Board [bård], eng., ämbete, styrelse, kollegium. Boarding:house [bårdinghaus], eng., pensionat (rum och mat). Boase’ra, brädfodra, förse med panel — B o a s e’r i n g, brädfodring, panelning. Boberg:, G. F., f. 1860, arkitekt. Bland lians mest kända arbeten märkas Stockholms elektricitetsverk, Carlberg-ska huset vid Norra Bantorget, Rosenbads nybyggnad m. fl. B. har även utfört etsningar och kolteckningar samt möbelritningar. Bob’rikov, N. I., 1839—1904, rysk militär och politiker, från 1898 generalguvernör i Finland. B. förde en hänsynslös politik i syfte att knyta bandet fastare mellan Finland och Ryssland. Han mördades av en ung finländsk frihetssvärmare, Schauman. BobsIeig:h [båbb’sli], låg, styrbar kälke, mycket använd vid sportåkning i bergstrakter. Boccaccio [båkaftjå], Giovanni, 1313 —75, italiensk författare. B. räknas tillsammans med Dante och Petrarca som skaparen av den italienska litteraturen. Som ung sändes han till Neapel, där han snart kom i tillfälle att studera den tidens praktfulla hovliv och började framträda som diktare. 1341 bosatte han sig i Florens och författade där omkr. 1350 sitt ryktbara arbete II Decameron (”de tio dagarnas berättelser”). Med denna novellsamling grundläde han den moderna novellen. Boken utgöres av 100 historier, berättade av ett sällskap damer och herrar, vilka flytt under en i Florens härjande farsot. Skildringarna ge en livlig och osminkad bild av såväl enkelt som förnämt samhällsliv i de italienska städerna under B :s tid. Innehållet är ömsom rörande, ömsom saftigt humoristiskt el. satiriskt. Stor betydelse ha novellerna på grund av den mästerliga behandlingen av den italienska prosan, vilken före B. ej kommit till sin rätt i skönlitteraturen. Boche [bosj], öknamn på tyskar, som under och efter världskriget mycket använts i Frankrike. Ordets uppkomst är oviss; möjligen är det en förkortning av fr. caboche, tjockskalle. Bochum [båckom], viktig industristad i Westfalen, Tyskland. 143,000 inv. Kolgruvor, järn- och ståltillverkning. Järnvägsknut. Bockhov. Se Hov. Bocskay [båfsjkaj], S., furste av Siebenbiirgen, 1556—1606. Efter långvariga strider med den österrikiska kejsaren ingick B. freden i Wien 1606, genom vilken han erkändes som furste av Siebenbiirgen och erhöll delar av Ungern. Bode’g:a, värdshus, vinstuga. Bo’deIschwing:, F., 1831—1910, tysk präst, som ivrigt bedrivit social rädd-ningsverksamhet och bl. a. grundat den första tyska ”arbetarkolonien” i Wilhelmsdorf. Boden, stad nära Luleälv, mellersta Norrbotten. 6,700 inv. Järnvägsknut, militärstad, stark fästning, bestående av ett antal i omgivande bergshöjder insprängda fort. Bodensjön [bå'-], sjö genomfluten av Rhen, på gränsen mellan Tyskland, Schweiz och Österrike. 70 km. lång, 539 kvkm., 395 m. över havet. Livlig sjöfart. Bodö, stad i n. Norge vid en vik av Atlanten, 5,000, inv. Sillfiske. Boer (holländska bonde) kallas vita kolonister i Sydafrika, vilka till största delen härstamma från invandrade holländare, men delvis också uppblandats med invandrade fransmän, tyskar och portugiser. Jfr vidare Sydafrika. Boerhaave [bö’rhafe] H., 1668—1738, holländsk läkare, professor i Leyden. B. framhöll vikten av direkta iakttagelser av de sjuka och nödvändigheten av att studera Hippokrates. B. var ofantligt uppskattad av sin samtid. Bland hans lärjungar märkes bl. a. Linné. Boerkrig:et kallas striden mellan England och de båda boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten 1899—1902. Den omedelbara anledningen till konflikten, som i grunden gällde herraväldet i Sydafrika, var frågan om de i boerstaterna, särskilt i de rika gruvdistrikten, inflyttade utlänningarnas rättsliga ställning. Engelsmännen voro underlägsna i antal, innan förstärkningar hunnit anlända, och boerna, som stredo tappert, vunno flera segrar under generalerna Botha, de Wet och Cronje. Dessa utnyttjades dock illa, och då engelsmännen fingo till ledare lorderna Roberts och Kitchener, besegrades snart boertrupperna. Ett ihärdigt gerillakrig fördes dock en längre tid mot engelsmännen, tills boerna slutligen i freden i Pretoria erkände det engelska herraväldet. Boe’thius, Simon Johannes, 1850— 1924, historiker. Professor i Uppsala åren 1889—1915 först i historia och senare i statskunskap. Boett’, fodral till verket på ett fickur. Bofink, se Finksläktet. Bofors, vid sjön Möckeln i Karlskoga bergslag, sö. Värmland, ett av landets största järnbruk. Tillverkning av stångjärn, götjärn, kanoner, pansarplåt m. m. Krutbruk. Bog:. — 1. zool. Skulderpartiet hos en del däggdjur. — 2. Skeppsb. Den