missionärer ock fondbörs. Chefen benämnes bankinspektör. Bank of England, upprättad år 1694. Den äldsta nu existerande centralbanken (jfr Bankväsen), efter vars mönster övriga centralbanker kava upprättats, är den alltjämt i viss mån en centralpunkt för världens penningmarknad. Till formen är den ett aktiebolag med en grundfond (aktiekapital) på 14,553,000 pund sterling. Gentemot statsmakterna intager den en friare ställning än övriga centralbanker. Endast i fråga om sedelutgivningsrätten finnas några inskränkande bestämmelser. Den är numera den enda sedelutgivande banken i England. Av banken förvaltas liela den engelska statsskulden. Bankofullmäktige, de personer, som förvalta riksbanken*. Bankoutskottet, se Riksdagens utskott. Bankrutt, populär benämning på betalningsinställelse eller konkurs. En person eller ett företag, som icke kan infria sina förbindelser, säges vara bankrutt. Bankväsen. Den omfattning och betydelse, som bankväsendet i våra dagar erhållit, är resultatet av den utveckling och omdaning, som det * ekonomiska livet undergått under de sista århundradena, framför allt under det allra sista. Det är storindustrialismen och handelns av de moderna kommunikationerna betingade tillväxt, som skapat behovet och förutsättningarna för uppkomsten av våra nuvarande bankföretag. Föregångare till de moderna bankerna, som bedrevo bankrörelse i enklare och mera okomplicerade former, har det däremot funnits långt tillbaka i tiden. Redan i det gamla Babylonien fanns det sålunda flera hundra år före vår tideräknings början personer, som mottogo pengar till förvaring, er-lade ränta för vad de sålunda mottogo och sedan i sin tur mot ränta lånade ut pengarna till andra. Även i det gamla Grekland och Rom fanns det personer, som bedrevo enklare bankrörelse. Namnet bank härstammar från Italien, där ufider den senare medeltiden bankrörelse drevs av penningväxlarna. Våra nuvarande centralbankers (se nedan) tidigaste föregångare voro de så kallade girobanker, som vid början av den nyare tiden grundades i Italien och vissa andra länder. Dessa voro offentliga företag, som mot avgift mottogo pengar till förvaring men ej bedrevo någon utlåningsrörelse (t. ex. Banco Rialto i Venedig, grundad 1587, Amsterdams och Hamburgs banker, grundade den första 1609, den andra 1619). Affärsbankerna i modern me- ning leda närmast sin härstamning från England, där under 1600- och 1700-talen en omfattande bankrörelse bedrevs under former, som nära sammanfalla med de moderna affärsbankernas. 1. De sedelutgivande centralbankerna. En särställning bland bankerna intaga de sedelutgivande centralbankerna, som i väsentliga avseenden skilja sig från övriga banker — bland annat lämna de på ett par undantag när icke någon ränta på insatta medel — och vilka också måste anses hava en annan uppgift än de vanliga affärsbankerna. Sedelutgivningen (jfr Penningväsendet), som tidigare bedrevs av ett stort antal banker, är numera i flertalet länder koncentrerad hos centralbankerna. Deras verksamhet i detta avseende är alltid underkastad av statsmakterna fastställda inskränkande bestämmelser. Genom det dominerande inflytande över sedelutgivningen, som i regel tillerkänts centralbankerna, hava dessa erhållit ett medel för tillgodoseende av sin centrala uppgift, som är att tillse, att för det ekonomiska livet erforderliga betalningsmedel finnas tillgängliga i tillräcklig utsträckning. Behovet av betalningsmedel kunna de reglera genom den räntepolitik, de föra. En ränteförhöjning medför minskade låneanspråk från näringslivet och därmed också minskat behov av betalningsmedel. Det inflytande Över penningväsendet och därmed över hela det ekonomiska livet, som centralbankerna innehava, har medfört konsekvenser för deras ställning i olika avseenden. De stå i regel under stark officiell kontroll. Endast i undantagsfall äro de visserligen såsom i Sverige (Sveriges Riksbank) rena statsföretag. Men även i de fall, där de, som vanligen är förhållandet, äro aktiebolag (t. ex. Bank of England och Banque de France) hava statsmakterna förskaffat sig ett betydande inflytande på deras verksamhet. Friast gentemot statsmakterna står Bank of England, för vilken särskilda inskränkande bestämmelser fastställts endast i fråga om sedelutgivningsrätten. 2. De vanliga affärsbankerna. De vanliga affärsbankernas huvuduppgift är att tillgodose industriens och handelns temporära kapitalbehov. De inlåna för detta ändamål penningmedel från personer och företag, som för tillfället hava mer därav än de behöva, och utlåna dessa medel till andra företag och personer. Då de medel, som inlånas, till huvudsaklig del. åtminstone i flertalet länder icke äro sparat kapital utan endast för ögonblicket ej erforderliga