Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cederschiöld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C., 1734—95, den förres sonson,
statsman ocli politisk-ekonomisk
författare, anhängare av mösspartiet och
senare motståndare till Gustav III :s
finanspolitik.
Cederscliiöld, P. G., 1782—1848,
professor i förlossningskonst vid
Karolinska institutet. De åtgärder, han
företog för att förebygga
barnsängs-feber, överensstämma med nutida
åskådningssätt angående smittämnens
spridande. C. var alltså i mycket före
sin tidi Hans åsikter blevo emellertid
bortglömda.
Cederstrtfm, svensk adlig ätt. — 1.
J. C., 1782—1857, militär och politiker,
motståndare till Gustav IY Adolfs
regering, ledamot av riksdagen 1S09—
1S50, varvid han förfäktade
konservativa, fast reformvänliga tänkesätt. 1817
landshövding på Gotland och 1831—47
president i Kammarkollegium. — 2.
Adelina C., se Patti. —■ 3. G. O. C.,
f. 1845, målare, professor vid
Konstakademien (1887—1911) och dess
direktör (1899—1911), bekant för sina
allvarligt verklighetstrogna målningar
mest med historiska motiv, såsom
Karl X11 :s likfärd m. fl. — 4.
Ellen C., f. Hedlund, f. 1860,
skådespelerska, ofantligt populär för sina
tolkningar av barn- och ingenyroller,
.1886 premiäraktris vid Dräm. teat.
1881—91 var hon gift med
skådespelaren V. L. Hartman och från 1S98 med
dåvarande ryttmästaren B.
Ceder-ström. C. gästspelade åter vid Dram.
teat. 1921—22. — 5. Marika C. Se
Stiernstedt.
CcdiFj, f. cédille, ett komma-liknande
tecken under c (g), använt i franskan
jämte en del andra språk, då denna
bokstav bör uttalas som s (ex. fagon)
och ej som k, ehuru den står framför
hård vokal.
Ce’ladon, grekiskt namn, som i
16-och 1700-talets herderomaner användes
som namn på den älskande herden.
Cele’ber, (fr. célébre), ryktbar,
omtalad.
Cele’bes, den tredje i ordningen av
Sundaöarna. 180,000 kvkm. ön
upptages av olika riktade bergskedjor,
som dela upp den i fyra av havsbukter
skilda grenar. Jämte veckberg av
tertiär ålder förekomma även vulkaner.
Invånarna, c :a 3 milj., äro splittrade
i ett antal småriken (sultanat), och i
de avskilda trakterna i öns inre leva
oavhängiga stammar, delvis ännu
huvudjägare. Endast några kuststräckor
äro i holländarnas händer, ön
upptäcktes av portugiserna 1912. Se
vidare Sundaöarna.
Cele’bessjön, ett mera än 5,000 m.
djupt havsbäcken n. om Celebes.
Celebre’ra, högtidlighålla, fira. C
e-1 e b r i t e’ t, berömdhet.
Celes’t, hörande till himlavalvet.
Celes’t mekanik, himmelsmekanik, jfr
Astronomi.
Celiba’t, tvång att leva ogift.
Redan i den äldsta kristna kyrkan
började man betrakta det ogifta ståndet
som i moraliskt avseende bättre än
det gifta. Inom grekiskt katolska
kyrkan bestämdes, att lägre präster
fingo gifta sig, medan högre präster
måste vara ogifta. I den romerskt
katolska kyrkan infördes under
påverkan av den från Cluny utgående
reformationsrörelsen av påven
Gregorius VII år 1074 den bestämmelsen, att
alla präster måste vara ogifta.
Till vänster djurcell, till höger
växt-cell, omgiven av cellulosamembran och
med saftluckor i cellkroppen.
Cell. — 1. Fys. Ett enstaka
galva-niskt element. — 2. Bot. och zool. De
minsta delar, av vilka organismerna
uppbyggas; de lägst stående
varelserna bestå av endast en C. Man skiljer
på dels cellkärnan, som begränsas av
en kärnmembran och innehåller
bildningar, vilka kraftigt upptaga
färgämnen och därför kallas k romati n,
samt dels cellkroppen, som består av
en halvflytande, till sitt utseende
något kornig massa, protoplasma.
Hos växterna tillkommer en cellvägg
av cellulosa, som avgränsar cellen —
lios djur är ytskiktet som regel
endast något fastare. I cellkroppen
finnas hos växter små kroppar
inbäddade, vilka kunna vara färglösa
(leukoplaster) el. innehålla ett grönt
färgämne, klorofyll (kloroplaster).
Intill cellkärnan finnas hos såväl växter
som djur oftast 1—2 små
punktfor-miga centralkroppar. Dessa vandra,
då cellen skall dela sig, till motsatta
poler av kärnan. Kärnmembranen
försvinner, kromatinet ordnar sig till
bandfonniga bildningar, kromos
o-m e r, vilka klyvas på längden,
varefter hälfterna vandra till var sin
centralkropp. Sedan bildas ny kärnvägg
och cellkroppen avsnör sig mellan de
nybildade kärnorna och på så sätt
uppstå två nya celler. Denna form av
celldelning kallas indirekt i motsats
till direkt celldelning, då kärnan
liksom cellkroppen tycks helt enkelt av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
