klandrade den konservativa regeringens hållning i flera politiska frågor ocli blev år 1'822 indragen men utkom oupphörligen under nya namn, A. den andre, A. den tredje, Nya A., tills den år 1836 upphörde. A. den fjärde kallades en åren 1823—30 utgiven tidning, som i motsats till den ursprungliga stödde regeringen. Ar’gus-ögon, bildligt uttryck för misstänksam vaksamhet, anspelande på den grekiske hundraögde jätten Argus, vilken alltid vakade med något öga. Arholma, ö i yttersta uppländska skärgården sö. om Björkö. Vid A. en infartsled till Stockholm. A’ria, solostycke med ackompanjemang, vanligen sångstycke. A. har särskilt inom den kyrkliga musiken och operan spelat stor roll. Melodin skrevs ofta så, att sångaren fick tillfälle att glänsa med sin skicklighet, bravur- el. koloraturaria. Ariad’ne, sannolikt en av fruktbarhetens gudinnor, var enligt den grekiska gudasagan dotter till konung Minos på Kreta. Uttrycket Ariadne-tråd härstammar från följande saga. Då den grekiske hjälten Teseus skulle offras åt ett odjur på Kreta, som levde i underjordiska irrgångar, fick han av A. dels ett svärd och dels ett nystan tråd, ined vars hjälp han fann vägen ut till friheten. A. flydde med Teseus men blev av denne övergiven på ön Naxos. Hon räddades av Dionysos, vars maka hon blev. Arianism, en efter Areios i Alex-andria benämnd lära, som uppställdes på 300-talet. Logos, ”sonen”, var ej född utan skapad av Fadern och tog sedan gestalt i Kristus. På kyrkomötet i Nicea 325 förkastades aria-nismen med obetydlig majoritet och fastställdes, att Sonen är född av Faderns väsen, ej skapad. A. hade dock ett kraftigt parti de följande århundradena och först på 700-talet kan den anses ha försvunnit. Ari’ca, hamnstad i n. Chile, 4,000 inv., i provinsen Tacna. Från A. går den kortaste järnvägsförbindelsen till Bolivias huvudstad La Paz. Ari’da klimat, beteckning för klimat, där avdunstningen överväger nederbörden och där sjöarna därför bliva avloppslösa el. fullständigt intorka. A’riel, ”Guds lejon” el. ”Guds härd”, använt som namn på Jerusalem. Inom litteraturen, särskilt hos Shakespeare och Goethe, betecknar A. en luftande, ett överjordiskt väsen. A’rier eller ariska folk är dels ett namn på de indoeuropeiska inbyggarna i Främre Indien, Persien och öst-Iran, dels en benämning på alla indoeuropeiska folk i Europa och 1 ovan nämnda delar av Asien. Denna indelning grundar sig huvudsakligen på likheten mellan språken. Arild, municipalsamhälle i nv. Skåne. Fiskläge och badort. 350 inv. ArFon, grek. skald från Lesbos, 600 f. Kr. Arios’to, L., 1474—1533, italiensk skald under renässansen. Hans förnämsta verk är hjältedikten Or- I a n’ d o F u r i o’ s o, Den rasande Roland, som utkom år 1516. Den är byggd på de gamla sagor, som spunnits kring Karl den stores namn och som fått uttryck i den franska Ro-landssången. Dikten handlar huvudsakligen om Rolands svartsjuka och utbrytande vansinne, då han upptäcker sin älskades kärlek till moren Medoro. A. behandlar riddartiden med en oemotståndlig, lätt ironi, och hans vers flyter alltigenom med en nästan vårdslös elegans. Aristar’chus, 3:dje årh. f. Kr., astronom, den första, som uttalade, att jorden rör sig kring solen och som även försökte bestämma avståndet dem emellan. AristPdes, omkring 540—467 f. Kr., grekisk fältherre och statsman. A. deltog med utmärkelse i slagen vid Maraton, Salamis och Plataiai. A. var allmänt känd och aktad för sin rättrådighet och stora fosterlandskärlek. Aristip’pos d. ä., omkring 430—360 f. Kr., grekisk filosof, grundläggare av den kyrenaiska skolan. A. d. y., 300 f. Kr., den föregående dotterson, utvecklade denna skolas läror. Aristo’fanes, omkring 450—omkr. 385 f. Ivr., grekisk lustspelsförfattare. A. uppträdde i Aten, och det är huvudsakligen mot denna stads samhällsliv, han riktar sin bitande satir. A. säges vara författare till 44 lustspel, varav II finnas i behåll. Bland dessa märkas : Riddarna, en politisk satir, riktad mot Kleon, en av ledarna för Atens demokratiska parti; Molnen, där han bl. a. gör spe av Sokrates; Fåglarna, A:s mästerverk, där han med en oförarglig munterhet skämtar med vissa drag i den atenska natio-nalkaraktären; Grodorna, där han vänder udden mot skalden Euripides. Aristokra’t, person, tillhörande adeln el., i vidsträcktare bemärkelse, tillhörande en härskande överklass. — Aristokrati’, statsform, där några få härska, antingen de som tillhöra vissa släkter (oligarki) el. de förmögnaste (plutokrati). A. användes även som beteckning på de högst stående samhällslagren. Aristoloch’ia, växtsläkte, varav flera arter odlas som prydnadsväxter, särskilt Piprankan (A. sipho), som med stora, hjärtformiga blad och bruna,