Canoss’a, by i italienska prov. Emi-lien. Här fanns under medeltiden ett slott, där kejsar Henrik Yl av Tyskland 1077 gjorde en förödmjukande botgöring för påven Gregorius VII (härav uttrycket ”gå till C.”). Canova [-nå’va], A., 1757—1S22, italiensk bildhuggare, företrädde nyklassicismen inom skulpturen men bevarade i sina verk ännu något av rokokons smäckra behag. Bland hans främsta verk märkas A m o r och Psyke, De tre gracerna m. fl. Canta’bile, mus., it., sångbart, betecknar, att melodin särskilt bör framhållas. Cantal, det största av Auvergnes gamla vulkanberg (1,860 m.) i departementet C., s. Frankrike. Canterbury [k8en’teberri], stad i s. England, ö. om London, 23,000 inv. Berömd katedral. Ärkebiskopen av C. är engelska kyrkans primas. Can’ton. — 1. Stad i Ohio (U. S. A.), 87,000 inv. Industristad. I närheten kolgruvor. — 2. Stad i Kina, se Kanton. Canzon [-så’n], italiensk benämning på en rimmad lyrisk diktform, som, härrörande från Provence, på 1300-talet utvecklades i Italien av bl. a. Dante, Petrarea och Tasso. Under nyromantiken användes C. av Atter-bom och Stagnelius i Sverige. Cap, Cape, landudde. Se under Kap hithörande namn. Cap ab lan ca, J. R., f. 1S8S, kubansk schackspelare, besegrade 1921 i Ha-bana förutvarande världsmästaren Lasker. Capella, en av de ljusstarkaste fix-stjärnorna, tillhörande stjärnbilden Kusken. Jfr Stjärnhimmeln. Caperie, E. v., f. 1855, tysk amiral, efterträdde 1916 Tirpitz som statssekreterare för marindepartementet och genomdrev beslutet om det oinskränkta u-båtskriget. C. avgick 1918. Capet [kape’], tillnamn till Hugo, Frankrikes konung 987—996, vilken blev stamfader till Kapetingi-s k a* ätten. Ca’po. Se Dakapo. Caporefto, by vid Isonzo-floden i nö. Italien. Under världskriget före-togo tyskarna vid C. under O. v. Below ett oväntat anfall mot den 2:dra italienska armén. Resultatet blev ett fruktansvärt nederlag för italienarna, som efter att ha förlorat över .100,000 fångar måste återtåga, slutligen ända till floden Piave i Venetien. Ca’pri, liten klippö (10 kvkm.) i Neapelgolfen; för sina fornminnen och sina grottor (Blå grottan) mycket besökt av turister. Capricc [kapri’s], fr., infall, nyck. Capri’cio [kapri’tjo], mus., it. nyck, betecknar ett musikstycke i mera fri form. Caprifo’lium. Se Kaprifolium. Capri’vi, G. L. de Caprara de Monte-cuccoli, 1831—1899, tysk general och politiker, 1883 amiralitetschef och 1890 rikskansler efter Bismarck. Hans politik har utsatts för starkt klander, särskilt av Bismarcks anhängare; numera börjar man emellertid alltmera allmänt erkänna hans förtjänster såsom en försiktig och välmenande om ock långt ifrån betydande statsman. Under hans tid förnyades trippelalliansen, en viktig försvarsreform genomfördes och en uppgörelse med England, varigenom Tyskland fick Ilelgoland, träffades. Ca’pua, italiensk stad och fästning. 4 km. från det nuvarande låg det gamla C., det etruskiska riket Cam-paniens huvudstad, som ännu på kejsartiden var Italiens främsta stad näst Rom och Milano. Capuchon [kapysjång’], fr., se Kapuschong. Ca’put, plur. capita, lat., huvud; per capita, efter huvuden, efter medlemmarnas antal. Caracal’la, 188—217, romersk kejsare, vilken efter sin tronbestigning 211 mördade sin broder och medregent, Geta. C. mördades senare själv under ett fälttåg. Han lät i Rom uppföra ön storartad badanstalt (C:s termer), av vilken ruiner ännu finnas kvar. Cara’cas, sydamerikanska republiken Venezuelas huvudstad, 92,000 inv. Sjö- och handelsstad; universitet och andra läroanstalter. CaragJieen [-gi’n], torkade rödalger, som erhållas från tvenne arter, vilka växa vid Atlantens kuster. C. sväller i vatten till geléliknande slem och användes bl. a. till rening av grumligt öl. Caravaggio [-vadd’jå], M. da, omkr. 1560—65 — 1609. Upphovsmannen till det på 1500-talets slut livligt florerande ”svartmåleriet”, d. v. s. användningen av en myckenhet bjärta kontraster av ljus och sotsvart skugga. Sina motiv valde Caravaggio ofta t. ex. från zigenarnas eller andra äventyrares liv, och införde otvivelaktigt en friskare fläkt i den rådande smaken Hans ljusbehandling påverkade de nederländska 1600-talsmålarna. Carbona’<lo är en svart, ogenomskinlig diamant, som har stor teknisk användning på grund av sin hårdhet. I pulveriserad form användes C. som slipmedel, särskilt i diamantsliperier-na. Vidare användes C. vid glasskärning och framför allt i borrkronorna till diamantbergborrningsmaskiner. C. erhålles huvudsakligen från Brasilien. Carbona’ri, ”kolare”, medlemmar av ett hemligt, politiskt sällskap, vilket