ocli blev 1811 krönt till Haitis konung. Han begick självmord under ett soldatuppror. Christoph, Saint [sent kris’toff], brittisk ö bland Små Antillerna, Västindien, 170 kvkm. 29,000 inv. Produkter: socker, bomull. Huvudstad Basse Terre. Engelsmännen kalla ön Saint Kitts. Chronique scandaleuse [krånick’ [skanedalö’s]; skandalhistorier, skvallerkrönika. Chrysan’themum, växtsläkte, till vilket hör vår vanliga prästkrage (C. leucanthemum). Ur kinesiska och japanska arter (C. indicum och C. si-nense) har utvecklats de talrika former av C., vilka odlas som prydnadsväxter. Chrysan’themum-orden, japansk orden, grundad 187G. Chubut [tsju-], flod i Argentina. Har sina källor på ö. sidan Anderna, utfaller i Atlanten. Chuck användes vid borrar för borrens fästande i borrspindeln. Chunchuser, beteckning för vissa rövarstammar i n. Mandsjuriet. Cliur [sjor], huvudstad i kantonen Graubiinden, ö. Schweiz. 16,000 inv. Cliurchill [tjör’tjill] el. Missinippi, en av Canadas största floder, 1,800 km. lång. Utfaller i Hudson-viken. Segelbar i nedre loppet. Churc.hill [tjör’tjil], engelsk adelssläkt. — 1. J. C., 1650—1722, förste hertig av Marlborough, fältherre, politiker, stod i gunst hos Jacob II men Övergick 1688 till Vilhelm av Oranien. Då denne 1702 efterträddes av drottning Anna, fick C. ett stort inflytande genom sin hustru, som var drottningens intimaste vän. Under spanska tronföljdskriget var C. den sammanhållande kraften i förbundet mot Frankrike och vann såsom befälhavare för engelska armén segrar (vid Höch-städt 1704 och vid Malplaquet 1709). C., som från början varit tory, närmade sig alltmer whigs; då torypar-tiet 1710 kom till makten, utspredos snart rykten, att C. för egen räkning använt penningar, som anslagits åt armén. Då därtill drottningen och C:s gemål blivit oense, blev C. avskedad från alla sina ämbeten. Georg I gav honom återupprättelse, men C. var då bruten av sjukdom. — 2. R. H. Spencer-C., lord R. C., 1849—95, brittisk politiker, 1874 medlem av underhuset. Missnöjd med tory partiet framträdde C. som ledare av en liten grupp självständiga konservativa, det s. k. fjärde partiet, som ivrade för en mera reformvänlig konservatism. 1884 enade C. sig dock med torypartiet och blev minister för Indien i Salisburys första och finansminister i dennes andra ministär år 1886. Han avgick emellertid redan efter ett halvår på grund av tvister med sina kolleger och spelade sedermera knappast någon politisk roll. — 3. W. L. Spencer-C., f. 1874, den förres son, brittisk politiker, medlem av underhuset 1900—22. Efter att ha tillhört det unionistiska partiet övergick han 1904 till liberalerna, blev handelsminister 1908 och marinminister 1911. Som sådan genomdrev han en ny flottorganisation och arbetade verksamt på flottans stridsberedskap. Han lämnade ministären 1915 efter de misslyckade företagen vid Antwerpen och Gallipoli. C. blev 1917 ånyo minister (ammunitionsmi-nister) och f. å. krigsminister. 1921 blev han kolonialminister men avgick 1922. Efter att småningom lia närmat sig de konservativa blev C. finansminister i Baldwins ministär 1924. Cliurfirsten [kor’-], bergssträcka i s. delen av kantonen S:t Gallen, Schweiz. Chwarizmi, arabisk matematiker, som levde i slutet på 700- och början på 800-t. C. behandlade bland annat första- och andra-gradsekvationerna. Chy’Ius, mölksaft, en vätska, som genom tarmens lymfkärl och bröstgången tillföres blodet och som innehåller ur tarmen upptagna näringsämnen. Cibo’rium betecknar i katolska kyrkan dels förvaringskärl för det vid nattvarden invigda brödet, dels altar-överbyggnad. Ci’cero, M. T., 106—43 f. Kr., romersk skriftställare, talare och politiker, utbildades till advokat och var i början anhängare av folkpartiet. Som konsul 63 avslöjade han Catilinas sammansvärjning, skilde sig från folkpartiet och blev sedan ståthållare i Cilicien 51—50. Efter Ctesars mord angrep han Antonius, som därför lät döda honom. C:s tal och skrifter äro mästerligt avfattade och ha betraktats som mönster för latinsk stilkonst. Hans brev ge värdefulla bilder av dåtidens samhällsliv. Bland hans skrifter märkas Om talkonsten, Om vänskapen, Samtalen pä Tusculum m. fl. Cicero, namn på tryckstil i storlek mellan korpus och mittel, ex. 0ic61*O. Cicero’n, vägvisare, person, som visar främlingar en orts sevärdheter. Cid, R. Diaz de Vivar, omkr. 1045— 99, spanska folkets nationalhjälte, i folkdikten kallad Mio Cid, ”min her-*re” eller El Campeador, ”envigskäm-pen”. Han var först i Kastiliens tjänst men landsförvisades och tjänade under flera kristna och arabiska furstar, tills han intog Valencia 1094, vars härskare han blev. Folkfantasin har av honom skapat idealet för den kristne riddaren, och han har be- Tidens Lexikon. 15