kläckas på våren honor, som lägga obefruktade ägg, vilka också bli honor. På hösten utvecklas även hannar. De befruktade ägg, som denna generation lägger, är det som övervintra. Vingade och vinglösa individer finnas inom samma art. B. av-söndra vattenklara, sockerhaltiga droppar (”lionungsdagg”), som lockar bin och myror, vilka senare anses i viss mån omhulda B. Nyckelpigor och dessas larver samt en del steklar förfölja B. Olika arter av B. leva på trädgårdsväxter (ärter, bönor), sädesslag, körsbärsträd, äppleträd m. m. B. utrotas genom besprutning med kvassialösning, nikotinhaltiga vätskor m. m. Bladmage, se Idisslare. Bladmetall, utvalsade el. uthamrade mycket tunna blad av vissa metaller såsom guld (ända ned till 0.0001 mm.), silver, koppar, tenn, aluminium m. 11. B. användes för olika tekniska ändamål ; bladguld för förgyllning, bladtenn (tennfolie, stanniol) för spegelbeläggning, till omslag om ost, choklad och andra varor o. s. v. Bladmossor (Musci), den ena av mossornas bägge huvudgrupper (jfr Levermossor), ha alltid tydlig skillnad mellan stam och blad. Sporkapseln öppnar sig vanligen genom att övre delen, locket, avfaller. Hit höra våra vanligaste mossor såsom Vitmossa, Brunmossa, Hypnum m. fl. Bladnäsor, se Vampyrer. Bladrullsjuka, en sannolikt smitto-sam sjukdom hos potatis, som kännetecknas av att bladen rulla hop sig och bli brunröda samt att potatisknölarna bli små. B. sprides med utsädet. Bladskärarmyror (Atta), ett amerikanskt myrsläkte, vars arter i små, underjordiska bon odla en svampart på bladbitar. B. förtära svampen och underhålla odlingen med hjälp av utskurna bladbitar, som ibland hämtas från kulturväxter såsom kaffebusken, mangoträd etc. B. vålla därför stor skada. Deras sätt att forsla bladbitarna hållande dem över kroppen har givit upphov till namnet parasollmyror. Bladställning, se Blad. Blaggarnslärft, egentligen blån-garnslärft, grov, tvåskaftad linneväv. Blagovjä’sjtsjensk, stad vid Amur i Amurprovinsen, Fjärran österns Republik. 60,000 inv. Handelscentrum, gruvor. Blaine [blejn], J. G., 1830—93, nordamerikansk politiker. Efter att förgäves ha uppträtt som republikansk presidentkandidat blev B. statssekreterare (utrikesminister) åren 1889—92. Som sådan sammankallade han en panamerikansk kongress. Blake [blejk]. — 1. Robert B., 1599 —1657, engelsk amiral, en av det engelska sjöväldets grundläggare. 1649 utnämndes han till befälhavare för den engelska flottan och kämpade mot Hollands främsta sjöhjältar under kriget 1652—54. 1657 besegrade han i grund den spanska flottan vid Tene-riffa. — 2. William B., 1757—1827, engelsk skald, målare och kopparstickare, levde ett obemärkt och fattigt liv i London. Först i mitten på 1800-t. uppmärksammades hans poetiska verk, bland vilka märkas Songs of I n-nocence, Songs of Expe-r i e n c e samt The Gates of P a r a d i s e. B. är en diktare, som svårligen låter hänföra sig till någon bestämd litterär riktning. Som lyriker är han romantisk och förebådar genom sitt enkla uttryckssätt skalden Wordsworth. Stundom påminner han genom sin religiösa innerlighet om Milton. I många av sina dikter hemfaller B. åt en ytterligt svårfattlig, mystisk dunkelhet. Blam (fr. blåme), skam (fläck). — B 1 a m e r a sig, uppträda olämpligt, löjligt. — Blamage [-ma's;], ”groda”, uppseendeväckande dumhet, löjeväckande misstag. Blanc [blang], fem. blanche [blans;], fr., vit. Blanc [blang], J. J. C. L., 1811—82, fransk socialistisk politiker och skriftställare. Genom sin verksamhet bidrog B. att bereda marken för februarirevolutionen år 1848. I den provisoriska regering, som i anledning av denna tillsattes, blev B. jämte ett par meningsfränder medlem. De på lians initiativ tillkomna men ej i enlighet med hans planer organiserade nationalverkstäderna misslyckades dock ekonomiskt. Härigenom och av andra skäl försvagades B:s ställning. Efter reaktionens seger måste han fly till utlandet och kunde ej återvända till Frankrike, då han trots sin frånvaro dömts till landsförvisning. I London, där han bosatte sig, skrev han bl. a. februarirevolutionens historia. Först efter kejsardömets fall kunde han återvända till Frankrike. Efter sin återkomst invaldes han visserligen i nationalförsamlingen, men sitt forna politiska inflytande återfick han dock aldrig. Hans mest kända socialistiska arbete bär titeln Organisation du trava il (arbetets organisation). Blanche [blans;] (Blanka, Blanca) av Namur, d. 1363, blev 1335 Sveriges drottning genom förmälning med konung Magnus Eriksson. Blanche [blans;], August, 1811—68, skriftställare. Hans komedier innehålla flera roligt tecknade typer och vunno stor popularitet (H i 11 eb a r-net, Ett resande teater säll-