clenna tid. Vissa insatser gjordes under denna tid från det allmännas sida även i fråga om den direkta bostadsproduktionen. I allt väsentligt var denna dock alltjämt överlämnad åt den enskilda företagsamheten och spekulationen. I detta avseende har först krisåren i samband med världskriget medfört en ändring. Byggnadskost-nadernas stegring, som skedde i än snabbare takt än den allmänna prisstegringen, förlamade den enskilda byggnadsverksamheten och framtvingade aktiva insatser från statens och kommunernas sida. Under åren 1917 —1924 lämnades sålunda i direkt stats-subvention — numera lämnas ej längre dylik — för bostadsbyggande omkring 20 miljoner kronor. Därjämte upprättades år 1920 en statens bostads-lånefond, ur vilken under tiden till och med år 1924 lämnats lån på sammanlagt omkring 50 miljoner kronor. Även de enskilda kommunerna hava för liknande syften offrat betydande belopp. De statliga och kommunala åtgärderna hava medfört, att en betydande del — vissa år omkring el. över hälften — av de lägenheter, som till-kommo under krisåren, äro att tillskriva den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten, d. v. s. byggnadsverksamhet, vars syfte ej är att bereda företagarna ekonomisk vinst. Genom bostadslånefonden har en betydelsefull insats gjorts för ordnandet av den s. k. sekundärkrediten, d. v. s. den kredit, som lämnas mot högt liggande inteckningar; en insats, som varit så mycket mer betydelsefull som de institutioner, som i Sverige handhava byggnadskrediten — Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, in-teckningsbolagen, sparbankerna, försäkringsbolagen in. fl. — i regel ej lämna lån mot inteckningar över 50 el. 00 % av taxeringsvärdet. Från krisårens åtgärder på bostadsfrågans område är vidare att anteckna den numera avskaffade liyresstegringslag-stiftningen. Den första hyressteg-ringslagen infördes år 1917 och förnyades sedan de följande åren till och med år 1921, då beslut om dess upphörande år 1923 fattades. Hyressteg-ringslagstiftningen, genom vilken bland annat hyresvärdarnas fria upp-sägningsrätt snävt begränsades, medgav allenast ovillkorlig rätt till höjning av hyrorna inom vissa gränser (i 1918 års lag 15 %, i 1919 års 25 %, i 1920 års 50 %). För höjning över denna gräns krävdes medgivande av de kommunala hyresnämnderna. Vissa av bestämmelserna i hyresstegringsla-gen hava i samband med dess upphörande överförts till den permanenta lagstiftningen. Material för en allmän överblick av läget på bostadsmarknaden lämnar bostadsstatistiken. En inblick i byggnadssätt et (enfamiljshus el. hyreskaserner) lämna siffrorna över antalet boende per hus. Förhållandena i detta avseende äro mycket olika i olika länder. Medan enfamiljshusen hava stor utbredning i de engelska, belgiska och holländska städerna, karakteriseras de svenska, norska, danska och flertalet av de tyska av hyreskasernerna. Siffrorna rörande antalet boende pr 100 rum karakterisera i viss mån bostadsstandarden. År 1920 var denna siffra för Stockholm 123, medan den vid ungefärligen samma tidpunkt i London var 104, i Berlin 97, i Köpenhamn 117, i Oslo 123 och i Iiälsingfors 183. Om dessa siffror vid olika tidpunkter äro lika, beliöver detta ej innebära, att bostadsmarknadens läge är oförändrat. Hushållsantalet och ej personantalet i förhållande till lägenhetsantalet är nämligen avgörande för frågan, huruvida bostadsöverskott el. bostadsbrist råder. En bättre karakteristik av bostadsstandarden än de nyss anförda siffrorna lämna sifferuppgifter om folkmängdens och bostadsbeståndets fördelning på lägenheter av olika storlek. Bostadsstatistiken handhaves i Sverige av Socialstyrelsen, som år 1912—13, år 1920 och år 1924 anordnat allmänna bostadsräkningar. Bostadsinspektion, den kontroll, som från det allmännas — statens och kommunernas — sida utövas för att tillse, att bostadslägenheterna fylla vissa minimikrav i hygieniskt avseende. I de svenska kommunerna handhaves bostadsinspektionen av hälsovårdsnämnderna. Boston [båstn], huvudstad i Massachusetts (U. S. A.), 748,000 inv. Massachusetts största stad. Viktig handelsstad med utförsel av spannmål och boskap. Fabriker för tillverkning av maskiner, gummi- och lädervaror m.m. Universitet. Boston-vals, se Dans. Boström. — 1. K. J. B., 1797—1866, professor i filosofi i Uppsala, uppställde ett självständigt filosofiskt system av utpräglat idealistisk karaktär, vilket vann många anhängare. B. har utövat ett mäktigt inflytande och räknades på sin tid som Sveriges mest betydande tänkare. I sin åskådning för övrigt hade han en dragning åt religiositet och konservatism. — 2. E. G. B. B., 1842—1907, statsman, den förres brorson, blev medlem av andra kammaren 1876 och intog snart en bemärkt plats inom lantmannapartiet. B. var statsminister 1891—1900 och 1902—1905 och arbetade som sådan bl. a. på försvarets stärkande. Slitningar med Norge rörande unionsför-