gen är brun och på buken grå, är högt skattad som pälsverk. Bisarr’, egendomlig, underlig, sällsam. Bisats, se Sats. Biscay’abukten, bukt av Atlanten, i s. begränsad av Spaniens nordkust, i ö. av Frankrike. B. är känd för sina svåra stormar. Fiske av sardeller och tonfisk. Bisektri’s kallas den räta linje, som delar en vinkel i två lika stora delar. Biser’ta, hamnstad och krigshamn i Tunis på Afrikas n. kust, 21,000 inv. Svensk missionsstation. Bi’sexuell, tvåkönad, hermafroditisk. Biskop. Redan i den äldsta kristna kyrkan förekommer episkopus som titel på kyrkliga ämbetsmän. Dessa blevo småningom föreståndare för församlingarna och gjorde anspråk på att vara apostlarnas arvtagare (jfr Apostolisk succession). De större städernas B. fingo snart en mera inflytelserik ställning och kallades i österlandet metropoliter i Västerlandet ärkebiskopar. I östern kom vidare de mest framskjutna B. att kallas patriarker. I Västeuropa gjorde Roms B. anspråk på överhöghet, på att vara Guds ställföreträdare på jorden (jfr Påve). Vid reformationen avskaffades B.-ämbetet i Tyskland och i de reformerta kyrkorna men bibehölls i England och Sverige. I vårt land väljes biskop av stiftets präster och domkapitel, varefter Kungl. Maj :t utnämner en av de tre, som fått högsta röstetalen. B. äger att inviga präster i deras ämbete, förrätta visitationer och utöva tillsyn öVer prästernas liv och lära i stiftet. Bis’kra, oas i Algeriets ö. del s. om bergen. Berömd turist- och kurort. 20,000 inv. Biskvi’ (fr. biscuit), egentligen bakverk, som upphettats två gånger, betecknar vanligen en sorts kakor, kex m. m. B. användes även som beteckning på finare konjak och på ett slags oglaserat porslin (i deglar, statyetter m. m.). Bisköklkörtlar äro fyra stycken ärtstora körtlar, vilka ligga intill sköldkörteln vid sidan av strupen. De avsöndra till blodet för kroppen nödvändiga ämnen. Ett borttagande av dem medför kramptillstånd och död. Bis’marck, huvudstad i North Dakota (U. S. A.), 7,000 inv. Bismarck-arkipelagren, ögrupp i Stilla Havet ö. om Nya Guinea. 47,000 kvkm. 200,000 inv., papuas. B. tillhörde före världskriget Tyskland men utgör nu mandatområde under Australiska statsförbundet. Huvudort är Ra-baul på ön Nya Britannien (förut Nya Pommern). öarna äro bergiga och skogiga. Kokosplantager, utförsel av copra. Bis’marck-Schönhausen, L. E. Otto, furst v. B., 1815—98, tysk statsman, grundläggare av det nutida Tyska riket. Efter avslutad militärtjänst ägnade han sig åt skötseln av familjego dsen. Som medlem av den förenade preussiska lantdagen i Berlin 1847 verkade han ivrigt för bevarandet av en stark konungamakt. 1851 blev B. Preussens sändebud vid den tyska förbundsdagen i Frankfurt am Main, där han framgångsrikt bekämpade Österrikes växande inflytande. Då han 1862 vistades i Paris som sändebud, blev han av konung Vilhelm I kallad till preussisk ministerpresident och utrikesminister. Situationen var synnerligen kritisk, i det konungen av lantdagen nekats anslag till en liärreform och därför övervägde att abdikera. B. upptog emellertid en hänsynslös kamp mot lantdagen, regerade i tre år utan beviljad budget och stärkte sin ställning genom en kraftfull utrikespolitik. Efter ett krig mot Danmark 1864, varvid Österrike hjälpte Preussen, uppstod tvister mellan dessa båda länder angående de nyförvärvade landskapen Slesvig och Holstein. B. ansåg tillfället kommet att driva Österrike ur det Tyska förbundet och framkallade ett krig 1866, vilket hade åsyftad verkan. Fullbordandet av Tysklands enhet uppnådde B. genom fransk-tyska kriget 1870—71, som framkallade de tyska staternas förening till Tyska kejsarriket, vilket proklamerades i Versailles 18 jan. 1871. B. blev rikskansler under Vilhelm I :s återstående regering liksom under sonen Fredrik III :s och stärkte genom en förståndig styrelse det nya riket. Efter Vilhelm II :s tronbestigning uppstodo snart häftiga brytningar mellan B. och kejsaren, vilka ledde till B :s avskedande 1890. — B :s memoarer ”G e d a n k e n und Erinner-unge n”, finnas även utgivna på svenska. Som Tyska rikets skapare räknas B. till Europas största statsmän. Bi’son, nötkreaturssläkte med brett huvud och kraftigt utvecklad, mera långhårig framkropp. Visenten el. den europeiska bisonoxen var förr utbredd över hela Europa men numera finnes endast c:a 60 stycken kvar, de flesta i zoologiska trädgårdar samt några i Kaukasus. Några djur finnas i en naturpark vid Långsjön i Västmanland. Den är ljusare brun, längre men lägre och lättare (500—700 kg.) än den nordamerikanska bison el. amerikanska buffeln, som når en vikt av upp till 1,000 kg. Fordom fanns denna