talet kuvades. Antal omkring 7,000. — 2. Benämning på ligister, som i vissa stadsdelar i Paris göra gatorna osäkra. Apanage [apana’sj], av staten anvisat underliåll till medlemmar av re-genthuset. Den regerande furstens anslag kallas civillista. Apar’t, fr., vid sidan, avsides, för sig själv. Apartemang’ el. apartement [fr. apartmang’], avskild del av ett hus, våning. Apati’, likgiltighet, slöliet, ursprungligen frihet från sinnesrörelser, sinneslugn. Apati’t, ett kalciumfosfat med något klor el. fluor, kristalliserar i sex-sidiga pelare. Hårdhet = 5 i hårdhetsskalan. Färgen är gråvit-smuts-grön-blekröd, sällan klar, genomskinlig. A. förekommer som små, spridda korn i de flesta bergarter, mera rikligt i vissa mineralgångar och såsom inblandning i en del järnmalmer (Gällivare, Kiruna, Grängesberg). Användes till gödningsämne (tonms-slagg, tomasfosfat). A. är såsom det allmännast utbredda fosformineralet det, som lämnar växter (och genom dem djuren) deras behov av fosfat. Apebrödstriid (Adansonia digitata), träd i mellersta Afrika med ovanligt grov stam (diameter omkring 9 m.) och långa, nedhängande grenar men av måttlig höjd. Gurkliknande, syrliga frukter, vilka liksom bladen tjäna infödingarna till föda. ApelPes, 356—308 f. Kr., grekernas störste målare, vän till Alexander den store. Hans mest berömda målning, Af ro di’te Anady o’m ene, fördes av kejsar Augustus till Rom, där den emellertid snart förstördes. Ingen av hans tavlor har bevarats. Apel, se Äpple. Apelsin, av ty. appel = äpple, Sina = Kina, kinesiskt äpple, se Citrus. Apenni’nerna, den italienska bergskedjan, vilken till stor del utfyller landet från dess nordvästligaste del och ned till sydspetsen. Huvudryggens medelhöjd är omkring 1,300 m. I sin mellersta del, varest A. bildar höglandet Abruzzerna, når den i Gran Sasso 2,921 m. ö. h. Liksom Alperna äro A. en geologiskt ung bergskedja (tertiär). Mot sv. har den sin fortsättning i Sicilien och Atlasbergen. Invid A. finnas verksamma vulkaner (Vesuvius). A. ha endast obetydliga mineraltillgångar. — Den Apenninska halvön är ett annat namn för den Italienska halvön. Aperio’disk, icke periodisk*. Apéritif’, fr., aptitretande alkoholdryck före måltiden. Apertu’r, öppning. Numerisk A. är ett matematiskt uttryck för den ljusmängd, som passerar ett linssystem. Aplie’lium kallas den punkt av en planets (t. ex. jordens) bana, som ligger längst bort från solen. Den motsatta punkten på banan, den, som ligger närmast solen, kallas perihe’lium. A’pis, en helig tjur, som enligt de gamla egypternas gudalära dyrkades med offer. A. hade sitt förnämsta tempel i Memfis. Aplana’t, se Kamera. Aplom’b, säkerhet i uppträdandet. Apogami’, förlust av könslig fortplantningsförmåga hos växter. Alche-milla och maskros bilda t. ex. frön utan föregående befruktning med frömjöl. Apokalyps’, bok, som uppenbarar framtiden och världens slutmål, ex. i Gamla Test. Daniels Bok och i Nya Test. Uppenbarelseboken. Apokatas’tasis, från Apostlagärningarna hämtat uttryck, betecknande alla varelsers, även djävlarnas, slutliga frälsning. Kyrkofadern Origenes har särskilt företrätt denna åskådning, framhållande att eviga straff äro ovärdiga en kärleksrik och fullkomligt allsmäktig Gud. Apokry’fiska böcker, gammaltestamentliga böcker, som av judarna ej upptagits i Gamla Test. På kyrkomötet i Trident 1546 bestämde sig katolska kyrkan för att anse en del av dem som äkta och heliga. De reformerta förkastade alla A., medan protestanterna godkänna en del, dock framhållande att de ej äro fullt pålitliga. I den svenska bibeln medtagas Judit, Vishetens, Tobie, Syrak, Baruk, l:a och 2:dra Makkabeerboken, tillägg till Ester, Daniel samt Manasses bön. Däremot ingå t. ex. ej Henoks och Esras böcker. — Apo kryfisk avser i allmänt språkbruk något otillförlitligt el. till ursprung och äkthet omstritt. Apollina’ris, ett kolsyrat vatten, som erhålles från en källa i Rhenpro-vinsen. Det är uppkallat efter ett närbeläget berg, Apollinarisberget. Utom kolsyra innehåller det små mängder av kolsyrade natrium-, magnesium-och kalciumsalter samt spår av koksalt. Det användes mycket som bordsdryck och framställes numera på konstgjord väg i stor utsträckning. Apoll’on är enligt den grekiskromerska gudasagan son till Zeus och Leto och tvillingbroder till Artemis. Från början var A. det allt besegrande ljusets härskare (Foibos, den strålande). Han var föremål för en mångsidig dyrkan, som nådde sin höjdpunkt i Delfi och på ön Delos. A. var även musikens, sångens och diktkonstens gud. I hans egenskap av siar-