Arméfördelning-, den svenska freds-arméns högsta enhet. Dess motsvarighet i utländska arméer kallas i allmänhet division. Arméförvaltningen, centralt ämbetsverk, som handhar ledningen av arméns förvaltning. Armékår, den största underavdelningen inom en armé, bestående av två el. flera arméfördelningar el. divisioner. Arme’nien el. Erivan, sovjetrepublik s. om Kaukasus, på gränsen till Turkiet och Persien, 39,000 kvkm., 2,100,000 inv. Huvudstad Erivan, 31,000 inv. Boskapsskötsel är huvudnäring. A. omfattar blott en del av det av armenier övervägande befolkade området, vilket av de allierade utlovades självständighet vid världskrigets slut. Resten faller till största delen inom Turkiet, vilket i förbund med Sovjetryss-land anföll A. 1920. A. blev till Ryssland ansluten sovejtrepublik 1922. — Historia. 190 f. Kr. grundades i A. två riken, Stor-Armenien och Lill-Annenien. Dessa kommo sedan under romerskt och persiskt inflytande. På 600-t. intogs större delen av A. av araberna. Mot slutet av 800-t. gick landet framåt, och Lill-Armenien var 1100—1375 ett kristet konungadöme. Turkarna erövrade emellertid Lill-Armenien 1514 och Stor-Armenien 1522. En del av A. erövrades sedan av Ryssland. På grund av turkiska och ryska stridigheter hemsöktes A. svårt under världskriget. Arme’nier. Det ursprungliga folket i Armenien hörde sannolikt till den främre asiatiska rasen, som kännetecknas bl. a. av mörkt hår, bruna ögon, kraftig kroknäsa och kort, baktill mera avplattad skalle. Trots inslag från västligare folk är ännu denna typ den förhärskande bland A. Arme’niska höglandet, sö. om Svarta Havet, ö. om övre Tigris, upptages av skoglösa högslätter och bergskedjor. Högsta berg Ararat, 5,200 m. Vintrarna äro långa och stränga, somrarna korta och heta, nederbörden ringa. Befolkningen, övervägande armenier, lever huvudsakligen på boskapsskötsel (särskilt får och getter). Arme’niska kyrkan uppstod på 200-t. Utsatt för förföljelser från muhammedanerna och utan förbindelse med västerländska kyrkor har den utvecklats på ett ganska avvikande sätt, delvis ansluten till monofysitismen. Arme’ra, beväpna, utrusta (med livsmedel, ammunition etc.). Arme’rad betong, betong, som förstärkts genom järninlägg. Användes särskilt vid betongkonstruktioner, som påfrestas genom dragning. Armfelt. — 1. K. G. A., 1666—1736, general. År 1718 förde han befälet över den liärstyrka, som skulle anfalla Trondhjem. Tåget misslyckades och på återtåget blev hären utsatt för en våldsam snöstorm, i vilken 600 karoliner omkommo. — 2. K. G. A., 1724— 92, officer och landshövding. I finska kriget 1788 blev A. befälhavare för en avdelning av armén. Emellertid lät han locka sig att deltaga i Anjala-förbundet, varför han år 1790 dömdes till livstids fängelse och avled på Malmö fästning. — 3. G. M. A., 1757—1814, officer, diplomat och hovman. Han var en fängslande personlighet med stora sällskapstalanger, vilket snart gjorde honom till Gustav III:s gunstling. Eftor konungens död blev han svensk minister i Neapel och intrigerade nu mot förmyndarstyrelsen. Emellertid blevo hans planer avslöjade och A. flydde till Ryssland. Armfotingar (Brachiopoda) ha sitt namn av att de vid sidan av munöppningen ha två fransade armar, vilka dels tjäna till andningsorgan, dels virvla in i munöppningen de mikroskopiska smådjur, varav A. leva. Till utseendet lika A. musseldjuren men ha rygg- och bukskal, ej som dessa höger- och vänsterskal. A. höra till de äldsta kända organismerna och uppträdde redan i kambrium. Ett släkte från denna tid, Lingula, lever ännu i sydligare hav. A. hade sin största art-rikedom i äldre geologiska perioder; de finnas dock även i nutidens hav. Armi’da, hjältinnan i Tassos dikt ”Det befriade Jerusalem”. Armlnia’ner, ett efter Jakob Armi-nius, 1560—1609, uppkallat parti inom reformerta kyrkan, som hävdade en mildare form av predestinationsläran. Gud har visserligen av evighet bestämt de enskilda människorna till salighet el. fördömelse men därvid dock tagit i beräkning deras tro el. otro. A. äro nu jämförelsevis fåtaliga och delade, på flera sekter. Armi’nius, oriktigt benämnd Her-mann, omkr. 18 f. Kr.—omkr. 21 e. Kr., befriade västra Germanien från romarnas övervälde. A. lyckades genom list lura den romerske konsuln Varus att intränga i den svårtillgängliga Teutoburgerskogen, där Varus med hela sin här blev slagen (år 9 e. Kr.). Armpennor, de fjädrar i en fågelvinge, som sitta fästa å armbågsbe-net, alltså närmare kroppen än hand-pennorna. Armpolyp (Hydra), i sött vatten levande, enkelt byggd organism, bestående av cylindrisk säck och kring dennas mynning sittande trådformiga utskott (se fig. å nästa sida). Om A. styckas i flera delar, har varje del förmåga att återuppbygga djuret,