bygger på det förhållandet, att två lika stora tal förbli lika stora, om man ökar el. minskar dem el. multiplicerar el. dividerar dem med lika stora tal. En ekvation med flera obekanta kan ej lösas, för så vitt ej andra ekvationer finnas, i vilka dessa ingå; det måste finnas lika många ekvationer som obekanta. — En ekvation, i vilken den obekanta förekommer i n: te digniteten, säges vara av n:te graden. — Ekvationer, ofta av mycket invecklad karaktär, och för vilkas lösning andra än alge-braiska räkneoperationer erfordras, spela en viktig roll inom matematiken. Vetenskapen om ekvationerna kallas ekvationsteori. I den analytiska geometrin använder man sig av ekvationer för behandling av geometriska problem av skilda slag. (Jfr Analytisk geometri och Koordi-nater). Ekvationslära, se Ekvation. Ekva’tor. — 1. Geogr., den cirkel runt jorden, vilkens plan går vinkelrätt mot jordaxeln genom jordens medelpunkt. — 2. Astr., den cirkel på himmelssfären, i vilken jordekvatorns plan ligger. Ekvatorialström. — 1. Varm havsström, som från trakten av ekvatorn rör sig i riktning mot polerna. E. gå längs havens västsidor, detta pä grund av jordens rotation. — 2. Luftström i de högre luftlagren, vilken rör sig från trakten av ekvatorn i riktning mot polerna. Ekva’torshöjd, vinkeln mellan ekvatorn och en orts horisont. Denna är densamma, som vinkeln mellan jordaxeln och ortens lodlinje. Ekvilibris’t, en som kan balansera, lindansare. EkvinoxMer, de punkter i jordbanan, där dag och natt äro lika långa, d. v. s. vår- och höstdagjämnings-punkterna (21 mars och 23 sept.). Ekvivalc’nt, kem. En gramekviva-lent av ett ämne är den mängd, som kan ersätta eller som motsvarar ett gram väte. Eftersom syreatomen har två valenser, kan varje atom syre ersätta två atomer väte. 8 gram syre (syrets atomvikt är 16) kunna därför i kemiska föreningar ersätta 1 gr. väte. Syrets ekvivalenttal är därför 8, liksom i allmänhet ekvivalenttalet •är atomvikten dividerad med valenser-nas antal. Syrets gramekvivalent är 8 gr. Elabore’ra, utarbeta, utförligt utveckla. Élan [elang’], fr., hänförelse, lyftning, sclnvung. Elasticite’t är egenskapen hos kroppar att efter sträckning, böjning, vridning el. sammantryckning återtaga sin ursprungliga form. Påverkas en kropp så kraftigt, att den efteråt ej återtar sin ursprungliga form, säges elasticitetsgränsen vara överskriden. Vissa kroppar äro tänjbara över elasticitetsgränsen, t. ex. dragen ståltråd, andra äro spröda och gå sönder, om elasticitetsgränsen överskrides, t. ex. glas. — Flytande kroppar visa E. gentemot volymförändringar, hos gasformiga kroppar motsvaras E. av trycket. Elaslislc, jfr Elasticitet. El’ba, en till Italien hörande ö, belägen i Medelhavet mellan Corsica och italienska fastlandet, 224 kvkm. 31,000 inv. ön är mycket bergig men väl odlad (vin och oliver). E. var tidigt känd för sina rikliga järnmalmstill-gångar. Huvudort Portoferraio pä n. kusten av ön. Under åren 1814—15 var E. såsom furstendöme upplåtet till Napoleon I. El’be, en av Tysklands största floder, upprinner i Böhmen på s. sidan av Riesengebirge, flyter i huvudsaklig nordvästlig riktning genom Böhmen och Nordtyska låglandet och utmynnar i Nordsjön. Längd 1,160 km. Viktigaste bifloder äro från vänster Mol-dau, Eger, Mulde och Saale, från höger Havel. E. är segelbar från sam-manflödet med Moldau och är en av Tysklands viktigaste trafikleder med kanalförbindelser med östersjön (Nord-östersjökanalen) och med flera av mellersta Tysklands floder. El’berfeld, stad i preussiska provinsen Iihenlandet, nv. Tyskland, sammanbyggd med staden Barmen, 157,000 inv. En av Tysklands förnämsta handels- och industristäder. Huvudsakligen textil- och färgämnes-industri. Erbing, stad vid en flod av samma namn, Ostpreussen, Tyskland. 65,000 inv. Järnindustri, skeppsvarv. EPbrus, slocknad vulkan i Kaukasus, dess högsta topp 5,600 m. ö. h. Eld, se Förbränning. Elddon. För erhållande av eld användes av primitiva stammar verktyg av olika slag. I en del sådana frambringas värmen genom gnidning av tvenne trästycken mot varandra t. ex. en pinne, som roteras med händerna mot ett trästycke. Det av nötningen framkallade värmet antänder det bildade trämjölet. Vid ett annat slags E. frambringas värmet genom att luften i ett rör kraftigt hoppressas medelst en i röret löpande kolv. Sådana apparater gjorda av bamburör användas i Bortre Indien och pä Bor-neo. Det alstrade värmet antänder ett på kolvens undersida anbragt stycke fnöske. Vid ett tredje slags E. använder man sig av gnistor, som framkallas genom att slå tvenne hårda föremål (flinta och stål, svavelkis el. dyl.) mot varandra. De bildade Tidens Lexikon. 20