E E, den femte bokstaven i vårt alfabet. — Mus. Den diatoniska skalans tredje ton. — Som senlatinskt taltecken = 250. Earl [örl], en engelsk adelstitel, som ärves av äldste sonen, ocli som närmast motsvarar greve. Jfr Ålderman. East [ist], eng., öster. East End [ist end], se London. Eau [å], fr., vatten. E. ingår bland annat i namnen på en liel del hårvat-ten och parfymer, t. ex. eau-de-co-1 o g n e, ”vatten från Köln”. Schema över ebb och flod (spring-flod). Ebb och flod kallas den regelbundna sänkning och höjning av vattenytan, som äger rum i de stora haven på grund av månens dragningskraft (attraktion). Sänkningen kallas ebb och höjningen flod. Flod inträder med ett mellanrum av 12 timmar och 25 minuter, däremellan inträder ebb. Samma fenomen upprepas sålunda ungefär två gånger på ett dygn. Ebb och flod uppkommer därigenom, att månens dragningskraft verkar starkast på den närmast månen belägna delen av jordklotet och minst på bortsidan av jordklotet. Vattenmassorna på jordens mot månen vända yta komma därför att påverkas mest; minst påverkas vattenmassorna på den från månen, vända delen av jorden. Genom denna skillnad i månens påverkan uppkommer flod såväl på den sida, som är vänd mot månen, som på den, som är vänd frän månen, liksom ebb inom den zon, som ligger däremellan. Även solens attraktion inverkar på samma sätt ehuru i mindre grad på grund av det stora avståndet till solen. Står solen i samma riktning som månen (d. v. s. vid nymåne) eller i rätt motsatt riktning (d. v. s. vid fullmåne), samverka måne och sol, och springflod eller högsta flod inträffar. Stå sol och måne vinkelrätt mot varandra (d. v. s. vid halvmåne), inträffar nipflod eller lägsta flod. Höjdskillnaden mellan ebb och flod är mycket olika på olika platser. I östersjön är höjdskillnaden knappt märkbar, vid de stora haven, särskilt i trattformiga vikar och sund, kan den nå betydande storlek, ofta över 5 m., i enstaka fall till 10 m. och därutöver. I allmänhet är ebb och flod störst kring ekvatorn och mindre mot polerna. E’benholts, hårt, tungt trä av olika färg, vanligen svart men även grön-el. rödaktigt, som erhålles av en del tropiska trädarter (Diospyros). E’bers, G. M., 1837—98, tysk egyp-tolog och romanförfattare, bekant för sina historiska skildringar av gammal egyptisk odling. 1875 upptäckte E. det betydelsefulla medicinska arbetet Papyrus Ebers. E’bert, F., 1871—1925, tysk rikspre-sident 1919, ursprungligen sadelmakare. E. blev 1905 medlem av den tyska socialdemokratiska partistyrelsen och 1912 riksdagsman. Under revolutionen 1918 spelade E. en ledande roll och blev chef för den ministär, som efter Wilhelm II :s tronavsägelse övertog styrelsen. Som president tillvann han sig allmänt förtroende genom sin måttfulla och bestämda hållning. Ebioni’ter, beteckning på judekrist-na i Palestina under den fornkristna tiden, vilka stodo i motsatsförhållande till de hednakristna, betraktade Paulus som avfälling samt förnekade Kristi gudom. E. delade sig sedermera på tvenne sekter, vilka i 5:e århundradet utslocknade. E’bo, Ebbo, omkring 785—850, ärkebiskop i Reims, Danmarks förste missionär, deltog efter 833 i striderna mot kejsar Ludvig på Lothars sida. Eboni’t, kautschuk, som bragts att upptaga än mera svavel än den sä kallade vulkaniserade kautschuken. E. är ett hornartat, lätt polerbart ämne, som användes till prydnadsföremål, toalettartiklar, grammofonskivor m. m. samt såsom elektriskt isoleringsma-terial. E’bro flod i nö. Spanien, genomflyter den Aragoniska slätten och mynnar i Medelhavet. Endast på kortare sträckor segelbar. Längd 750 Km. Ecarté, se Ekarté. LÅGVATTEN MANEN JORDEft, SOLEN LÅGVATTEN