Ask, släkte av familj Oleacese, träd med parbladiga blad ocli blommor i täta vippor på bar kvist. Den V a n-1 i g' a A. (Fraxinus excelsior) finns vild i mellersta Sverige. (Se fig. å föregående sida.) Manna-asken (Fraxinus ornus) i s. Europa och Orienten ger ur barksnitt manna. Aska, den fasta återstoden efter bränslens fullständiga förbränning, utgöres huvudsakligen av en del si.li-kater, oxider och karbonat. Pottaska (kaliumkarbonat, K2CO3) framställdes förr uteslutande genom utlak-ning ur träaska. En hög askhalt hos bränslen sänker betydligt dessas bränsle värde. Askelöv, J. K., 1787—1848, journalist och ämbetsman. 1809—12 utgav han den litteraturkritiska tidningen Polyfe’m, som blev ett organ för nyromantikerna. Politisk betydelse fick den av honom år 1S30 grundade Svenska Miner’va, som bekämpade den liberala oppositionen. Askersund, stad vid n. Vättern, s. Närke. 2,100 inv. Aske’s, hos grekerna övning i självbehärskning, i att uthärda törst, liunger, lietta. A. betecknar numera, vanligen av religiösa åsikter betingad, överdriven försakelse. Askle’pios, läkekonstens gud. Se Aesculapius. Ask-onsdag:, onsdagen efter fastlagssöndagen. Namnet kommer av ett gammalt katolskt bruk att denna dag, då stora fastan före påsken börjar, beströ sig med aska. Aslög:, enligt de danska och norska sägnerna en nordisk prinsessa, som av sin styvmoder lades i en guldharpa och kastades i liavet. Harpan flöt emellertid i land, och A. blev under namnet Kraka uppfostrad som vallflicka. Slutligen blev hon drottning i Danmark ocli kallades då Oddlaug. Enligt senare isländska författare var A. dotter till den tappre hjälten Sigurd Fafnesbane och sköldmön Bryn-hild, hos vars fosterfader, Heimer, A. vistades. Heimer strövade senare omkring som spelman och gömde A. i sin harpa. Efter Heimers död uppfostrades A. hos en torpare, som kallade henne Kraka. A. blev slutligen gift med Ragnar Lodbrok. Asmara, huvudstad i den italienska kolonin Eritrea i Östafrika. 2,400 m. ö. h., 15,000 inv. Svensk missionssta-tion. Asmoile’us, ond demon, omtalad i Tob. 3:8. Asov’ska sjön, en grund, stor bukt (37,600 kvkm.) av Svarta Havet, med vilket den sammanhänger endast genom ett smalt sund, Kertch, ö. om halvön Krim. I A. mynnar Don. Asp,, blad och hänge. Asp (Populus tremula) hör till familj Salicacese, högväxt träd med rundade, styva, lättrörliga blad. A. förekommer vild i hela Sverige. A. sprides liastigt medelst skott från rötterna och är därigenom besvärlig i trädgårdar och åkrar. Virket användes till tändstickor, pappersmassa m. m. Asp (Aspius rapax), en till karp-fiskarna hörande rovfisk. I Sverige finnes A. bl. a. i Vänerns, Mälarens och Hjälmarens vattenområde. Den kan nå en längd av upp till en 111. och igenkännes bl. a. på sin ovanligt långa analfena. Lektid april—maj. Asp a.’ra g: us, se Sparris. Aspa’sia, bekant som Perikles’ förtrogna och ryktbar för sin fängslande skönhet och sin fina bildning. Hon utövade ett stort inflytande på Atens ledande kretsar på 400-t. f. Kr. Aspek’t, anblick; utsikt; synpunkt; planeternas inbördes ställning. Asperö, municipalsamhälle vid s. inloppet till Göteborg, v. Västergötland. 250 inv. Fiskläge. Aspidis’tra, växtsläkte, familj Lilia-cese, har breda, lancettformade, glatta, mörkgröna blad och obetydliga blommor strax ovan jordytan. En japansk art (A. elatior) är vanlig som krukväxt. Aspi’dium, ormbunkssläkte. Vanlig i Sverige är Träjon (A. filix mas), vars rot användes i medicinen som maskmedel. Aspiran’t, sökande (till en tjänst etc.). Aspiration, andning; se även Aspi-rera. Aspire’ra. — 1. Eftersträva. — 2. Uttala ett språkljud med tillagt hörbart föregående h. Aspiri’11, en förening mellan ättiksyra ocli salicylsyra, acetylsalicylsyra. Preparatet är patentskyddat och följaktligen dyrare än acetylsalicylsyra. Verkar liksom denna smärtstillande. Asple’nium, ormbunkssläkte, familj Polypodiaceas, med övervintrande blad. I Sverige finnas 5 arter, vanligast Bergspring (A. trichomanes) med Xiarbladig bladskiva, sammansatt av runda småblad.