Epiku’ros, 341—271 f. Kr., grekisk filosof, anslöt sig delvis till Demo-kritos och den kyrenaiska skolan. Målet för en människas strävanden bör enligt E. vara ett lyckligt liv, dock ej enbart ögonblickets njutningar. E. betonar mera psykiska än fysiska njutningar och liksom stoikerna fordrade även E. ett visst mått av självbehärskning gentemot njutningarna. E. utövade en livlig författarverksamhet, men av hans skrifter finnas endast en del fragment i behåll. Epilepsi’, fallandesot, sjukdom med anfall av över hela kroppen utbredd kramp. Den genuina E. beror på ärftliga anlag och utgör enligt svensk lag äktenskapshinder. Anfallet börjar med att den sjuke förlorar medvetandet eller faller omkull. Efter snart övergående styvhet inträda krampryckningar. På ett par minuter upphöra dessa och den sjuke faller i en dval-liknande sömn. I lindriga fall komma anfallen med års mellanrum el. bestå i endast snabbt övergående sinnes-frånvaro. I svåra fall komma anfallen tätt, till och med flera om dagen, och de sjukas själsförmögenheter avtrubbas vanligen i dessa fall, ibland ända till sinnesslöhet. Under anfallen bör man genom att sticka ett träföremål mellan tänderna hindra den sjuke att sönderbita tungan. Behandlingen går ut på att motverka anfallens uppträdande genom användande av brom-salter samt genom ett förståndigt levnadssätt (sprit förbjudes). — Liknande sjukdomstecken kunna orsakas av förgiftningar t. ex. alkohol (suparepilepsi), bly etc. och kunna också framkallas av retning på rörelsecentra i hjärnan t. ex. av svulster (Jacksons E.). I dessa fall kan man ibland bota sjukdomen (avlägsna giftkällan, resp. operation). Även vid hysteri förekommer E.-liknande anfall. Epilog’, slutord till ett tal, en dikt el. dyl., särskilt till ett drama. I det grekiska dramat var E. en sammanfattning av styckets grundtankar. Epi’rus, forntida berglandskap i Grekland, motsvarande nuvarande nv. Grekland och sydligaste Albanien. E. beboddes först av illyrierna men kom på 300-t. f. Kr. under Grekland och intogs 168 f. Kr. av romarna. •— Numera äro E:s invånare greker och albaner. Epis’copus el. Episkopos, se Biskop. E’pisk, se Epos. Episkopa’l, biskoplig, högkyrklig. — Episkopalkyrkan, den engelska högkyrkan. Episo’d, lösryckt del av drama, epos el. roman, innehållande en mer el. mindre fristående händelse. E. betecknar även mindre händelse i all- mänhet. — E p i s o’d i s k, inskjuten, inflätad, avvikande från ämnet. Epis’tel, lat., brev, användes egentligen endast om apostlarnas brev i Nya testamentet el. om utdrag ur dessa (dagens epistel). Epita’fium, minnestavla över en avliden, särskilt förr ofta uppsatt i kyrkor. E. utfördes i trä el. sten, pryddes ofta med den dödes porträtt och bar en minnesskrift. Enkellagrat epitel. Till vänster platt-epitel, i mitten kubiskt epitel och till höger cylinderepitel med flimmerhår. Epitel’vävnad, sammanfattande namn på de av kroppens cellvävnader, söm bildas från yttre och inre groddbladet (jfr Fosterutveckling). Från dessa bildas hudens övre lager, epidermis, de vävnader, som bekläda tarmkanalen och lungornas håligheter samt kroppens körtlar. E :s uppgift är alltså i allmänhet antingen att utgöra en täckande beklädnad el. att avsöndra sekret. För retning känsliga celler i sinnesorganen höra också till E. (sin-nesepitel). E. sakna blodkärl samt bestå av celler, som ligga tätt intill varandra utan mellansubstans. Man skiljer på olika slag av E., enkelt el. flerlagrat; skiv-E. med platta celler, kubiskt E., cylinder-E. Epite’t, ett biord, som omedelbart ansluter sig till ett huvudord för att bestämma en egenskap hos detta. Epizooti’, smittosam sjukdom hos djur. E. motsvarar epidemi hos människan. Epo’k, tidpunkt, från vilken ett nytt tidevarv tager sin början (framstående personer sägas ”bilda epok”). Epopé, se Epos. E’pos, episk dikt, den diktform, som berättande återger förflutna händelser. E. kan vara både tragiskt och komiskt. Man skiljer bl. a. mellan folkepos, romantiskt och historiskt E. I vidsträcktare mening innefattar E. även mindre diktformer, ex. fabeln, sagan, legenden, idyllen o. s. v. E pur si muove [e por si moå’ve], it., ”och dock rör hon sig” (d. v. s. jorden), ett yttrande, som tillagts Ga-lilei*. Epålett, uniformspersedel, som bä-res å axlarna och tjänar som gradbeteckning inom militärväsendet. Er, kem. tecken för en atom erbium.