segt ocli hårt ocli är, 0111 det kan fås i lämpliga dimensioner, utmärkt för slöjdändamål. Enbären äro socker-haltiga och användas för beredning av enbärsdricka och även för brännvinstillverkning. Enafors, turistort i v. Jämtland, belägen invid Snasahögarna. E’nare träsk (Inari), insjö i n. Finland. 1,425 kvkm. Dess avlopp är Pasvigälven, vilken utfaller i Norra Ishavet. E. är uppfylld av talrika småöar. Vid sjön ligger fiskläget E. med några hundra lappar. Enarmad hävstång, se Hävstång. En avant [ang avang’], fr., framåt! Encelliga djur, se Protozoa. Encelliga växter, se Bakterier, Jäst-svampar och Kiselalger. En corps [ang kä’r], fr., i sin helhet, mangrant, samfällt. Jfr In corpore. Encouragera [angkorage’ra], se En-kuragera. Encyk’lika, av påven utfärdad rundskrivelse, adresserad till hela den katolska kristenheten och vanligen behandlande någon av tidens mera brännande frågor. Bekanta äro E. av 1864 och 1907, i vilka påvedömet anföll den s. k. modernismen och vilka utgöra utmanande angrepp på tankens frihet och på den nutida kulturens åskådningar. Encyklopedi’, metodisk sammanställning av konster och vetenskaper, antingen med avseende på det inre sammanhanget (systematiskt) eller i bokstavsföljd (lexikaliskt). De äldsta kända E. äro de kinesiska. Under antiken utgåvos flera betydande E. (Plinius d. ä., Historia naturalis). Under medeltiden liksom under 15-och 1600-talen ökades E:s antal alltjämt. Det ryktbaraste av 1700-talets E. är den stora franska E., som utgavs av bl. a. Diderot, d’Alembert. Bland moderna E. kan nämnas Ency-clopsedia Britannica, Brockhaus’ Con-versationslexikon, Nordisk familjebok. Encyklopedis’ter, benämning på medarbetarna i en på 1700-t. utgiven ryktbar fransk encyklopedi, Encyclo-pédie ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers. Ledarna för verket voro Diderot och d’Alembert och bland medarbetarna märkas Montesquieu och Voltaire. Ende’misk kallas en sjukdom, som envist uppträder i vissa trakter såsom malaria i sumptrakter, kolera i Gang-esdalen och struma i vissa bergstrakter. Sådana sjukdomar bero vanligen på något smittämne, vilket på grund av naturförhållandena av en el. annan orsak håller sig kvar i trakten. — E. användes även om växter och djur, bundna vid oceanöar. Endoge’n, beroende på inre orsaker. Jfr exogen. — Endogena kraf- ter, geol., från jordens inre verksamma krafter, t. ex. de, som åstadkomma vulkaniska utbrott, landhöjning och landsänkning, förkastningar, jordskalv o. s. v. Endokri’na körtlar, se Inre sekretion. Endossement [angdåsmang’] påteck-ning, varigenom en växel, en check, ett konossement el. dyl. överlåtes på annan person, överlåtelsen sker i regel genom påteckning å dokumentets baksida. — Endossent, den, som överlåter. Endoter’misk förening, kemisk förening, som bildats under upptagande av energi. E. sönderfaller lätt. Jfr Exotermisk förening. Endy’mion, enligt den grekiska gudaläran en yngling, som av män-gudinnan Selene försänktes i dvala, sä att hon ostörd kunde kyssa honom. Den bildande konsten framställer E. som en vacker, sovande yngling. Ene’as var enligt den grekisk-ro-merska sagohistorien son till konungen i Dardanos, Anchises, och gudinnan Afrodite. Den latinske skalden Vergilius liar i sin hjältedikt Eneiden givit en glänsande skildring av E: s mångahanda äventyr. I det trojanska kriget deltog E. och var jämte Hector den tappraste kämpen på trojanernas sida. Vid Trojas fall flydde han. Efter långa och äventyrliga färder anlände han till Kartago, vars sköna drottning Dido intogs av kärlek till den frejdade hjälten. Efter att hava lämnat Dido kom han efter åtskilliga äventyr till Latium i Italien, vars konung gav honom sin dotter Lavinia till maka. Roms förste konung härstammar enligt sagan från E: s och Lavinias ättlingar. Enebybergs villastad, municipalsamhälle, s. Uppland. Förstadssamhälle till Stockholm, 1,150 inv. Energeti’k, läran om energin. Energi [enersji*], kraft, ihärdighet. — Fys., arbetsförmåga. Vattnet ovanför ett vattenfall säges på grund av höj dläget besitta en viss mängd lägesenergi el. potentiell E., som kan utnyttjas i vattenhjul, varvid mekanisk E. vinnes. En avskjuten kula besitter en viss mängd rörelseenergi (kinetisk E.). Skjutes den uppåt, användes denna rörelseenergi förutom till att övervinna luftmotståndet till att lyfta kulan uppät. Härvid minskas kulans rörelseenergi (och farten), men samtidigt tilltager kulans potentiella energi. När kulan vänder, är rörelseenergin förbrukad, men återvinnes igen på nervägen allteftersom fallhastigheten växer, medan höjden och därmed den potentiella energin minskas. Slår en kula mot en skottavla, blir den het, rörelseenergin