Consi’lium, lat., rådsförsamling. Consisto’rium, rådssal; ämbetsmyn-dighet i undervisnings- el. kyrkofrågor, se Konsistorium. Consols [-så’ls], hävdvunnen benämning å vissa engelska statsobligationer. Consommé [kångsåmme’], ej avredd buljong med el. utan grönsaker eller dylikt. Con sordi’no, it., mus., dämpat. Constable [kan’stebl], 1776—1837, engelsk målare. C. räknas som en av landskapsmåleriets grundläggare, då han bröt med det dåtida mera konventionella och klassiskt betonade sättet att måla genom att direkt välja naturen som förebild. Con stant de Rebecque [kångStang’ dö röbäck’], H. B., 1767—1830, fransk författare och statsman, tillhörde under revolutionen de moderata republikanerna. C., som var intim vän med M:me de Stael, åtföljde henne till Tyskland 1803. 1815 var han Napoleons minister, blev efter dennes fall en av ledarna för den frisinnade oppositionen och deltog i förberedelserna till 1830 års revolution. C. har som politisk teoretiker haft stor betydelse. C. är även bekant för novellen A d o 1 p h e, ett försök att psykologiskt analysera kärleken. Constantine [-tin’]. — 1. Det östligaste av Algeriets departement, 87,000 kvkm., 2.2 milj. inv. C. utgör den bördigaste delen av Algeriet. Stora skogar. Oliv- och tobaksplanteringar. — 2. Befäst stad i nämnda departement, byggd på en hög kalkstensplatä, 78,000 inv. Biskopssäte.' Viktig handelsplats för spannmål och ull. Tillverkning av lädervaror. C. var i forntiden under namn av Cintra Numi-diens huvudstad, förstördes på 300-talet, uppbyggdes åter av Konstantin den store (813), efter vilken den uppkallades. C. erövrades av fransmännen 1837. ConstantPnus, romerska och östromerska kejsare, se Konstantin. Constan’tza el. Constanta, hamnstad i konungariket Rumänien, belägen vid Svarta havet, 28,000 inv. Stor hamn, export av petroleum och spannmål. Consul [kån’sol], tysk nationalistiskt konservativ förening, som häftigt motarbetat de demokratiska rörelserna i Tyskland. Flera av de politiska morden i Tyskland (Erzberger, Rathenau) har man ansett kunna sättas i samband med C. Dess namn uppgives ha uppkommit av att dess ledare, f. kaptenen Ehrhardt, inom föreningen benämnes C. Contra, lat., emot, se Kontra. Contradictio [kontradick’tio], motsägelse. — C. in adjecto betecknar en motsägelse mellan ett begrepp och dess bestämning, t. ex. en fyrkantig cirkel. Contrat social [kångtra* såsiall’] se Rousseau. Convorvulus, växtsläkte, fam. Con-volvulacete. Flera arter odlas som prydnadsväxter. Jfr Åkervinda. Cook [kok]. — 1. James C., 1728—79, engelsk sjöfarare. Företog sin första världsomsegling 1768—71, varvid han bl. a. utforskade och kartlade Nya Zeeland och Australiens östra kust, som han tog i besittning för Englands räkning och kallade New South Wales. Sin andra expedition företog han i syfte att utforska Stilla oceanen och en förmodad antarktisk kontinent. Under denna samt en senare resa kartlade lian flera av Stilla oceanens ö-grupper. Under ett besök på Havaii blev han överfallen av infödingarna och' dödad 14 febr. 1779. Vid sidan av sina geografiska upptäckter arbetade C. mycket för förbättrandet av hälsovården och hygienen till sjöss. — 2. Thomas C., 1808—92, grundläggare av den första resebyrån, Thomas Cook and Son’s resebyrå, vars verksamhet är utsträckt över hela världen. C. är även upphovsman till de internationella rundresebiljetterna. — 3. Fredr. Alb. C., f. 1865, nordamerikansk upptäcktsresande. C. företog flera polarexpeditioner och väckte 1909 ett visst uppseende, då han uppgav sig ha uppnått nordpolen, ett påstående, som en dansk kommission efter undersökning av hans anteckningar frän färden förklarade vara obevisat. Cook’s Strait [ko’ks strejt] el. Cook’s sund, sund mellan Nya Zeelands båda öar, uppkallat efter James Cook, som upptäckte det år 1770. Coolg-ardie [kolga’di], gruvstad i s. delen av Väst-Australien, 4,000 inv. Förr medelpunkten för de i dessa trakter år 1891 upptäckta guldfälten. Se Kalgoorlie. Coolidge [ko’lidj], C. f. 1872, nordamerikansk politiker, ursprungligen advokat. C. blev 1921 vice president i Förenta staterna och 1924 president. Cooper [ko’pe]. — 1. J. F. C., 1789— 1851, nordamerikansk författare, bekant för sina spännande indianromaner (ex. Den siste mohikanen, Hjortdödaren). — 2. Engelsk adelssläkt, se Shaftesbury. Coorg:, liten brittisk provins i Ghats-bergen, v. Främre Indien, 4,100 kvkm., ISO,000 inv. CopaFfera, växtsläkte, fam. Legumi-noste, med talrika tropiska arter, de flesta träd med läderarta de blad. K o-p a i v a b a 1 s a m erhålles från C. Langsdorffii. Av afrikanska arter erhålles k o p a 1. Copan, indianby i republiken Hon-duras, Central-Amerika. Här låg for-