till en högre ocli gottgöra sig kursdifferensen. Emissionsbank. Genom lag den 5 juni 1909 utfärdades bestämmelser rörande banker, som skulle hava till uppgift att vid sidan av vanlig bankrörelse ombesörja emissioner samt förmedla försäljning och köp av aktier och obligationer och därför kallades E. Då några E. emellertid icke uppstått, har lagen aldrig i praktiken fått någon betydelse. Med hänsyn härtill bereddes de vanliga bankerna redan ett par år efter lagens ikraftträdande möjlighet att i viss utsträckning bedriva egentlig emissions-rörelse. Emissionsbolagr, bolag, som utan samband med bankverksamhet i egentlig mening bedriva emissionsrörelse. Under högkonjunkturen spelade E., av vilka de största voro dotterbolag till storbankerna, en betydande roll i Sverige. Under den efterföljande ekonomiska krisen gingo emellertid flertalet E. omkull el. avvecklade av andra skäl sin rörelse. E. hava därför för närvarande i Sverige mycket liten betydelse. Emissionshypotesen, se Ljuset. Emissionskurs, den kurs, till vilken aktier och obligationer utbjudas. E. uttryckes i allmänhet i % av nominella värdet å vederbörande obligationer el. aktier. Emitte’ra, utsläppa i marknaden, sätta i omlopp. Jfr Emission. Emma, en slags stoppad länstol, som kom i bruk under sista hälften av 1800-t. Emmaboda, järnvägsknut sö. om Växjö, s. Småland. Glasbruk. Emmerymedaljen [-meri*-], en medalj, som av Patriotiska sällskapet utdelas i regel åt sjömän för lång och trogen tjänst; slagen första gången 1781 för medel, donerade av svenske konsuln Emmery. Em’mieh, Otto v., 1848—1915, tysk general. E. förde under världskriget befälet över den armé, som i krigets början intog Liége. Emmån, se Emån. E moll, mus., molltonart med e till grundton och # för f. Parallelltonart, g dur. Emotion, sinnesrörelse, känslostämning. Emotionell’, hörande till känslolivet. Empe’dokles, d. omkring 430 f. Kr., grekisk filosof, vältalare, ingenjör och läkare från Sicilien. Som filosof hävdade E., att det finnes fyra grundämnen, eld, vatten, luft och jord, som ge upphov till en världsutveckling under påverkan av de två drivkrafterna kärlek och hat. På grund av dessa båda krafters spel uppstå ständigt väx- lande skeden av världsdaning och världsundergång. Empirestil [angpi’r-], ett från omkring 1800 inträdande skede av nyklassicismen, särskilt utvecklat under Napoleons kejsardöme. E. gjorde sig mest gällande i möbelkonsten och rumsinredningen. Exempel på den tidiga E. finnas i Napoleons slott Mal-maison. E. kännetecknades av graciös lätthet och elegans med betonande av den raka linjen, och i stilen spåras inflytande från den antika och egyptiska konsten. E. utvecklades senare i en alltför torrt formsträng och regelrätt riktning. Jfr Bil. Möbelstilar. Empi’risk formel, se Kemiska tecken och formler. Employé [angploaje’], fr., tjänsteman. Empye’m, varsamling i kroppshålig-heter såsom ledgångar, gallblåsa, lungsäck. E. åtföljes av feber och frysningar samt för övrigt varierande symtom (smärtor), beroende på dess plats. Ems. — 1. Flod i nv. Tyskland. Upprinner på v. sidan av Teutoburger-wald, flyter i nordvästlig riktning och utfaller i Nordsjön. Längd 330 km. — 2. Stad och brunnsort i preussiska provinsen Hessen-Nassau, nv. Tyskland. 7,000 inv. Bekant för sina källor med varmt, koksalthaltigt, alkaliskt vatten (Emservatten). Em’servatten, ett alkaliskt mineralvatten, som erhålles från brunnsorten Ems i Hessen-Nassau. Det framställes numera på konstgjord väg. E. användes vid strup- ocli lungkatarrer. — E.-s a 11, en tesked i y2 glas varmt vatten ger en lösning, som motsvarar E. Emu’, se Kasuarfåglar. Emulsion, en uppslamning av olje-el. hartsartade ämnen vanligen av mjölkliknande utseende. E. användes i medicinen för att underlätta intagandet av illasmakande ämnen. E. bör omskakas före intagningen. Emund den gramle, d. omkring 1056, konung i Sverige, son till Olov Skötkonung. Enligt en gammal konunga-längd kallades E. ”den slemme” pä grund av sin girighet. Emån, småländsk å, upprinner pä det småländska höglandet vid trakten av Tomtebacken, flyter åt ö. och utfaller i Kalmarsund. Längd 220 km. Dess forsar lämna i stor utsträckning drivkraft till kvarnar, sågar etc. En (Juniperus communis) har krans-ställda blad och köttiga kottefjäll, som vid mognaden sammansmälta till bärliknande frukter. E. är i allmänhet en buske men kan under gynnsamma förhållanden utväxa till träd av upp till 12—14 m. höjd. På blåsiga platser (fjäll, kusttrakter) blir E. lågvuxen och krypande. Virket är Tidens Lexikon 21