205 Bankör—Banquc de France 20G kassamedel, skulle de ej kunna göras räntebärande, om de ej kunde placeras i en institution, som vore beredd att på nytt tillhandahålla dem vid an-fordran. Affärsbankernas utveckling under de sista decennierna har kännetecknats av en stark koncentrationsrörelse genom banksammanslagningar eller på annat sätt. I stora handels- och industriländer som Tyskland, England och Frankrike domineras bankverksamheten numera av ett fåtal jättestora bankföretag med filialer på en mångfald platser (t. ex. London, City and Midland Bank och andra i England, Deutsche Bank och andra i Tyskland, Credit Lyonnais m. fl. i Frankrike). Även i vårt land hava banksammanslagningarna spelat en betydande roll. Affärsbankerna hava i olika länder utvecklat sig i något olika riktning. Medan bankerna i de anglosaxiska länderna huvudsakligen förmedla den löpande driftskrediten till handel och industri, äro förbindelserna mellan bankerna och industrien i andra länder, t. ex. Tyskland, vida intimare. De emittera där industriföretagens aktier och obligationer och stödja dem på olika sätt. De svenska bankerna intaga i detta avseende en mellanställning. Den verksamhet, som bedrives av en bank, kan sönderdelas i tre grupper. Till den första, de passiva rörelsegrenarna, hör inlåningen i alla dess former. Den andra, de aktiva rörelsegrenarna, utgöres av utlåningen. Den tredje utgöres av de i n d i f f e-r e n t a rörelsegrenarna, d. v. s. de rörelsegrenar, som ej direkt hava med kreditförmedlingen att göra, såsom t. ex. förmedling av köp av aktier och obligationer genom bankernas fondavdelningar, verkställande av inkasse-ringsuppdrag, förvaring och förvaltning av depositioner av olika slag, växling, köp och försäljning av ädla metaller m. m. De i Sverige använda inlåningsräk-ningarna äro dels depositionsräkning, kapitalräkning och sparkasseräk-ning, som alla hava det gemensamt, att insatta penningar skola uppsägas viss tid (en eller flera månader), innan de få lyftas — mindre belopp bruka dock få lyftas å sparkasseräk-ning utan särskild uppsägning — dels giroräkning och löpande räkning, vid vilka räkningsformer insatta medel få lyftas utan uppsägning, när insättaren så önskar. Den ränta, som bankerna erlägga för medel, insatta å uppsägningsräkningar, är högre än den, som erlägges för medel, som insättas å deu andra huvudgruppen av räkningar (avistaräkningar). De viktigaste utlåningsformerna äro växel- diskontering (se Växel) samt lån mot revers med namnsäkerliet (borgen) eller realsäkerhet (inteckningar i fast egendom, aktier, obligationer m. m.) Under den senare tiden har en speciell form av utlåning blivit allt vanligare. Ett företag eller en person berättigas att låna intill ett visst maximibelopp, eller med andra ord uttryckt, banken ger företaget eller personen i fråga kredit intill ett visst belopp. Å den räkning, som härvid öppnas med banken, äger han efter behag verkställa uttag (intill maximibeloppet) eller göra insättningar. De vanligaste formerna för denna slags utlåning äro kreditiv eller löpande räkning (löpande räkning, jfr ovan, är alltså en kombination av inlånings- och utlåningsräkning). Liksom i andra länder är bankverksamheten i Sverige föremål för en reglerande lagstiftning (lag om bankrörelse den 22 juni 1911 med senare ändringar). Enligt denna får bankrörelse endast bedrivas av aktiebolag och solidariska bankbolag efter av Kungl. Maj :t för en tid av högst tio år lämnat tillstånd. Huvudsyftet med lagstiftningen är att, framför allt i in-sättarnas intresse, säkerställa bankernas solvens och likviditet. För detta ändamål finnas bl. a. särskilda föreskrifter om inlåningens storlek i förhållande till bankernas egna fonder, om de former av affärsrörelse, de få bedriva (inskränkningar i fråga om deras rätt att förvärva fast och lös egendom eller aktier m. m.) samt särskilt för att trygga likviditeten vissa föreskrifter om den kassareserv i form av lätt realiserbara tillgångar, som en bank skall hålla. För att trygga mot osund konkurrens har vidare föreskrivits, att avdelningskontor ej få upprättas utan Kungl. Maj :ts tillstånd. 3. En särskild grupp av banker utgöres av hypoteksbankerna, vilkas huvuduppgift är att utlåna penningar mot inteckningar i fast egendom. Vidare märkas sparbankerna, som tillkommit för att uppsamla det mindre sparkapitalet. För det mindre jordbrukets kreditbehov hava vidare inrättats särskilda jordbrukskassor. Jfr vidare Pantbanker. 4. Närbesläktad med bankernas verksamhet är den rörelse, som bedrives av enskilda bankirfirmor eller bankirer. Bankör, den som håller banken i ett hasardspel. Bann, i katolska kyrkan, finnes av två slag. Det större, ”anatem”, medför fullständig uteslutning ur kyrkan; det mindre endast avstängning från sakrament och kyrkliga ämbeten. Banque de France, den sedelutgivande centralbanken (jfr Bankväsen)