i den vidare delen inneslutande en äggcell. Arke’isk (el. arkäisk), beteckning för jordens äldsta bergarter samt för den tid, under vilken de bildades. Skandinaviens ocli Finlands berggrund är till största delen arkeisk. Se Geologiska perioder. Arkeologi’, fornkunskap, är vetenskapen om människans första uppträdande och hennes tillvaro under äldre tider. Ur fornlämningar och forn-saker såsom vapen och redskap, prydnadsföremål, byggnads- och gravlämningar etc. söker man få fram en bild av folkens levnadssätt, seder och åskådningar, av deras utbredning, vandringar och strider under de tider, från vilka vi sakna skriftliga källor. Särskilt när det gäller de allra äldsta tiderna kommer A. att beröra geologiska och antropologiska problem. Gränsen mot den historiska vetenskapen, som grundar sig på skriftliga källor, är ej heller fullt bestämd. Arkia’ter, förr titel för vissa ämbets-läkare. ArkimandrPt, inom grek.-kat. kyrkan överabboten över ett antal kloster. Arkime’des, 287—212 f. Kr., den grekiska kulturens störste märkesman inom aritmetikens, geometriens ocli mekanikens områden. A. föddes och levde, åtminstone största delen av sitt liv, i Syrakusa på Sicilien, som då var en grekisk lydstat, och dödades vid Syrakusas erövring av romarna. Mest bekant av Arkimedes’ många upptäckter är den s. k. arkimediska principen. Denna innebär, att en kropp, nedsänkt i en vätska, förlorar lika mycket i vikt som vikten av den undanträngda vätskemassan. Arkimedes’ princi’p, se Arkimedes. Arkipela’g, beteckning för ett örikt havsområde (ex. den Grekiska arkipelagen i Ägeiska havet). Arkitekt’, fastställdes 1915 som titel på bj^ggnadsingenjör, utexaminerad från Kgl. Tekniska Högskolan. Arkitektu’r, se Byggnadskonst. Arkitra’v, i grekisk byggnadskonst de bjälkar, som lågo närmast på pelarnas kapital. Se fig. till Pelarord-ning. Arki’v. — 1. Benämning på vissa facktidskrifter. — 2. Institution, som förvarar urkunder. I Sverige finnes ett riksarkiv i Sthlm, som har överinseende över landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Göteborg och Lund samt arkivdepån i Visby. Dessa förvara äldre administrativa handlingar såsom kyrkoböcker, domstolshandlingar etc. Arkivarie kallas föreståndare el. tjänsteman vid A. Arkli’, ursprungligen benämning på förvaringsrum för bågar och armborst, sedermera för vapen och krigsförråd i allmänhet. Förestods av en arklimäs-tare. Arko’na, en fordom befäst tempelplats på Riigens nö. udde. A. var medelpunkten för dyrkan av vender-nas gud, Svantevit. Valdemar den store av Danmark intog år 1169 denna plats, varvid helgedomen förstördes. Arkon’t, efter kungadömets avskaffande titel på de högsta ämbetsmännen i det gamla Aten. Till en början utsedda på livstid, innehade de ämbetet efter 683 f. Kr. endast på ett år och antalet A. ökades med samhällets fortskridande demokratisering upp till nio. Arko’s, bergart, bestående av sam-m ankittat vittrin gsgrus. Ark’tisk, belägen i närheten av nordpolen, isliavs-. Arktu’rus, en rödaktigt lysande stjärna av l:sta storleksordningen i stjärnbilden Björnvaktaren. Arkwright [a’krajt], R., 1732—1792, engelsman. A. är ryktbar som uppfinnare av en spinnmaskin och för sina förtjänster om maskinspinningens utbredande i England. Arkö, ö i Östergötlands skärgård mellan Bråviken och Slätbaken. Lots-och tullstation. Arlöv, municipalsamhälle % mil nö. om Malmö, sv. Skåne. 3.650 inv. Stor mekanisk verkstad, tillverkning av järnvägs- och spårvagnar, sockerbruk. Arma’da, spansk örlogsflotta i allmänhet. A. avser dock vanligen den s. k. oövervinneliga armadan, en ofantlig krigsflotta, som av konung Filip II av Spanien år 1588 sändes mot England. Flottans befälhavare var hertigen av Medina-Sidonia. Anfallet gick emellertid fullkomligt om intet, tack vare de engelska sjöhjältarna Howard och Drake, vilka understöddes av en våldsam storm, som skingrade armadans fartj^g. Armato’ler kallades vissa krigiska skaror, som redan under 1400-t. drogo sig upp mot n. Greklands bergstrakter. De förde sedan ett oavbrutet småkrig mot turkarna. 1821 var det A., som började den grekiska frihetskampen. Armborst, ett under äldre tider använt skjutvapen. A. kan sägas vara en med skaft och särskild spännan-ordning försedd pilbåge. Pilen löpte i en ränna i skaftet. Under senare ticler användes i stället för pilar blykulor. Armé, i vidsträckt bemärkelse sammanfattningen av ett rikes samtliga lantstridskrafter. Med A. kan även förstås varje för fullt självständigt uppträdande rustad, större underavdelning av dessa,