Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banatet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missionärer ock fondbörs. Chefen
benämnes bankinspektör.
Bank of England, upprättad år 1694.
Den äldsta nu existerande
centralbanken (jfr Bankväsen), efter vars
mönster övriga centralbanker kava
upprättats, är den alltjämt i viss mån en
centralpunkt för världens
penningmarknad. Till formen är den ett
aktiebolag med en grundfond
(aktiekapital) på 14,553,000 pund sterling.
Gentemot statsmakterna intager den en
friare ställning än övriga
centralbanker. Endast i fråga om
sedelutgivningsrätten finnas några
inskränkande bestämmelser. Den är numera
den enda sedelutgivande banken i
England. Av banken förvaltas liela
den engelska statsskulden.
Bankofullmäktige, de personer, som
förvalta riksbanken*.
Bankoutskottet, se Riksdagens
utskott.
Bankrutt, populär benämning på
betalningsinställelse eller konkurs. En
person eller ett företag, som icke kan
infria sina förbindelser, säges vara
bankrutt.
Bankväsen. Den omfattning och
betydelse, som bankväsendet i våra
dagar erhållit, är resultatet av den
utveckling och omdaning, som det *
ekonomiska livet undergått under de
sista århundradena, framför allt
under det allra sista. Det är
storindustrialismen och handelns av de
moderna kommunikationerna betingade
tillväxt, som skapat behovet och
förutsättningarna för uppkomsten av
våra nuvarande bankföretag.
Föregångare till de moderna bankerna,
som bedrevo bankrörelse i enklare
och mera okomplicerade former, har
det däremot funnits långt tillbaka i
tiden. Redan i det gamla Babylonien
fanns det sålunda flera hundra år
före vår tideräknings början personer,
som mottogo pengar till förvaring,
er-lade ränta för vad de sålunda
mottogo och sedan i sin tur mot ränta
lånade ut pengarna till andra. Även i
det gamla Grekland och Rom fanns
det personer, som bedrevo enklare
bankrörelse. Namnet bank
härstammar från Italien, där ufider den
senare medeltiden bankrörelse drevs av
penningväxlarna. Våra nuvarande
centralbankers (se nedan) tidigaste
föregångare voro de så kallade
girobanker, som vid början av den nyare
tiden grundades i Italien och vissa
andra länder. Dessa voro offentliga
företag, som mot avgift mottogo
pengar till förvaring men ej bedrevo
någon utlåningsrörelse (t. ex. Banco
Rialto i Venedig, grundad 1587,
Amsterdams och Hamburgs banker,
grundade den första 1609, den andra
1619). Affärsbankerna i modern me-
ning leda närmast sin härstamning
från England, där under 1600- och
1700-talen en omfattande bankrörelse
bedrevs under former, som nära
sammanfalla med de moderna
affärsbankernas.
1. De sedelutgivande
centralbankerna. En särställning
bland bankerna intaga de
sedelutgivande centralbankerna, som i
väsentliga avseenden skilja sig från övriga
banker — bland annat lämna de på
ett par undantag när icke någon ränta
på insatta medel — och vilka också
måste anses hava en annan uppgift
än de vanliga affärsbankerna.
Sedelutgivningen (jfr Penningväsendet),
som tidigare bedrevs av ett stort
antal banker, är numera i flertalet
länder koncentrerad hos centralbankerna.
Deras verksamhet i detta avseende är
alltid underkastad av statsmakterna
fastställda inskränkande
bestämmelser. Genom det dominerande
inflytande över sedelutgivningen, som i
regel tillerkänts centralbankerna, hava
dessa erhållit ett medel för
tillgodoseende av sin centrala uppgift, som är
att tillse, att för det ekonomiska livet
erforderliga betalningsmedel finnas
tillgängliga i tillräcklig utsträckning.
Behovet av betalningsmedel kunna de
reglera genom den räntepolitik, de
föra. En ränteförhöjning medför
minskade låneanspråk från näringslivet
och därmed också minskat behov av
betalningsmedel.
Det inflytande Över penningväsendet
och därmed över hela det ekonomiska
livet, som centralbankerna innehava,
har medfört konsekvenser för deras
ställning i olika avseenden. De stå i
regel under stark officiell kontroll.
Endast i undantagsfall äro de
visserligen såsom i Sverige (Sveriges
Riksbank) rena statsföretag. Men även
i de fall, där de, som vanligen är
förhållandet, äro aktiebolag (t. ex. Bank
of England och Banque de France)
hava statsmakterna förskaffat sig ett
betydande inflytande på deras
verksamhet. Friast gentemot
statsmakterna står Bank of England, för vilken
särskilda inskränkande bestämmelser
fastställts endast i fråga om
sedelutgivningsrätten.
2. De vanliga
affärsbankerna. De vanliga
affärsbankernas huvuduppgift är att tillgodose
industriens och handelns temporära
kapitalbehov. De inlåna för detta
ändamål penningmedel från personer och
företag, som för tillfället hava mer
därav än de behöva, och utlåna dessa
medel till andra företag och personer.
Då de medel, som inlånas, till
huvudsaklig del. åtminstone i flertalet
länder icke äro sparat kapital utan
endast för ögonblicket ej erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
