Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihar och Orissa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Särskilt den sydligaste delen av B.,
Siebenbiirgens Erzgebirge, äger rika
mineraltillgångar.
Biha’r och Oriss’a, provins i Främre
Indien, v. om Bengalen, 215,000 kvkm.
34 milj. inv. Till större delen bördigt,
slättland. Odling av ris, majs, tobak,
opium.. Befolkningen övervägande
dra-vidas.
Bi’japiir, stad i Främre Indien, nära
Bombay, 32,000 inv., med stora
vidsträckta ruiner från sin
blomstrings-tid på 1500-t., då den var huvudstad
i ett muhammedanskt rike.
Bijouteri’er [-s/o-], Bijouterivaror,
smycken, mindre prydnadssaker,
nip-per.
Bi’karbona’t, hem., kolsyrans sura
salter. Handelns bikarbonat är surt
natriumkarbonat.
Biklövar hos klövdjur äro sidotår,
vilka ej nå marken (rudimentära).
Bikonka’v. Bikonkava linser äro
linser, som hava sina bägge sidor
skålformigt urholkade. Jfr Lins.
Bikonve’x. Bikonvexa linser äro
linser, som hava sina bägge sidor
välvda utåt. Jfr Lins.
Bikt kallas inom katolska kyrkan
en i enrum inför prästen avlagd
syndabekännelse. Vanligen sker B. i
kyrkan, där särskilda gallerförsedda
biktstolar finnas, i vilka prästen sitter och
väl kan höra men ej se sitt biktbarn.
Särskilda biktböcker med
syndaregister finnas till ledning för den
biktande, och för prästen finnas
handböcker om de botövningar, som
motsvara dessa synder. Den, som ej
biktar minst en gång om året, blir
bannlyst.
Bil’bao, stad i Baskiska
provinserna, Spanien, nära Biskayabukten,
115,000 inv. Stor export av järnmalm.
Bilboké (fr. bilboquet), leksak,
bestående av en kula med ett snöre
fästad vid en med skaft försedd träskål,
i vilken man infångar kulan.
Bildande konst. Se Konst.
Bildhuggarkonst (Skulptur, Plastik),
en av de bildande konsterna.
Arbetena utföras antingen fristående,
statyer, grupper o. d., el. i upphöjning
(ibland insänkning) på en yta, relief.
Redan från den äldre stenåldern
finnas skulpturer, naturligtvis av
enklaste slag men ibland av en
överraskande verklighetstrohet. — Den
egyptiska B. Hovkonsten framställde
kolossala guda- och konungabilder i
strängt traditionell stil (Konung
Chefren från Gizeh). En annan mera
folklig och även mera naturalistisk
riktning återgav enklare människor
med vardagliga sysselsättningar
(Byfogden i Kairo, Skrivaren i Louvren).
Egypterna utförde även ofta färgade
reliefer, i vilka huvud, ben och fötter
vändes i profil, medan bröstet och
ögat framställdes rätt framifrån.
Bland de märkligaste yttringarna av
den egyptiska B. äro sfinxerna. •—
Den babyloniska liksom den
besläktade assyriska B. består mest
av reliefer. Assyrierna skildrade
särskilt jakten med en beundransvärd
naturtrohet. Deras figurer tyda ofta
på en rörlig fantasi, exempelvis
genom tillsatsen av vingar på tjurar el.
lejon med manshuvuden. Från
nyba-bylonierna lärde sig perserna att
i bjärta färger utföra reliefer i
glaserad lera (Bågskyttefrisen från Susa).
— Den indiska B. hämtade
huvudsakligen sina ämnen från religionens
område. De ofta väldiga gudabilderna
försågos med en mångfald huvuden
och extremiteter som tecken på sin
höghet och makt. En ofta framställd
typ är Buddlia sittande med korslagda
ben och med ett inåtvänt uttryck i
det stela ansiktet. — Den
kinesiska och japanska B. rönte stort
inflytande frän den indiska. Med
buddismens utbredning skapades
väldiga gudabilder i en stelt traditionell
stil. Om större naturtrohet och
dramatiskt liv vittna emellertid de
japanska och kinesiska porträttstatyerna.
— Den fornamerikanska B.
präglas av en ofta vidunderlig
fantasi, särskilt vad beträffar
gudabilderna. — I den för-grekiska el. e g
e-i s k a kulturen hade B. ej nått så hög
utveckling. Dock härstammar från
denna tid bl. a. den ryktbara
Lejonporten i Mykene. I den klassisk-antika
B. ingå tre huvudperioder. Den a
r-k ais ka B. (900—470 f. Kr.) är
påverkad av den asiatiska och egyptiska
och utvecklades i kolonierna i Mindre
Asien och på Medelhavsöarna. Från
denna tid anses uppfinningen av
bronsgjutning härröra liksom
användandet av marmor. Den h e 11 e n
i-s k a perioden (490—146 f. Kr.)
omfattar tre blomstringstider. Till den
första hör dels den attiska skolan i
Aten, vars förnämste representant var
Ficlias, dels den argiviska skolan i
Argos, vilkens ledare var Polykleitos.
Den förra riktningen var mera
”ideellt” betonad, den senare mera
realistisk. Hellenismens andra
blomst-ring uppvisar konstnärer som Skopas
och Praxiteles, tillhörande den
nyattiska skolan, samt Lysippos, den
argiviska skolans ledare. Den
lielleni-ska periodens tredje epok behärskades
av den rliodiska och den pergameniska
skolan. Representanter för den
rho-diska riktningen voro
Laokoon-grup-pens skapare, samt Apollonios och
Tauriskos, vilka utförde jättegruppen
Den farnesiska tjuren. Från samma
tid härrör den ryktbara Meliska
Afrodite. Den pergameniska riktningen
skapade mest galliska typer (Den dö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
