Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgått (nominallönerna). Hänsyn
måste tagas till lönernas köpkraft el.
med andra ord de förnödenheter, som
kunna förvärvas för lönerna
(reallöner). Särskilt betydelsefullt är detta
under tider, då penningvärdet på kort
tid undergår betydande förändringar
Arbetslöshet. 1 alla länder med
mera utvecklad industri tillhöra frågorna
om arbetslöshetens bekämpande och
vidtagandet av åtgärder av det ena
eller andra slaget i syfte att hjälpa de
ofrivilligt arbetslösa socialpolitikens
mest betydelsefulla och centrala
problem. Det gäller härvid icke i
främsta rummet den säsongarbetslöshet,
som förekommer inom vissa yrken
t. ex. byggnadsyrket med efter
årstiderna växlande arbetstillgång, utan
den av det ekonomiska livets skiftande
konjunkturer betingade
arbetslösheten. En rationell lösning av
arbets-löshetsfrågan försvåras därigenom, att
ekonomiska synpunkter å ena sidan
och sociala eller humanitära å den
andra korsa varandra. I ett modernt
samhälle måste det av sociala skäl
framstå såsom en bjudande plikt att
tillse, att de ofrivilligt arbetslösa
genom det allmännas försorg beredas
arbetstillfällen eller utan anlitande av
fattigvården erhålla tillräcklig hjälp av
annan art. Ur ekonomiska
synpunkter är det nödvändigt att tillse, att
samhällets ingripande sker på ett
sådant sätt, att arbetsvillkorens
anpassning efter de utkomstmöjligheter, som
näringslivet erbjuder, ej onödigt
försvåras eller fördröjes. Under krisåren
efter världskrigets slut hava praktiskt
taget alla länder med mera utvecklad
industri ställts inför dessa problem i
tillspetsad form.
Vid världskrigets utbrott befarade
man i Sverige, att arbetslöshet i stor
utsträckning skulle uppkomma och
tillsatte därför redan vid denna
tidpunkt en statens
arbetslöshetskom-mission, vars uppgift skulle vara att
föreslå åtgärder för motverkande av
arbetslöshetens verkningar. Först år
1918 inträffade emellertid sådana
förhållanden, att ingripanden i större
skala från det allmännas sida visade
sig erforderliga. Sedan
högkonjunkturen år 1920 tillfälligt minskat
behovet av hjälp, kom under åren 1921
och 1922 den svåraste
arbetslöshetsperioden. Antalet arbetslösa, som i
mitten av år 1921 uppgick till omkring
70,000, nådde maximum i slutet av
januari 1922, då antalet steg till 163,000,
avtog därefter, så att det vid slutet av
år 1922 var ungefär 46,000, vid slutet
av år 1923 omkring 16,000 och vid
slutet av år 1924 mellan 12 och 13,000.
Den statliga hjälpverksamheten gick i
första hand ut på beredandet av
arbetstillfällen åt de arbetslösa genom
anordnandet av s. k.
nödhjälpsarbe-ten. Ledningen av dessa statliga
nöd-hjälpsarbeten handhades under den
svåraste arbetslöshetsperioden för
södra och mellersta delarna av landet
av Södra Sveriges Statsarbeten med
huvudkontor i Göteborg och för de
norra delarnas vidkommande av
Norrlands Statsarbeten med huvudkontor
i Umeå. Bägge dessa
arbetsdirektio-ner äro numera avskaffade, och
ledningen av de nödhjälpsarbeten, som
alltjämt pågå, utövas direkt av
arbets-löshetskommissionen. Enligt ett
riksdagsbeslut av år 1922 kunde ock
statsbidrag lämnas för anordnandet av
kommunala nödhjälpsarbeten. Som
principiell regel vid fastställandet av
lönerna vid nödhjälpsarbeten har
gällt, att dessa alltid skulle
understiga de löner, som i öppna
marknaden gällde för grovarbetare. Vid
sidan av anordnandet av
nödhjälpsarbeten sökte staten lindra
arbetslöshetens följder genom utbetalande av
bidrag till av kommunerna anordnad
kontant understödsverksamhet.
Statsverkets sammanlagda utgifter för
arbetslöshetens bekämpande under åren
1914—1924 hava uppgått till omkring
155,000,000 kronor.
Frågan om definitivt avgörande
rörande de former, under vilka
statsmakterna framdeles böra ingripa för
lindrande av arbetslöshetens verkningar,
står nu på dagordningen. Från vissa
håll yrkas därvid, att de regler, som
följdes under krisåren, även framdeles
skola vara normerande.
Tyngdpunkten skulle alltså läggas på beredandet
av arbetstillfällen för de arbetslösa,
d. v. s. på anordnandet av
nödhjälpsarbeten. Från andra håll hävdas, att
tyngdpunkten i den statliga
hjälpverksamheten bör läggas på en
rationellt ordnad arbetslöshetsförsäkring.
Arbetslöshetsförsäkring-, försäkring
mot oförvållad arbetslösfiet. Se
Socialförsäkring.
Arbetslöshetskommissionen. Se
Statens arbetslöshetskommission.
Arbetsräd (arbetskammare),
officiell institution, i vilken såväl
arbetare som arbetsgivare äro
representerade och vilkens uppgift är att
handlägga vissa frågor av principiell
natur (att avgiva yttranden om
lagförslag, att verkställa utredningar,
att avgöra vissa arbetstvister m. m.).
Dylika institutioner finnas bland
annat i Belgien, Frankrike,
Nederländerna, Danmark och Norge. I
Sverige är arbetsrådet, som tillkom 1919,
den myndighet, som avgör frågor,
vilka röra tillämpningen av
åttatim-marslagen. Dess ledamöter utses av
konungen; vissa bland dem efter
förslag av arbetsgivarnas och arbetarnas
huvudorganisationer.
Tidens Lexikon.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
