Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eoler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epiku’ros, 341—271 f. Kr., grekisk
filosof, anslöt sig delvis till
Demo-kritos och den kyrenaiska skolan.
Målet för en människas strävanden bör
enligt E. vara ett lyckligt liv, dock ej
enbart ögonblickets njutningar. E.
betonar mera psykiska än fysiska
njutningar och liksom stoikerna fordrade
även E. ett visst mått av
självbehärskning gentemot njutningarna. E.
utövade en livlig författarverksamhet,
men av hans skrifter finnas endast en
del fragment i behåll.
Epilepsi’, fallandesot, sjukdom med
anfall av över hela kroppen utbredd
kramp. Den genuina E. beror på
ärftliga anlag och utgör enligt svensk lag
äktenskapshinder. Anfallet börjar med
att den sjuke förlorar medvetandet
eller faller omkull. Efter snart
övergående styvhet inträda
krampryckningar. På ett par minuter upphöra
dessa och den sjuke faller i en
dval-liknande sömn. I lindriga fall komma
anfallen med års mellanrum el. bestå
i endast snabbt övergående
sinnes-frånvaro. I svåra fall komma
anfallen tätt, till och med flera om dagen,
och de sjukas själsförmögenheter
avtrubbas vanligen i dessa fall, ibland
ända till sinnesslöhet. Under anfallen
bör man genom att sticka ett
träföremål mellan tänderna hindra den sjuke
att sönderbita tungan. Behandlingen
går ut på att motverka anfallens
uppträdande genom användande av
brom-salter samt genom ett förståndigt
levnadssätt (sprit förbjudes). — Liknande
sjukdomstecken kunna orsakas av
förgiftningar t. ex. alkohol
(suparepilepsi), bly etc. och kunna också
framkallas av retning på rörelsecentra i
hjärnan t. ex. av svulster (Jacksons
E.). I dessa fall kan man ibland bota
sjukdomen (avlägsna giftkällan, resp.
operation). Även vid hysteri
förekommer E.-liknande anfall.
Epilog’, slutord till ett tal, en dikt
el. dyl., särskilt till ett drama. I det
grekiska dramat var E. en
sammanfattning av styckets grundtankar.
Epi’rus, forntida berglandskap i
Grekland, motsvarande nuvarande nv.
Grekland och sydligaste Albanien. E.
beboddes först av illyrierna men kom
på 300-t. f. Kr. under Grekland och
intogs 168 f. Kr. av romarna. •—
Numera äro E:s invånare greker och
albaner.
Epis’copus el. Episkopos, se Biskop.
E’pisk, se Epos.
Episkopa’l, biskoplig, högkyrklig. —
Episkopalkyrkan, den
engelska högkyrkan.
Episo’d, lösryckt del av drama, epos
el. roman, innehållande en mer el.
mindre fristående händelse. E.
betecknar även mindre händelse i all-
mänhet. — E p i s o’d i s k, inskjuten,
inflätad, avvikande från ämnet.
Epis’tel, lat., brev, användes
egentligen endast om apostlarnas brev i
Nya testamentet el. om utdrag ur dessa
(dagens epistel).
Epita’fium, minnestavla över en
avliden, särskilt förr ofta uppsatt i
kyrkor. E. utfördes i trä el. sten,
pryddes ofta med den dödes porträtt och
bar en minnesskrift.
Enkellagrat epitel. Till vänster
platt-epitel, i mitten kubiskt epitel och till
höger cylinderepitel med flimmerhår.
Epitel’vävnad, sammanfattande namn
på de av kroppens cellvävnader, söm
bildas från yttre och inre
groddbladet (jfr Fosterutveckling). Från dessa
bildas hudens övre lager, epidermis,
de vävnader, som bekläda
tarmkanalen och lungornas håligheter samt
kroppens körtlar. E :s uppgift är alltså
i allmänhet antingen att utgöra en
täckande beklädnad el. att avsöndra
sekret. För retning känsliga celler i
sinnesorganen höra också till E.
(sin-nesepitel). E. sakna blodkärl samt
bestå av celler, som ligga tätt intill
varandra utan mellansubstans. Man
skiljer på olika slag av E., enkelt el.
flerlagrat; skiv-E. med platta celler,
kubiskt E., cylinder-E.
Epite’t, ett biord, som omedelbart
ansluter sig till ett huvudord för att
bestämma en egenskap hos detta.
Epizooti’, smittosam sjukdom hos
djur. E. motsvarar epidemi hos
människan.
Epo’k, tidpunkt, från vilken ett nytt
tidevarv tager sin början (framstående
personer sägas ”bilda epok”).
Epopé, se Epos.
E’pos, episk dikt, den diktform, som
berättande återger förflutna händelser.
E. kan vara både tragiskt och
komiskt. Man skiljer bl. a. mellan
folkepos, romantiskt och historiskt E. I
vidsträcktare mening innefattar E.
även mindre diktformer, ex. fabeln,
sagan, legenden, idyllen o. s. v.
E pur si muove [e por si moå’ve],
it., ”och dock rör hon sig” (d. v. s.
jorden), ett yttrande, som tillagts
Ga-lilei*.
Epålett, uniformspersedel, som
bä-res å axlarna och tjänar som
gradbeteckning inom militärväsendet.
Er, kem. tecken för en atom erbium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
