Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eginaviken. 293,000 inv. Centrum för
Greklands andliga och materiella
kultur. Viktig järnvägsknut. Industrien
ocli varuhandeln är däremot
huvudsakligen förlagd till A:s hamnstad
Pireus. Universitet, faekliögskolor,
museer och arkeologiska
forskningsinstitut. — Historia: A. var
medelpunkten för den forngrekiska
kulturen och huvudstad i provinsen
Ättika. Under perserkrigen förstördes
A. av Xerxes men återuppbyggdes
och hade under 400-t. f. Kr. sin
förnämsta blomstringsperiod.
Temistok-les anlade hamnstaden till Aten,
Pireus, vilken starkt befästes och
förbands med A. genom de ”långa
murarna1’. Tillsammans med den
åter-uppförda stadsmuren gjorde dessa A.
nästan ointagligt. Särskilt på Perikles’
tkl nedlades oerhörda summor på A:s
förskönande. Utom de på den gamla
klippan Akropolis befintliga
byggnaderna funnos flera andra, vilka nu
äro ruiner: Teseustemplet i ren dorisk
stil, det jättelika Zeustemplet
(Olym-pion), Dionysos-teatern, vilken
beräknas hava rymt ända till 17,000
människor, m. fl. Angående Atens
äldre historia se Greklands historia.
På 500-t., då den kristne kejsaren
Ju-lianus lät stänga filosofskolorna och
omvandla de flesta tempel till kyrkor,
började staden avfolkas och förföll
alltmer. 1456 intogs staden av
turkarna, och dessas välde bröts ej
förrän i och med det grekiska
frihetskriget på 1820-talet.
Ate’na, fordom kallad Atene el.
fullständigare Pallas Atene, var enligt
den grekiska gudasagan dotter av
Zeus, ur vars huvud hon sprungit
fram i bländande vapenskrud. A. var
härskarinna över den klara
luftrymden. Hon var krigets gudinna, men
i motsats till deh vilde stridsguden
Ares representerade lion den kalla
beräkningen. Men A. beskyddade även
fredliga värv, såsom konstfliten och
en del odlingar, främst Ättikas
olivodling. Vidare var lion hälsans och
sundhet.ens gudinna, liksom den kloka
försiktighetens, den lugna
besinningens och den andliga klarhetens
gudinna. A:s kult hade som medelpunkt
den gamla klippfästningen Akropolis
i Aten, för vilken stad A. var
skyddsgudinna. A:s tillbehör voro skölden,
bröstpansaret med det
skräckingivan-de medusaliuvudet (se Gorgoner),
lansen och den attiska ugglan.
Kultbil-der av gudinnan kallades palladier och
ansågos äga en skyddande förmåga.
Atene’um, Atlienteum, ursprungligen
gudinnan Atenes tempel; högre
undervisningsanstalt.
Atenionn’, hyllbord el. fristående
hylla för mindre prydnadssaker.
Aterma’n, se Värme.
Atero’m, flenhus, kallas ur
talgkörtlar utvecklade, knölformade bildningar
med en tunn, fast vägg och ett
grö-tigt, gråvitt innehåll. De äro
vanligast på huvudets hårbeväxta del ocli
äro vanprydande men ofarliga och lätt
bortopererade.
Atliabas’kcr, samlingsnamn på en
del indianstammar i n. Amerika, bl. a.
chippewyan-, navajo- och
apache-indianer.
Athen, se Aten.
Athens [8e’thins]. — 1.
Universitetsstad i Georgia, U. S. A., 17,000 inv.
— 2. Universitetsstad i Ohio, U. S. A.
7,000 inv.
At home [sett hå’m], eng., ”hemma”,
mottagning; tid, då en familj tar emot
besökande.
A’tlios, se Atos.
Atlan’ta, huvudstad i Georgia (U.
S. A.): 301,000 inv., därav c :a 40 %
negrer. Livlig handels- och
fabriksstad. Bomuiis- och tobaksfabriker.
Atlan’ten, den del av världshavet,
som ligger mellan Europa—Afrika i ö.
och Amerika i v. och i n. och s.
gränsar till de båda Polarhaven. 80,000,000
kvkm. (Nordsjön*, Medelhavet*,
Mexikanska* bukten och Karibiska*
havet ej inberäknade). A., som
möjligen uppkommit genom en
bortglid-ning av Amerika från det Europa,
Asien och Afrika omfattande
kontinentalblocket (Wegeners teori),
visar från n. mot s. en bred S-form
med tillnärmelsevis parallellt löpande
kuster. Längs mitten av A. löper en
jämn upphöjning av havsbotten, den
s. k. Atlanttröskeln, som där i
allmänhet ligger på 2,000—3,000 m. djup,
medan på ömse sidor djupet är vida
större. A:s medeldjup är omkr. 3,700
m. och största djup, n. om Portorico,
8,340 m. Vid ytan är salthalten omkr.
3.5 %, vattnets medeltemp. kring
ekvatorn 26°, i de nordligaste och
sydligaste delarna omkr. 10°. Inom
ekvatorområdet strömmar A:s vatten åt v.
och böjer av i två varma huvu dström
-mar; i Nordamerika mot n. och nö.
som Golfströmmen, i Sydamerika mot
sv. som Brasiliaströmmen. Dessa
strömmar motsvaras av relativt kalla
återströmmar i riktning mot ekvatorn
efter de n. och s. delarna av Afrikas
v.-kust. Kalla strömmar från n. följa
vidare Grönlands och n.
Nordamerikas ö.-kust (Labradorströmmen) samt
från s. Argentinas ö.-kust. Förutom
ovan angivna uppslagsord jfr vidare
Sargassohavet, Passadvindar.
Atlan’tican, ett av Olof Rudbeck
författat stort, högeligen fantastiskt,
lika lärt som okritiskt verk, vilket
söker bevisa, att Platons Atlantis intet
annat var än det gamla Svithiod och
att detta var människosläktets urhem.
A. hade på sin tid många beundrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
