triskt laddad flädermärgskula mpd fingret, ledes elektriciteten bort genom fingret och vidare genom kroppen, varvid kulan förlorar sin laddning. Fingret säges vara ledande. Detsamma är förhållandet med metaller, grafit m. m., vilka leda bort E. från ett laddat föremål. Kautschuk, glas, luft och många andra ämnen leda däremot ej bort laddningen, om de bringas i beröring med flädermärgs-kulan. Sådana ämnen kallas för oledare eller isolatorer. Skillnaden mellan ledare och oledare är icke skarp. Många ämnen äro dåliga ledare och leda blott efter en tillräckligt lång tid bort laddningen från flädermärgsku-lan. Intet ämne är heller absolut oledande; även till luften förlorar kulan så småningom sin laddning. — Om en elektriskt ledande, oladdad kropp närmas till en med t. ex. positiv elektricitet laddad kropp, samlas å den del av den oladdade kroppen, som befinner sig närmast den laddade, negativ elektricitet och i den motsatta delen positiv elektricitet. Fenomenet benämnes elektrisk influens. Sättes den från början oladdade kroppen i ledande förbindelse med jorden, bort-ledes den positiva elektriciteten, medan den negativa stannar kvar. Jfr vidare Elektricitetsmaskin, Elektro-skop, Åska. De hittills nämnda företeelserna ha gällt elektriskt laddade kroppar och dessas inverkan på varandra el. med andra ord några elek-trostatiska fenomen. Ofantligt mycket betydelsefullare äro de företeelser, som äro förknippade med elektricitet i rörelse, d. v. s. med den elektriska strömmen. Den genom gnidning framkallade elektricitetsmängden är så ringa och urladdningen sker så ögonblickligt, att den ej kan tjäna till undersökning av den elektriska strömmen. För detta ändamål utgår man bäst från den ström, som alstras av galvaniska element. Om polerna i ett sådant förenas med en metalltråd, erhålles i denna en elektrisk ström, som kan påvisas på många sätt. Sålunda blir ledningstråden, om den är tillräckligt tunn, märkbart uppvärmd. Föres ledningstråden över en kompassnål, ger denna ett utslag, d. v. s. vrides från sin nord-sydliga riktning. Härpå grundar sig användandet av galvanoskopet. I ett slutet element går den elektriska strömmen ej endast från den ena polen genom ledningstråden till den andra. Det kan också påvisas, att samma ström går tillbaka genom elementet; det hela bildar en enda sluten strömkrets. Om den elektriska strömmen ledes genom en vattenlösning av t. ex. en syra, en bas eller ett salt, sönderdelas det lösta ämnet kemiskt (se Elektrolys). Man använder sig av elektrolys för att jämföra olika elektriska strömmars styrka. En ström, som ur en lösning av ett silversalt på en sek. urskiljer 0.001118 gr. silver, säges hava strömstyrkan 1 ampére (den tekniska definitionen på ampére), en ström, som urskiljer dubbelt så mycket, har styrkan 2 amp. o. s. v. — Uppkomsten av en elektrisk ström i en ledning mellan de båda polerna i ett element beror på en olikhet i dessas elektriska tillstånd, vilken strömmen söker att utjämna. Man säger, att det råder en potentialskillnad (el. spänning) mellan polerna el. mellan ledningens ändpunkter. Strömstyrkan i en viss ledning är direkt proportionell mot potentialskillnaden mellan ändpunkterna. Om ledningen inkopplas i olika strömkretsar och potentialskillnaden är dubbelt så stor i ett fall som i ett annat, blir alltså ström-styrkan dubbelt så stor. Olika ämnen leda elektricitet olika lätt, och en grov ledning av ett ämne leder strömmen lättare än en tunn ledning av samma ämne. Därför blir strömstyrkan beroende icke bara av potentialskillnaden mellan en lednings ändpunkter utan även av det s. k. led-ningsmotståndet, som är beroende dels av det ämne, varav ledningen består, dels direkt proportionellt mot ledningens längd men omvänt proportionellt mot dess genomskärningsarea. Ledningsmotståndet mätes i ohm [åm]: 1 ohm är lika med motståndet i en kvicksilverpelare, av 1 kvmm :s genomskärningsyta och en längd av 1.063 m. Potentialskillnaden mätes i volt: 1 volt är den potentialskillnad, som förefinnes mellan ändpunkterna av en ledning, vars motstånd är 1 ohm, när strömstyrkan är 1 ampére. Sambandet mellan strömstyrka, potentialskillnad och motstånd kan uttryckas sålunda: potentialskillnaden (p) mel- Glaselektricitetsmaskin. Vid B kuddar, som genom gnidning mot glasskivan vid dennas roterande alstra elektricitet. På motsatta sidan kammar för elektricitetens uppsamlande.