därnäst komma Grov- och fabriks-arbetarförbundet samt Järnvägsmannaförbundet med mellan 35- och 40,000 medlemmar vardera. De primära organisationerna utgöras av fackföreningarna, som äro förbundens lokalorganisationer. Fackföreningarna kunna dock, därest de omfatta flera närbesläktade yrken, fack eller industrigrenar, vara uppdelade i sektioner. Inom fackföreningarna arbeta understundom därjämte särskilda verkstadsklubbar för att tillvarataga arbetarnas specialintressen på de olika arbetsplatserna. Även branschklubbar finnas inom vissa fackföreningar. Internationellt samarbete existerar i stor utsträckning för säkerställandet av ekonomiskt stöd vid konflikttillfällen. Förbunden äro sålunda anslutna till internationella yrkesfederationer. Dessa voro år 1924 ett 30-tal till antalet med sammanlagt omkring 17 milj. medlemmar. Landsorganisationen var i sin tur ansluten till en fack-föreningsinternational, den s. k. Am-sterdaminternationalen. Denna bestod år 1924 av 22 landsorganisationer med tillsammans 16,5 milj. medlemmar. Med denna konkurrerar en ”röd”, mot Moskva orienterad fackförenings-international. Den svenska fackföreningsrörelsen är i politiskt avseende i stort sett socialdemokratiskt orienterad. Ett rätt stort antal fackföreningar ha anslutit sig till socialdemokratiska partiets lokalavdelningar, arbetarkommunerna. Fackföreningsmedlem, som skriftligen reserverar sig mot sådan anslutning, räknas dock ej som medlem av det socialdemokratiska partiet. En politiskt neutral fackföreningsrörelse har icke vunnit större utbredning i Sverige. Däremot finnes en syndikalistisk landsorganisation (S. A. C.) Sveriges arbetares centralorganisation, som konkurrerar med Landsorganisationen. Principiellt står den syndikalistiska organisationen på en antiparlamentarisk ståndpunkt. Som stridsmedel godkänner den sabotage och obstruktion. Till denna organisation voro år 1924 anslutna 621 lokala samorganisationer med ett sammanlagt medlemsantal av något över 35,000. Fackföreningsinternationalen, se Fackföreningsrörelsen. Facklärar system är motsatsen till klasslärarsystem. Klassläraren undervisar i en enda klass, men i alla ämnen; fackläraren leder undervisningen i flera klasser, men endast i ett el. ett par ämnen. Fackskola el. Specialskola, undervisningsanstalt, som avser att lämna bestämd yrkesutbildning. Fagon, [fasong’], fr., form, fason. Facsi’mile, se Faksimile. Fac’ta, L., f. 1860, italiensk politiker, 1922 chef för ministären. F. måste s. å. vika för Mussolini. Under Genua-konferensen 1922 förde F. presidiet. Factum, se Faktum. Fadd, intetsägande, smaklös. Fadermördare, uppstående hög stärkkrage med spetsiga snibbar. F. användes i mitten av 1800-t. Fadä’s, dumhet, platthet. Faen’za, liten stad i Emilien, Italien. Under 14- och 1500-t. var F. berömt för sin fajanstillverkning, som fått sitt namn av staden. Fae’ton, ett binamn till Helios. F. el. faetong betecknar även en slags vagn, vanligen med två hjul. Fafner, Fafnesbane och Fafnes-skatten, se Volsungasagan. Fagerlin, F., 1825—1907, svensk målare, som särskilt hämtat ämnen för sina tavlor ur fiskarlivet. F. räknas som en av Diisseldorfskolans bästa representanter. Fagersta, brukssamhälle vid Kol-bäcksån, n. Västmanland. 3,850 inv. Stort järnverk, tillverkning av finstål. Fagocy’tt cell med förmåga att upptaga och smälta främmande kroppar. De vita blodkropparna äro fagocyter. Fagott’, mus., biåsinstrument av trä, till formen ett dubbelt rör försett med Ijudliål och klaffar samt med ett S-formigt munrör av mässing. F: s tonomfång är vanligen kontra b till ettstrukna b. — Fagotti s’t, fagott-blåsare. Faguet [fagä’], E., 1847—1916, fransk litteraturkritiker, professor i Paris. F. har skrivit ansedda arbeten över fransk litteratur samt i sin bok Inkompetenskulten kritiserat den nutida demokratin. Fa’gus, se Bok. Fahlbeck, P., 1850—1923, professor i historia och statskunskap i Lund, sedermera i statskunskap och statistik. F. redigerade Statsvetenskaplig tidskrift från 1900. F. har skrivit uppmärksammade statistiska och statsvetenskapliga arbeten: Stånd och klasser, Sveriges Adel m. fl. Fahlcrantz, K. J., 1774—1861, svensk målare. Det romantiska landskapsmä-leriets förnämsta representant i Sverige. Fahrenlieits termometer [-[fa’ren-hajts],-] {+[fa’ren- hajts],+} uppkallad efter den tyske fysikern Fahrenheit (1686—1736), vilken först införde en allmängiltig indelning av termometerskalan. På F. ligger vattnets fryspunkt vid 32° (motsvarande 0° Celsius) och kokpunkten vid 212° (motsvarande 100° C.). F. användes ännu allmänt i England och Nordamerika. För att omräkna en temperatur angiven i F° till C°, har