främre, närmast stäven belägna delen av ett fartygs sidor. Bogense, stad på Fyens n. kust, Danmark. 2,900 inv. Bogesund — 1. Äldre namn på Ulricehamn. — 2. Stort fideikommiss i Stockholms skärgård. Boggivagn, järnvägs- eller spårvagn, vars fasta underrede är förbundet med ett eller flera mindre hjulunderreden, som äro vridbara (i hori-sontal- ibland även i vertikalplanet) samt understundom förskjutbara i förhållande till det fasta underredet. Fördelarna av denna konstruktion äro bland annat dels att den möjliggör en ändamålsenligare inställning av hjulaxlarna i kurvor, varigenom slitningen på materialen minskas, dels att hjultrycket fördelas genom användning av flera hjul. Boggivag-narna utmärkas ock av en mjukare gång än andra vagnar. Boghälta orsakas av sjukliga förändringar i bogleden el. i kringliggande mjukdelar (vrickning, brott, inflammation). Hältan framträder mera, när hästen föres i volt åt den sjuka sidan. Behandlingen måste rätta sig efter den orsakande sjukdomen. Bogota’, den sydamerikanska republiken Colombias huvudstad, belägen ungefär mitt i landet, inom Kordiljä-ran, ö. om Magdalenafloden, 2,000 m. över havet. 160,000 inv. I närheten ligga betydande kaffe-, socker- och kakaoplantager. Produktionens avsättning försvåras genom dåliga transportmöjligheter. Universitet. B. grundlädes redan 1538. Bogspröt, bom, som skjuter ut från fören på ett fartyg. B. jämte dess förlängningar, klyvarbom och jagarbom, föra förseglen och utgöra fästet för de tåg, förstagen, som stötta fockmasten. Bohe’m, författar- el. konstnärskrets, vars deltagare föra ett fritt och oregelbundet liv. Bohr. — 1. N. B., f. 1885, dansk fysiker, har utfört banbrytande undersökningar inom atomteorien. Särskilt har B. Jämnat värdefulla bidrag till frågan om atomernas byggnad. För dessa forskningar erhöll han år 3922 Nobelpriset i fysik. — 2. I-I. A. B., 1887, dansk matematiker broder till föregående. Hans främsta undersökningar ligga inom talteoriens område. Bohuslän, kustlandskap i v. Sverige mellan norska gränsen och Göteborg, 4,508 kvkm., 165,000 inv. B. är en av talrika sprickdalar genomskuren urbergsplatå, som åt Kattegatt upplöser sig i en skärgård, från vilken trånga förgrenade fjordar skära in i landet; bland dessa äro Idefjorden, Byfjorden och Gullmaren de förnämsta; den sistnämndas innersta grenar ha sina fortsättningar i Bullarsjöarnas och Kämsjöns markerade sprickdalar. De största öarna äro Orust, Tjörn och Hisingen. B :s högsta punkter nå 200 m. och något mera och de största fjorddjupen (Idefjorden) ungefär lika mycket. Berggrunden i s. delen ö. om Gullmaren och Bullaren är övervägande gnejs, i n. delen, från Lysekil till Svinesund, granit, som är föremål för stor brytning. Bergen äro, i synnerhet utåt kusten, i stor utsträckning kala och sakna betäckning av lösa jordlager; dalgångarna äro upptagna av lera och odlade. Klimatet är utpräglat maritimt, snötäcket kortvarigt och isbildningen i havet och fjordarna i regel obetydlig och av kort varaktighet. Havsfiske är huvudnäring. Landskapet B., vars gamla namn var Viken, ingår i Göteborgs och Bohus län. Boidaj, en familj giftlösa ormar med flera jättestora arter i de varmare länderna. De omslingra sitt byte, vanligen smärre ryggradsdjur, och krama det till döds. Hit höra Boaorm-arna, av vilka den mest kända arten är avguda- el. kungsormen, Boa constric-tor, i Sydamerika, som kan nå 6 meters längd. Vidare räknas hit An-konda- och Pytonormarna. Boieldieu [boaldjö’]» F- A., 1775— 1834, fransk kompositör. Bland hans operor märkas Kalifen i Bagdad och Vita frun. Boileau-Despreaux [boalå’-depreå’]» N., 1636—1711, fransk skald och kritiker. Hans förnämsta verk är L’art p o é t i q u e, en lärodikt, där han vill fastställa poesins lagar. Detta verk blev programmet för den s. k. franskklassiska smaken, som ville närma sig antikens diktningsideal. Boise’ra [boa-], liktydigt med boa-sera*. Boito, A. B., 1842—1918, italiensk tonsättare och skald, känd framför allt genom sin opera Mefistofeles, till vilken han skrivit såväl ord som musik. Boj. — 1. Flytande, förankrat föremål, som tjänar till sjömärke el. eljest till sjöfarandes vägledning (t. ex. klockboj, och lysboj), till att utmärka plats, där ankare fällts (ankarboj), till förtöjning av . fartyg m. m. — 2. Livboj. Se Livräddningsväsende. Boja’r kallades medlemmar av den gammalryska adeln, vilka innehade de högsta militära och civila ämbetena, voro stora godsägare och ofta uppträdde ganska självständigt mot re-genterna. Peter den store avskaffade bojarinstitutionen. Bojer, J., f. 1872, norsk författare. Bland hans bästa romaner märkas Troens magt och Den store hunger, Den siste viking och