28 juni 1918, flottningsstadgan av 19 juni 1919 samt nu gällande delar av vattenrättsförordningen av 30 dec. 1880. Internationellt anses fiske på öppet hav fritt för alla, medan fiskrätt innanför ett lands sjöterritoriella gränser tillhör dess egna medborgare. Fiskrätten tillkommer strandägaren oeh räknas ISO m. ut från stranden från det ställe, där ett djup på 2 m. vidtager. (Detta gäller öppna havskuster el. större sjöar.) Fiske med sprängämnen el. dövande ämnen samt användande av trål (inomskärs) och harka är förbjudet. Vid laxfiske är användande av ljuster och huggkrok förbjudet. Ål får på isbelagt vatten ej fiskas med ljuster. För det industriella utnyttjandet av vattendrag gälla särskilda bestämmelser, avsedda att skydda fisket. Fiskfodermjöl, ett fodermedel, tämligen rikt på fett, kväve och kalciumfosfat, som beredes av fiskavfall, vars fett först tillvaratagits. Jfr Fiskguano. Fiskgift. I ruttnande fisk bildas genom sönderdelning av äggviteämnen gifter, som efter förtärandet av sådan fisk orsaka diarré samt ibland ett rosliknande hudutslag, förlamningar och andra nervsymtom. — En del fiskar alstra gifter i vissa organ och kunna därför vara farliga att förtära. Vissa ålarter och sutare ha i blodserum giftiga ämnen med om ormgift påminnande verkningar. Fiskgjuse (Pandion lialiaetus), en till dagrovfåglar hörande art, som har vähdbar yttertå och trinda klor. Ryggen är mörkbrun, undersidan vit, bröstet rostgult, huvudet vitt med brunt band genom ögat. F. finnes i hela Sverige och lever av fisk, som den griper med störtflykt ned i vattenytan. Fiskguano. Av fiskeriavfall utvin-nes först olja genom kokning eller pressning. Om återstoden ej undergått förskämning, beredes därav fiskfodermjöl, i annat fall användes den som F. till gödsling. Fiskleverolja, fiskolja, torsklever-tran erhålles ur levern hos flera torskarter. Den är gulaktig, genomskinlig, har oangenäm lukt och smak samt har sedan gammalt använts som läkemedel särskilt för engelska sjukan. Förr grundade man denna användning huvudsakligen på dess höga näringsvärde, numera anser man, att F:s verkan betingas av dess höga vitaminhalt (A-vitaminer). Fisklim, se Lim. Fiskläge, samhälle, bebott av yrkesfiskare. F. ha oftast karaktär av mu-nieipalsamhällen. Fiskmås, se Måsfåglar, Fiskodling avser dels kläckning av fiskyngel för utplantering i fria vattendrag dels uppfödandet av fisk i konst-gjorda dammar (dammkultur). För erhållandet av fiskyngel användes antingen naturlig befruktning (i synnerhet för vårlekande fiskar) el. konstgjord befruktning, då rom och mjölke pressas ur den lekande fisken och direkt blandas, vanligen innan vatten tillsättes. Laxfiskars yngel kläckas under vintern och F. av dessa måste därför försiggå i särskilda kläckningshus. — Dammkultur ifrå-gakommer i Sverige blott för karp-fiskar (karp och sutare) samt för laxfiskar (laxöring, röding). Den förra är mera lönande. De största anstalterna för sådan F. äro vid Ane-boda och Eriksdal samt för forell vid Mullsjö. Staten har vidare fiskod-lingsanstalter vid Borenshult, Kvarnbäcken, Ivälarne och Älvkarleby. Fiskredskap. — 1. Nätredskap. De enklaste näten utgöras av en enkel nätvägg. De hållas i vatten i vertikal ställning genom sänken i underkanten och flöten i överkanten. De användas t. ex. för torskfiske och strömmingsfiske, varvid maskornas storlek avpassas efter fiskslagen. Snörpva-d a r n a äro djupa garn, vilkas ne-derdel snöres ihop, sedan de placerats runt ett fiskstim. En n o t är ett garn, på mitten försett med en för fångstens uppsamling avsedd säck, vilket släpar på bottnen och med linor drages mot land eller på vintern upp genom en vak på isen. En trål är en slags vad, som släpas efter en i gång varande båt (trålare). — 2. Fällor. Till dessa höra de med ett som ledarm tjänstgörande nät försedda ryssjorna, vidare mjärdar, hummertinor, kräftburar m. fl. samt de för fångst av lax och ål under deras vandringar i floder eller åar byggda fasta redskapen 1 a x t i n o r och å 1-kistor. — 3. Krokredskap. Hit höra de olika slagen av för mete avsedda redskap (spö, slant kr o k m. fl.). Vidare höra hit drag, svirvel och m a k r i 1 1 d ö r j, som släpas efter i gång varande båt, ståndkrok, som förankras på bottnen el. på land el. is, samt den med ett flertal krokar försedda långreven. — 4. Till stick- och huggredskapen, som numera ej spela någon större roll, höra bland annat ljuster och h a r p u n (jfr Valfångst). — 5. En särskild grupp bland fiskredskapen bilda h å-varna (sänkhåv, kräfthåv m. fl.) samt de redskap, som användas vid fångst av olika slags skaldjur. Fiskskinn, torkat skinn av haj m. fl. närbesläktade fiskarter. F. har hårda taggar, som borttagas före garvningen. Användes till etuier m. m.