målningar, ofta framställande djävulen, yttersta domen o. d. Boskapspest, en särskilt i Ryssland ocli på Balkan förekommande sjukdom hos nötkreatur, ibland även hos får och getter. Sedan djuret smittats, uppträder efter omkring en vecka feber, diarré, flytning ur näsan och in-flammationstecken å slemhinnorna i allmänhet. B. förekommer ej i Sverige och för att hindra sjukdomens inkommande gälla mycket stränga bestämmelser. Boskillnad, upphävande av gifta makars ekonomiska gemenskap. B. beviljas av domstol, 0111 bägge makarna anhålla därom eller på begäran av en av makarna, om den andre bringar familjens ekonomi i fara genom vårdslöshet el. annat otillbörligt förfarande. Sedan dom fallit, skall bouppteckning upprättas inom tre månader. Bos’nien och Herzegovi’na* provins i Jugoslavien. 54,000 kvkm., 1.9 milj. inv. Residensstad Saraje’vo. B. är ett skogigt bergland, som genom den smala kustprovinsen Dalmatien skiljes från Adriatiska Havet. Åkerbruk och boskapsskötsel. Brytning av stenkol och järnmalm. Timmeravverkning. Inv., bosniakerna, äro huvudsakligen serbokroater, ungefär % av dem äro muhammedaner, resten övervägande grekisk katolsk. — B. och H. voro turkiska provinser till 1878, då de besattes av österrike-Ungern, som 1908 införlivade dem med sitt område. 1918 förenades de med Jugoslavien. Bospo’ren, sund mellan Marmara-sjön och Svarta Havet. 3 mil långt och 700 m. brett på smalaste stället. På ömse sidor 0111 B :s s. ända ligga Konstantinopel och Skutari. Boss [båss], ledaren av ett politiskt partis valkampanj. Benämningen uppkommen i Förenta Staterna. Bosse, Harriet, f. 1878, skådespelerska, född i Norge, har haft flera engagemang vid Dramatiska teatern och är med sin temperamenfcsfulla begåvning en av vårt lands skickligaste skådespelerskor. Bossckop, marknadsplats vid innersta delen av Altenfjorden, n. Norge, har vid upprepade tillfällen varit station för vetenskapliga expeditioner och observationer. Bossuet [båssuä’], J. B., 1627—1704, fransk skriftställare och andlig vältalare, 1681 biskop i Meaux. Han hävdade den oinskränkta maktens princip såväl vad beträffar konungadömet som den katolska kyrkan. Hans griftetal och predikningar ha vunnit stor ryktbarhet. Bostadsband kallas den i Sverige och i ett fåtal andra länder gällande bestämmelsen, att en person för att kun- na inväljas i representationen (i Sverige Andra kammaren) måste vara bosatt i valkretsen. — B. kallas även den för en frigiven lösdrivare gällande bestämmelsen, att han, efter avtjänat tvångsarbete, i två år måste vistas inom den kommun, han tillliör, el. å annan ort, där han fått tillstånd att uppehålla sig. Bostadsfrågan är ett av socialpolitikens betydelsefullaste spörsmål. Betydelsen för samhället ur hygieniska, moraliska och andra synpunkter av att bostadsförhållandena äro tillfredsställande erkännes numera av alla. Bostadsfrågan kan sägas hava två sidor; den är ett . spörsmål dels om bostads-tillgången, dels om tillgängliga bostäders sanitära och hygieniska beskaffenhet. B. kan visserligen sägas beröra alla samhällsklasser men rör dock i första hand de mindre bemedlade, kroppsarbetande samhällsklasserna. Mest brännande är B. i de större städerna och andra industricentra. Även i de mindre städerna och på den rena landsbygden kan dock en bostadsfråga sägas existera, särskilt ur den andra av de ovan angivna synpunkterna nämligen den hygieniska och sanitära. Bostadsfrågan är en ekonomisk fråga. För den stora huvudmassan av befolkningen, vars inkomster äro små, äro utgifterna för den nödvändiga bostaden en av hushållsbudgetens huvudposter. Då det övervägande flertalet av åtminstone städernas och de stadsliknande samhällenas innevånare bo i hyrda lägenheter — 1920 års bostadsräkning utvisade att av 400,000 lägenheter, fördelade på 78 orter, över 80 % voro hyreslägenheter — bliva hyrornas storlek avgörande för de mindre bemedlade samhällsklassernas bostadsstandard. För hyrornas storlek äro åter tomtpris och byggnads-kostnader de bestämmande faktorerna. Det allmännas åtgärder på bostadsfrågans område inskränkte sig under äldre tider huvudsakligen till reglerande föreskrifter rörande byggnadssätt ocli bebyggelseformer. 1874 års byggnadsstadga och stadsplanelag-stiftningen, vars bestämmelser numera återfinnas i 1917 års lag 0111 fastighetsbildning i stad, förtjäna härvid i första hand att omnämnas. I dessa lagar återfinnas de bestämmelser, som bilda den tekniska grundvalen för alla åtgärder på bostadsfrågans område. Först under 1900-t :s första decennium kan man tala om några mera betydande direkta insatser från det allmännas sida för bostadsfrågans lösning. Stadskommuiiernas stora inköp av tomtmark, som för Stockholms vidkommande möjliggjorde anläggandet av Enskede, Äppelviken och Ulvsunda trädgårdsstäder, äro att anteckna från