Dödbränning: av ett ämne säges äga rum, om en upphettning drives så långt, att en genom bränning önskad egenskap går förlorad. Dödbränd gips hårdnar ej med vatten, dödbränd kalk släckes ej med vatten. Dödens ängrel, skaldestycke av J. O. Wallin. Döderhultaren, se Pettersson. Dödgrävare (Necrophorus), små skalbaggar med i gult och svart bandade täckvingar. D. nedgräva med förvånande skicklighet as (döda råttor o. dyl.) i jorden och lägga sina ägg i dessa. Dödkött. Vid läkning av större sär är den nybildade vä\ naden i sårbottnen blodrik men känslolös, emedan nervgrenar ännu ej hunnit inväxa. En viss mängd sådan vävnad åtgår för att utfylla sårluckan. Bildas D. i överskott får man bortskaffa det onödiga D. exempelvis genom etsning. Död löpning:. Om vid en kapplöpning två hästar samtidigt passera mållinjen, kallas löpningen död. Dödsattest är ett intyg över dödsorsaken vid en persons död, vanligen givet av läkare. D. uppvisas pä vederbörande pastorsämbete och dödsorsaken antecknas i dödboken. D. är obligatorisk i stad samt vid plötsliga dödsfall på landet. Dödskallefjäril. Dödskallefjärilen (Acherontia atro-pos), Sveriges största fjäril (10—12 cm. mellan vingspetsarna), har sitt namn efter en dödskalleliknande teckning på mellankroppen. Framvingar-na äro tecknade i brunt, grått och svart, bakvingarna äro gula med svarta tvärband. D. uppger ett pi- pande läte, då den fångas. Den förekommer sällsynt i Sverige. Larven lever på potatisblad. Dödsstraff är sedan 3 juni 1921 avskaffat i Sverige, i Italien 1889, i Holland 1870 men kvarstår ännu i en del andra länder. Dödssynder. I den gammalkristna kyrkan räknades till D. följande sju huvudsynder: högmod, girighet, vällust, avund, dryckenskap, vrede och andlig lättja el. liknöjdhet. I den katolska kyrkan räknas som D. vissa synder, som anses utplånade först efter särskild botgöring. Dödsuret, namn på en del små skal-baggsarter (släktet Anobium), som leva i torrt trävirke. Hanne och hona locka varandra genom att knäppa med huvudet mot gångens trävägg, vilket låter som ett urs tickande. Dödvatten, vattenmassa, som särskilt å grunt farvatten suges med ett fartyg och följer efter detta. Dödvikt. — 1. Sjöv. Vikten av ett fullastat fartygs last. D. mätes i dw-toh (en dw-ton = 1,010 kg.). — 2. Inom hästsporten betecknar D. den vikt, varmed en kapplöpningsliäst belastas, för att den totalvikt, han bär, skall nå en för löpningen fastställd storlek. Död vinkel. Vid skjutning från en över omgivningen upphöjd plats finnes alltid framför denna plats ett område, som ej kan beskjutas. Detta område kallas för D. Vid befäst-ningsanläggningar måste det tillses, att inga D. uppstå, d. v. s. att varje plats i det framför befästningen liggande området kan beskjutas från någon del av befästningsanläggning-arna. Dös, stenåldersgrav, vanligen bildad av 4—5 på kant ställda stenhällar, uppbärande en takhäll. D. förekomma talrikast i Skåne, Halland och Bohuslän. Jfr Stenåldern. Dövhet beror antingen på vaxpropp, som tilltäpper yttre hörselgången, el. på skador i mellan- el. innerörat. I sistnämnda fall är D. vanligen ursprungligen orsakad av en inflammation. Därför böra öronsjukdomar i tid behandlas. Särskilt vid infektionssjukdomar såsom scliarlakansfeber, mässling, influensa m. fl. äro sådana öroninflammationer vanliga. Dövstumhet, oförmåga att höra och tala. Medfödd el. tidigt förvärvad dövhet medför även oförmåga att tala. Genom lämplig undervisning kan dock talförmågan till en viss grad inläras. Dövstumsundervisning är genom lag av 31 maj 1889 obligatorisk. Sverige är indelat i 7 distrikt med vardera en skola. Antalet elever i dessa uppgick 1924 till omkring 0*00.