Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantorden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
triskt laddad flädermärgskula mpd
fingret, ledes elektriciteten bort
genom fingret och vidare genom
kroppen, varvid kulan förlorar sin
laddning. Fingret säges vara ledande.
Detsamma är förhållandet med
metaller, grafit m. m., vilka leda bort E.
från ett laddat föremål. Kautschuk,
glas, luft och många andra ämnen leda
däremot ej bort laddningen, om de
bringas i beröring med
flädermärgs-kulan. Sådana ämnen kallas för
oledare eller isolatorer. Skillnaden
mellan ledare och oledare är icke skarp.
Många ämnen äro dåliga ledare och
leda blott efter en tillräckligt lång tid
bort laddningen från
flädermärgsku-lan. Intet ämne är heller absolut
oledande; även till luften förlorar kulan
så småningom sin laddning. — Om en
elektriskt ledande, oladdad kropp
närmas till en med t. ex. positiv
elektricitet laddad kropp, samlas å den
del av den oladdade kroppen, som
befinner sig närmast den laddade,
negativ elektricitet och i den motsatta
delen positiv elektricitet. Fenomenet
benämnes elektrisk influens. Sättes
den från början oladdade kroppen i
ledande förbindelse med jorden,
bort-ledes den positiva elektriciteten,
medan den negativa stannar kvar. Jfr
vidare Elektricitetsmaskin,
Elektro-skop, Åska. De hittills nämnda
företeelserna ha gällt elektriskt laddade
kroppar och dessas inverkan på
varandra el. med andra ord några
elek-trostatiska fenomen. Ofantligt
mycket betydelsefullare äro de företeelser,
som äro förknippade med elektricitet
i rörelse, d. v. s. med den elektriska
strömmen. Den genom gnidning
framkallade elektricitetsmängden är så
ringa och urladdningen sker så
ögonblickligt, att den ej kan tjäna till
undersökning av den elektriska
strömmen. För detta ändamål utgår man
bäst från den ström, som alstras
av galvaniska element. Om polerna
i ett sådant förenas med en
metalltråd, erhålles i denna en elektrisk
ström, som kan påvisas på många
sätt. Sålunda blir ledningstråden, om
den är tillräckligt tunn, märkbart
uppvärmd. Föres ledningstråden över
en kompassnål, ger denna ett utslag,
d. v. s. vrides från sin nord-sydliga
riktning. Härpå grundar sig
användandet av galvanoskopet. I ett
slutet element går den elektriska
strömmen ej endast från den ena polen
genom ledningstråden till den andra.
Det kan också påvisas, att samma
ström går tillbaka genom elementet;
det hela bildar en enda sluten
strömkrets. Om den elektriska strömmen
ledes genom en vattenlösning av t. ex.
en syra, en bas eller ett salt,
sönderdelas det lösta ämnet kemiskt (se
Elektrolys). Man använder sig av
elektrolys för att jämföra olika
elektriska strömmars styrka. En ström,
som ur en lösning av ett silversalt på
en sek. urskiljer 0.001118 gr. silver,
säges hava strömstyrkan 1 ampére (den
tekniska definitionen på ampére), en
ström, som urskiljer dubbelt så
mycket, har styrkan 2 amp. o. s. v. —
Uppkomsten av en elektrisk ström i
en ledning mellan de båda polerna i
ett element beror på en olikhet i
dessas elektriska tillstånd, vilken
strömmen söker att utjämna. Man säger,
att det råder en potentialskillnad (el.
spänning) mellan polerna el. mellan
ledningens ändpunkter. Strömstyrkan
i en viss ledning är direkt
proportionell mot potentialskillnaden mellan
ändpunkterna. Om ledningen
inkopplas i olika strömkretsar och
potentialskillnaden är dubbelt så stor i ett fall
som i ett annat, blir alltså
ström-styrkan dubbelt så stor. Olika
ämnen leda elektricitet olika lätt, och
en grov ledning av ett ämne leder
strömmen lättare än en tunn ledning
av samma ämne. Därför blir
strömstyrkan beroende icke bara av
potentialskillnaden mellan en lednings
ändpunkter utan även av det s. k.
led-ningsmotståndet, som är beroende
dels av det ämne, varav ledningen
består, dels direkt proportionellt mot
ledningens längd men omvänt
proportionellt mot dess genomskärningsarea.
Ledningsmotståndet mätes i ohm
[åm]: 1 ohm är lika med motståndet
i en kvicksilverpelare, av 1 kvmm :s
genomskärningsyta och en längd av
1.063 m. Potentialskillnaden mätes i
volt: 1 volt är den potentialskillnad,
som förefinnes mellan ändpunkterna
av en ledning, vars motstånd är 1 ohm,
när strömstyrkan är 1 ampére.
Sambandet mellan strömstyrka,
potentialskillnad och motstånd kan uttryckas
sålunda: potentialskillnaden (p) mel-
Glaselektricitetsmaskin. Vid B kuddar,
som genom gnidning mot glasskivan
vid dennas roterande alstra
elektricitet. På motsatta sidan kammar för
elektricitetens uppsamlande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
