. användes även ofta såsom i denna bok för att angiva vilken stavelse, som skall betonas. — Apostrofe’ra, i högtidligt tal vända sig till någon. Apote’k, anstalt för beredning och försäljning av läkemedel. I en del länder, såsom U. S. A., är läkemedels-liandeln fri, i de flesta länder är den reglerad genom särskilda bestämmelser, som avse att garantera riktig beredning av läkemedel samt kontroll av gifter för att hindra missbruk. Endast personer med speciell utbildning tillåtas i vårt land därför sköta läkemedelsförsäljning. Gifter expedieras med få undantag endast mot läkarre-cept. Ett A. är skyldigt att inneha en viss uppsättning av läkemedel av noggrant bestämd kvalitet. Det övervakas dels av förste provinsialläkaren, dels av därtill speciellt förordnade fackmän. Apoteken lyda under Medicinalstyrelsen, som bestämmer priset på läkemedlen genom medicinaltaxan. Apote’kare är i Sverige var och en, som efter företeende om intyg, att apo-tekarexamen avlagts, därtill förklarats av Medicinalstyrelsen. Apotekar-yrket är öppet även för kvinnor. Efter avlagd studentexamen och en tvåårig elevtid å apotek genomgås en halv-årig kurs vid Pharmaceutiska institutet. Efter genomgången prövning förklaras eleven för pharmacie kandidat. Därefter kommer ytterligare tjänstgöring å apotek under minst ett år och sedan en tvåårig kurs på Pharmaceutiska institutet, varefter apotekarexa-men avlägges. Apoteo’s, förgudning, förhärligande. Apoxyo’menos, Skraparen, kallas en ryktbar forngrekisk marmorbild, som anses vara en efterbildning av en bronsstaty, utförd av Lysippos. A. föreställer en ung atlet, som med en skrapa borttager damm och olja från sin kropp. Appala’clierna el. Appalachiska bergen, kallas ett gammalt (paleozoiskt) bergssystem i ö. Nordamerika, som från trakten nv. om Florida sträcker sig i nö. riktning fram över New Foundland. A. ha sammanlagt en längd av 2,G00 km. och en bredd av omkring 200 km. Den sö. delen av A. brukar betecknas som Alleghany-bergen. A. bilda vattendelare mellan