Daggmaskar (Oligochseta), till borstmaskar hörande familj, vars arter ha ledad, cylindrisk kropp med korta borst å lederna. Dessa borst gör, att masken kännes sträv och genom att taga spjärn med dem förflyttar sig D. i sina i jorden grävda gångar. D. lever av jordblandade, multnade växt-rester (nedfallna löv och dylikt) samt bidrager med sina kryphål att uppluckra och lufta jorden. D. äro nattdjur; efter solnedgången i synnerhet vid varm, fuktig väderlek krypa de upp till jordytan. D. sakna ögon men främsta delen av deras kropp är känslig för ljus, varför de fly för exempelvis starkt lyktsken. Daggpunkt, se Dagg. Dagliesta’n, landskap i ö. Kaukasus, med bergstoppar, som nå 4,000 m. Huvudorter Derbent och Petrowsk vid Kaspiska havet. Dagjämningspunkter kallas de punkter på jordbanan, där dag och natt bliva lika långa på hela jordklotet. Se Höst- och Vårdag-j ä m n i ng. Dagligt Allehanda, en till 1849 utgiven tidning i Stockholm, som från att ha varit endast annonsblad övergick till att bli politiskt oppositions-organ. Dagmar, d. 1212, dansk drottning genom giftermål med konung Valdemar II Seier. D. var dotter till en böhmisk konung. Dagny, en månadstidskrift, utgiven av Fredrika-Bremerförbundet 1886— 1907 och huvudsakligen behandlande kvinnofrågor. 1908—13 utgavs D. som veckotidning. Da’gon, filisteisk gudomlighet, omtalad bland annat i Domareboken. Dagordning, den ordningsföljd, i vilken föredragningen skall ske av de ärenden, vilka skola förekomma vid ett sammanträde. D. är alltså detsamma som föredragningslista. Dagort, en gång, som i horisontell el. något lutande riktning inspränges i sidan av en bergssluttning och som användes vid malmbrytningen el. för borttransporterande av malm el. vatten. I en gruva i Harz finnes en dagort, som är ej mindre än 20 km. lång och som utmynnar i gruvan på över 400 m. djup. Dagrovfåglar (Acciptres) leva av rov och as, äro kraftigt byggda med hakformigt näbb och fötter med kraftiga klor samt stora vingar. Hit höra bl. a. falk- och gamfåglar, örnar, glador, vråkar m. fl. Dagsländor (Ephemeridse), insekter, vars larver leva i vatten av växtdelar och ha kraftiga käkar. De fullvuxna D. äro %—2 cm. långa och ha två par glänsande, tunna vingar samt förkrympta mundelar. De förtära därför aldrig föda utan dö efter några timmar till veckor. Dagställning, se Växternas rörelser. Dagsverke, en gammal skatteform, vid vilken skatten utgjordes genom personligt arbete. I och med penningväsendets utveckling förvandlades D. i penningar. Inom jordbruket användes dock ännu D. i vissa fall som betalningsmedel. Jfr Torp. Dagtraktamente, se Resereglemente. Daguerre [dagärr’], L. J. M., 1789— 1851, fransk konstnär. Tillsammans med N. Niepce dagerrotypins uppfinnare. Dagvatten, ytvatten, det vatten, som framrinner på jordens yta. Dagö, ö i östersjön, tillhörande Estland, belägen utanför detta lands kust. 960 kvkm., till storleken den fjärdo bland Östersjöns öar. 16,000 inv. Under medeltiden utflyttade en del svenskar till D. Bland deras avkomlingar har svenska kvarlevt ända till våra dagar; nu är den emellertid så gott som undanträngd av estniskan. Svenskarna i Gammalsvenskby härstamma från Dagö. DahabFje, ett för passageraretransport (turistfärder m. m.) på Nilen använt fartyg. Fartygets för är spetsig, dess akter platt, djupet litet. Drivkraften är vid lämplig vind segel; eljest bogsering med handkraft. Dahl. — 1. M. D., 1656—1743, svensk porträttmålare, verksam i England, där han blev mycket anlitad av aristokratin och särskilt uppskattad av drottning Anna. D. var starkt påverkad av den van Dyckska porträttstilen. — 2. J. C. C. D., 1788—1857, norsk landskapsmålare, 1824 professor i Dresden, besatt en friskt realistisk framställningskonst (Björk i storm), som utövat inflytande på det senare landskapsmåleriet. Dagslända.