nung Teo dorik den store (d. 526 e. Kr.), som erövrade Italien och hade sitt hov i Verona, vilket förvrängts till Bern. D. var mycket känd i Norden. Didringr, Ernst, f. 1868, författare, har skrivit dramer, Högt spel, E 1 n a H a 11 m. fl., vilka uppförts med framgång, samt berättelser och romaner, bland vilka märkas M a 1 m, som skildrar övre Norrlands bebyggelse. D. var ordförande i Sveriges författarförening 1915—20 och seda» åter 1923. Die hards [daj hads], eng., ”svår-dödad”, på senare tid använd benämning på de mest konservativa elementen i England. Dielektriska ämnen. Inskjutes mellan en elektriskt laddad kropp och ett elektroskop en skiva av glas eller annat isolerande ämne, ändrar detta föga elektroskopets utslag. Sådana ämnen, vilka genomsläppa elektriska kraftlinjer (men ej leda den elektriska strömmen), kallas dielektriska. Dielektriska ämnen är i själva verket blott en annan benämning på oledare. Jfr Elektricitet. Dieppe [djäpp], stad i n. Frankrike vid Engelska kanalen, 25,000 inv. Fiskhandel, skeppsbyggeri, överfartsort till England (Newliaven). Di’es, lat., dag. Dieselmotor, en av den tyske ingenjören Diesel uppfunnen förbränningsmotor. Till bränsle användas flytande ämnen såsom råpetroleum, solarolja etc. Vid fyrtaktsmotorer insuges under det första enkla kolvslaget luft, som under andra takten (andra enkla kolvslaget) komprimeras till 30 å 35 atmosfärers tryck, varvid dess temperatur stiger till 500 å 600°. Denna temperatur är mer än väl tillräcklig för att antända oljan, som inkommer vid tredje kolvslagets början i finfördelat tillstånd. D :s verkningsgrad är ungefär dubbelt så stor som ångmaskinens. Vid en ångmaskin till-godogöres nämligen ej fullt 15 % av bränslets värmevärde som nyttigt arbete, medan motsvarande procenttal vid D. är omkring 30. D. har under senare tid bland annat vunnit stor användning för drivande av fartyg. I Sverige äger en betydande tillverkning av D. rum. Di’es i’rje, lat., ”vredens dag”, en gripande latinsk hymn över yttersta domen, skriven av franciskanmunken Tomas av Celano. Diet, särskild till mängd och beskaffenhet reglerad föda. D. fordras vid en hel del sjukdomar såsom magsjukdomar, njursjukdomar, sockersjuka, gikt m. fl. Differen’s [uttal även -angs], olikhet, skillnad. Differentialekvation, en ekvation, i vilken derivator ingå. Differentialkalkyl kallas den viktiga del av matematiken, som omfattar räkning med derivator. Differentialkalkylen bildar grundvalen för den högre matematiska analysen. Den har, särskilt genom sin mångsidiga geometriska tillämpning, spelat en oerhört stor roll för den moderna fysiken och astronomin liksom för övriga vetenskapsgrenar, vilka kräva ingående matematisk behandling. New-ton och Leibnitz räknas som D :s grundläggare. Differentia’lmanometer, ett instrument för uppmätning av höga tryck, bestående av en serie med varandra förbundna kvicksilvermanometrar. Jfr Manometer. Differentialtariff, järnvägstariff, där taxan för en given mängd av ett visst varuslag, som transporteras en bestämd väglängd, ej alltid är densamma. Den vanligaste formen av D. är zontariffen, där fraktkostnaden eller avgiften vid personbefordran ej växer proportionellt mot utan långsammare än transportvägen. Även en mångfald andra former av D. finnas. Ur konkurrenssynpunkt hava sålunda D. kommit till användning för att gynna ett företag å annat företags bekostnad. Ett dylikt tillvägagångssätt från trafikföretagens sida är i åtskilliga länder t. ex. England och Amerika belagt med straff. Differentialtull kallas en tull, då tullsatserna för samma vara äro olika under olika förutsättningar t. ex. beroende av om varan införes från det ena eller andra landet, om den införes landvägen eller sjövägen etc. Differentialväxel, se Automobil. Differentiation, geol., en i den smält-flytande magman försiggående process, varigenom magman förlorar sin kemiska likformighet och delar upp sig i kiselsyrerika och kiselsyrefat-tiga (sura och basiska) partier, vilka sedan stelna till olika sammansatta bergarter (ex. granit och gabbro). Differe’ra, vara olika, avvika, skilja sig. Difficil’, svår, besvärlig, fordrande, omedgörlig. Diffraktion, ljusets böjning. Om strålar från en ljuskälla få genom en smal springa i en vägg infalla i ett mörkt rum, visar det sig, att bilden av springan på motsatta väggen blir bredare, än vad den skulle bli, om strålarna passerade springan fullt rätlinjigt. Likaså är skuggan av ett föremål en aning mindre, än vad teorien om ljusets rätlinjiga gång kräver. Denna ljusets spridning vid passerandet av en kant, diffraktionen, är lätt Tidens Lexikon. 18