E’go, lat., jag. Egoism, själviskhet, egennytta. Egotism, sjiilvförgudning. Egypten, sedan 1922 självständigt kungarike, till en viss grad dock under engelsk kontroll. 1 milj. kvkm. 14 milj. inv. I-Iuvudstad Kairo, 800,000 inv. E. upptager nö. hörnet av Afrika jämte Sinaihalvön, gränsar i v. till italienska Nordafrika med 25 :e meridianen som gräns, i s. till Engelsk -egyptiska Sudan med 22 :a breddgraden såsom gräns, i ö. till Röda havet och Palestina. Omkring 97 % av landets areal är öken, endast något över 3 % odlingsland, bildat av deltat och en smal remsa närmast floden .i den 10—30 km. breda Nildalen samt några oaser. Sinaihalvön och Arabiska öknen (landsträckan mellan Nildalen och Röda havet) äro bergiga med höjder upp till 2,000—2,G00 m. Libyska öknen, landet v. om Nildalen, bildar lägre bergsplatåer och har i n. depressioner, som ligga under havets nivå (Fayum-bäckenet m. fl.). Landets klimat är ytterligt torrt med endast sällsynta lokala störtregn, ofta med årslånga mellantider. Medeltemperaturen är i januari 15—20° C., i juli 25—30°, för året 20—25° med betydande växlingar, ända till 30° och mera, mellan dag och natt. I n. E. äro nö.-vindar förhärskande, som föra med sig någon svalka frän havet. Nildalens och deltats bördighet betingas helt och hållet av Nilen. Genom de stora nya dammarna vid Assuan i övre E. regleras bevattningen så, att icke allenast stora arealer kunnat läggas under odling, utan även genom vattnets jämnare utpor-tionerande på årstiderna flera skördar pr år kunna utvinnas på samma areal. I samband härmed ha omfattande dräneringsarbeten inom Nildel-tat även utförts. Ers förnämsta jordbruksprodukter äro, utom sädesslagen (vete, ris, majs m. fl.), bomull, sockerrör, oliver och sydfrukter. Särskilt av betydelse är bomullen på grund av dess höga kvalitet, den spelar också den ojämförligt största rollen i landets export (bortåt 1 miljard kronor). Jordbruket är landets väsentliga inkomstkälla; mellan 60 och 70 % av befolkningen är jordbrukare (lösa arbetare, småbrukare och arrendatorer). En betydande del av jorden är i händerna på större bolag och enskilda storgodsägare. Den lägre jordbruksbefolkningen (fellahs) har en ytterligt låg levnadsstandard. Industrin är i det hela av ringa betydelse, till största delen mera hantverksmässig. Bergsbrukets produkter spela också en underordnad roll i lan- dets ekonomi; de viktigaste äro manganmalmer (från Sinai) och fosfater. Statsfinanserna äro goda, tack vare i främsta rummet jordbeskattning och exporttull på bomull. Kommunikationerna förmedlas inom landet av Nilen och dess kanaler samt av ett relativt väl utvecklat järnvägssystem. Utrikeshandeln går till det mesta över Alexandria, landets största handelsstad (450,000 inv.). Ers befolkning anses till väsentlig del härstamma från de gamla egypterna och räknas till den semitiska folkstammen. Islam omfattas av mera än 90% av befolkningen; 8% äro koptiska kristna med patriarken av Alexandria som överhuvud, övriga religionsbekännare äro mest romerskkatolska och judar. Se f. ö. under Nilen, Suez, Kairo, Alexandria. Historia. Den fornegypti-ska tiden (till 332 f. Kr.). Ur Nildalens ursprungliga småriken utbildade sig så småningom två stater, Nordriket och Sydriket, vilka omkring 3400 f. Kr. enades till ett rike. Man brukar indela den följande tiden efter de härskande dynastierna. Under 3 re—6 re dynastierna (gamla riket, omkring 2980—2475) gick E. oerhört framåt (från denna tid stamma de stora pyramiderna) men sedermera följde en tid av inre strider, tills riket åter enades under 11 re och 12 re dynastierna (mellersta riket, 2160—178S). Härefter uppkommo åter inre stridigheter. Ett semitiskt folk, hyksos, begagnade sig av dessa och lyckades erövra E., vilket de sedan behärskade ungefär ett sekel. De fördrevos av en tebansk furste, varefter E rs största blomstringsperiod vidtog under 18 re —20 re dynastierna (nya riket, 1580— 1090). E. uppdelades sedan i mindre furstendömen och kom en tid under etiopernas välde, därefter under assyriernas. 6G3 fördrevos emellertid inkräktarna och i E. härskade den 26 re eller saitiska dynastin. 525 intogs E. av perserna, och 332 lade Alexander den store det under sitt välde. Den fornegyptiska tiden är märklig för den höga kulturella utveckling, som karakteriserade den. Från denna tid stamma storartade byggnadsverk (pyramider, tempel) rikt prydda med fristående skulpturer och reliefer. Särskilt matematik och astronomi stodo hos de gamla egypterna högt. De voro ett fredligt folk av konservativ läggning. Deras kultur stelnade sä småningom i tomma former och kraftfullare grannfolk underkuvade dem. — Den g r e k i s k-r o m e r s k a tiden (332 f. Kr.—640 e. Kr.). Vid delningen av Alexander den stores rike kom E. under Ptolemaios, som med E. införlivade Palestina, Fenicien och Cypern.