Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bankör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Bankör—Banquc de France
20G
kassamedel, skulle de ej kunna göras
räntebärande, om de ej kunde
placeras i en institution, som vore beredd
att på nytt tillhandahålla dem vid
an-fordran.
Affärsbankernas utveckling under
de sista decennierna har
kännetecknats av en stark koncentrationsrörelse
genom banksammanslagningar eller
på annat sätt. I stora handels- och
industriländer som Tyskland,
England och Frankrike domineras
bankverksamheten numera av ett fåtal
jättestora bankföretag med filialer på
en mångfald platser (t. ex. London,
City and Midland Bank och andra
i England, Deutsche Bank och andra
i Tyskland, Credit Lyonnais m. fl. i
Frankrike). Även i vårt land hava
banksammanslagningarna spelat en
betydande roll. Affärsbankerna hava
i olika länder utvecklat sig i något
olika riktning. Medan bankerna i de
anglosaxiska länderna huvudsakligen
förmedla den löpande
driftskrediten till handel och industri, äro
förbindelserna mellan bankerna och
industrien i andra länder, t. ex.
Tyskland, vida intimare. De emittera där
industriföretagens aktier och
obligationer och stödja dem på olika sätt.
De svenska bankerna intaga i detta
avseende en mellanställning.
Den verksamhet, som bedrives av en
bank, kan sönderdelas i tre grupper.
Till den första, de passiva
rörelsegrenarna, hör inlåningen i alla dess
former. Den andra, de aktiva
rörelsegrenarna, utgöres av utlåningen.
Den tredje utgöres av de i n d i f f
e-r e n t a rörelsegrenarna, d. v. s. de
rörelsegrenar, som ej direkt hava med
kreditförmedlingen att göra, såsom
t. ex. förmedling av köp av aktier och
obligationer genom bankernas
fondavdelningar, verkställande av
inkasse-ringsuppdrag, förvaring och
förvaltning av depositioner av olika slag,
växling, köp och försäljning av ädla
metaller m. m.
De i Sverige använda
inlåningsräk-ningarna äro dels depositionsräkning,
kapitalräkning och
sparkasseräk-ning, som alla hava det gemensamt,
att insatta penningar skola uppsägas
viss tid (en eller flera månader),
innan de få lyftas — mindre belopp
bruka dock få lyftas å
sparkasseräk-ning utan särskild uppsägning — dels
giroräkning och löpande räkning,
vid vilka räkningsformer insatta
medel få lyftas utan uppsägning, när
insättaren så önskar. Den ränta, som
bankerna erlägga för medel, insatta
å uppsägningsräkningar, är högre än
den, som erlägges för medel, som
insättas å deu andra huvudgruppen av
räkningar (avistaräkningar). De
viktigaste utlåningsformerna äro växel-
diskontering (se Växel) samt lån mot
revers med namnsäkerliet (borgen)
eller realsäkerhet (inteckningar i fast
egendom, aktier, obligationer m. m.)
Under den senare tiden har en
speciell form av utlåning blivit allt
vanligare. Ett företag eller en person
berättigas att låna intill ett visst
maximibelopp, eller med andra ord
uttryckt, banken ger företaget eller
personen i fråga kredit intill ett visst
belopp. Å den räkning, som härvid
öppnas med banken, äger han efter
behag verkställa uttag (intill
maximibeloppet) eller göra insättningar.
De vanligaste formerna för denna
slags utlåning äro kreditiv eller
löpande räkning (löpande räkning, jfr
ovan, är alltså en kombination av
inlånings- och utlåningsräkning).
Liksom i andra länder är
bankverksamheten i Sverige föremål för en
reglerande lagstiftning (lag om
bankrörelse den 22 juni 1911 med senare
ändringar). Enligt denna får
bankrörelse endast bedrivas av aktiebolag
och solidariska bankbolag efter av
Kungl. Maj :t för en tid av högst tio
år lämnat tillstånd. Huvudsyftet med
lagstiftningen är att, framför allt i
in-sättarnas intresse, säkerställa
bankernas solvens och likviditet. För detta
ändamål finnas bl. a. särskilda
föreskrifter om inlåningens storlek i
förhållande till bankernas egna fonder,
om de former av affärsrörelse, de få
bedriva (inskränkningar i fråga om
deras rätt att förvärva fast och lös
egendom eller aktier m. m.) samt
särskilt för att trygga likviditeten vissa
föreskrifter om den kassareserv i form
av lätt realiserbara tillgångar, som en
bank skall hålla. För att trygga mot
osund konkurrens har vidare
föreskrivits, att avdelningskontor ej få
upprättas utan Kungl. Maj :ts tillstånd.
3. En särskild grupp av banker
utgöres av hypoteksbankerna, vilkas
huvuduppgift är att utlåna penningar
mot inteckningar i fast egendom.
Vidare märkas sparbankerna, som
tillkommit för att uppsamla det mindre
sparkapitalet. För det mindre
jordbrukets kreditbehov hava vidare
inrättats särskilda jordbrukskassor. Jfr
vidare Pantbanker.
4. Närbesläktad med bankernas
verksamhet är den rörelse, som
bedrives av enskilda bankirfirmor eller
bankirer.
Bankör, den som håller banken i ett
hasardspel.
Bann, i katolska kyrkan, finnes av
två slag. Det större, ”anatem”,
medför fullständig uteslutning ur kyrkan;
det mindre endast avstängning från
sakrament och kyrkliga ämbeten.
Banque de France, den
sedelutgivande centralbanken (jfr Bankväsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
