början teologi men var livligt intresserad av naturvetenskap. Som 22-ärig medföljde han en expedition runt jorden på fartyget Beagle, ocli detta blev avgörande för hans senare utveckling. Hans liv var sedan en oavbruten arbetsdag i naturvetenskapens tjänst. Hans förnämsta arbete Om arternas uppkomst utkom 1871 och väckte ett oerhört uppseende. Pä en del håll mottogs arbetet med entusiasm, på andra håll väckte det våldsam ovilja och opposition. Genom denna bok förde D. utvecklingstanken till seger inom biologin. Stödd på ett omfattande material påvisade D.f att de existerande arterna måste anses besläktade, måste tänkas ha uppstått genom en långsamt skeende utveckling ur enklare byggda, gemensamma stamformer. Utvecklingen berodde, ansåg D., på att det ständigt sker en överproduktion av individer, som ej äro fullständigt lika. Bland dessa sker genom den hårda ”kampen för tillvaron” ett ”urval”, så att de bäst anpassade komma att ge liv åt ett nytt släkte, som i sin tur varierar men mera avviker från föregående generation i föräldrarnas riktning. Sä summerar sig i tidernas lopp avvikelser och slutligen kan man säga, att en ny art uppstått. Den ärftlighet av små ”tillfälliga” avvikelser, som D. förutsatte, liar skarpt betvivlats av nutida ärftliglietsforskare. Den speciella förklaring av utvecklingsmekanismen, som efter D. kallats darwinismen, kan därför knappast sägas vara erkänd. Att en utveckling dock ägt rum, även om man ej känner dennas mekanism, kan dock anses fastslaget. D. räknas till Englands största vetenskapliga namn. Han ligger begraven i West-minster Abbey nära Newtons grav. Dativ, se Kasus. Datum gräns, astr. Liksom solen går upp i ö. och ner i v., kan man säga, att midnatten sveper runt jorden i samma riktning; går upp i ö. och ner i v. Men midnatten betecknar inträdet av ett nytt dygn, ett nytt datum för de orter, den passerar. Av praktiska skäl har man måst ena sig om en viss meridian, där midnatten kopplar på sig nytt namn och nummer, så att de orter, den därefter passerar, få börja räkna nytt dygn. Denna datumgräns förlägges till den meridian, som gär genom Stilla Havet mitt emot Green-wich-meridianen på andra sidan jordklotet. Datu’ra, se Spikklubba. Daubigny [dåbinji’], Ch. Fr., 1817— 78, fransk målare tillhörande Barbi-zonskolan*. Daudet [dådä’]. — 1. A. D., 1840— 97, fransk författare. D. tillhörde den naturalistiska skolan och var den po- puläraste bland dithörande författare. Han var ingen egentlig oppositionsman som t. ex. Zola utan dolde sin satir under én oemotståndligt skämtsam och insinuerande form. Bland D :s arbeten märkas Tartarin de Tarascon, S a p h o, L’i m m o r-tel (En odödlig) m. fl. — 2. L. D., f. 1867, den förres son, fransk författare och politiker, deputerad 1919, huvudman för det monarkistiska partiet och utgivare av dess organ, L’action frangaise. Daumier [dåmje’], H., 1810—79, fransk litograf, målare och bildhuggare, bekant för sina mästerliga karikatyrer, vilka med kraftig, Stundom grotesk satir förlöjligade småborgaren men även vändes som politiskt vapen framför allt mot Louis-Phi-lippe. Hans målningar (Tvätter-s k a n, Don Q u i j o t e) kännetecknas av djärv komposition ocli ett omsorgsfullt, något mörkt färgval. D. har kallats karikatyrens Michelangelo. Daupliin [d&fftng’], fr., sedan omkring 1350 namn på tronföljare i franska konungadömet. Dauphiné [dåfine’], gammal provins i sö. Frankrike, belägen mellan floden Rliöne och Västalperna. D. omfattar de nuvarande departementen Isére och Hautes-Alpes samt delar av Dröme och Vaucluse. Davenport [dsev’npåt], stad i staten Iowa, U. S. A., vid Mississippi, 57,000 inv. Järn- och maskinindustri. Dawcs [dävs], Ch. G., f. 1865, amerikansk politiker, ursprungligen advokat. D. var ordförande i kommittén för undersökning av frågan 0111 markens stabilisering och tyska budgeten 1924. Han blev samma år Förenta Staternas vicepresident. David, 1013—973 f. Kr., Israels mest berömde konung, besegrade filisteer-na, erövrade Jerusalem från kanane-erna och gjorde Israel till den förnämsta makten i Främre Asien. En del av Psaltarens sånger äro tillskrivna David men härstamma bevisligen från senare tid. David [davidd’], J. L. 1748—1825, den främste franske målaren av den klassicistiska skolan. Efter studier i Rom började D. under revolutionen en serie historiska målningar förhärligande republiken men senare även det napoleonska kejsardömet. Bland D :s tavlor märkas Sabi 11 skornas bortrövande, Kröningen i Notre Dame 1804 samt flera mästerliga porträtt. David den helige, Västmanlands apostel, död 1082. D :s åminnelsedag är 25 juni. Davies [dej'vis], W. H., f. 1870, engelsk skald. Levde ursprungligen som luffare i England och Amerika, tills