,/ asaaÄ<y j---iOnnw.i-f- 'Spetsbergew , ^tNofgo) dIn^<-°Jc \ Noira ^c&-/Xunm, < bM j,KL \ „.?•* säj J?S5#» 3'< / Vfui •//., \r/<'VS- iS Ä--W r •e^J—r~^ OrtJäMnKffiift» i»" AT^CL I /MTCS JSSVW ’ -^rySfcMr .«' * W4^«® 1 s * ,x e>-....... — b QhM, radanfo?,.5® 4 , ?.t<B—L..0 01x * * T •^y-lllTroaHXu,sxcg 90° ö.lr.Greenw. 100° 11Q° VEGETATIONSKARTA AUSTRAbl 120° / A.-B.KART06RAFISKA INSTITUTET malaja, håller världens högsta toppar (Mount Everest, 8,884 m.). Mot ö. avtonar detta högland i Mandsjuriet, Kina och Bortre Indien med deras bergssträckningar. Mot v. sammanhänger det centralasiatiska höglandet med Irans och Mindre Asiens höglandsområden. Arabiska halvön upptages till största delen av ökenslätter och sänker sig från ett par tusen m. höjd vid Röda havssidan ned mot Persiska viken och Mesopotamiens lågland. Främre Indiska halvön utgöres likaledes i stort sett av en platå, 50m sänker sig fr&u v, mot Q, oclj som i n. skiljes från Himalaja av Hindustans lågland med Indus och Ganges flodslätter, östasiens öar — Sundaöarna, Filippinerna, Formosa, Japan — liksom halvöarna Korea och Kamtjatka äro övervägande utpräglat bergiga och rika på vulkaner. Av A:s tre stora sjöar (förutom Kaspiska havet) äro Aralsjön (62,000 kvkm.) och Balkasch avloppslösa stäppsjöar nv. om det stora höglandet, medan den av höga berg omgivna Bajkalsjön, n. om Mongoliet, utrinner genom en biflod till Jenissei. Jnoin de centr*Uasiatisl*a ökenoijir&dep#